Tidningen Datormagazin hade en ambivalent inställning till demo-programmeringen i Sverige. Å ena sidan tyckte man att det var fantastiskt att unga människor slog sig samman och utförde underverk med sina datorer – och å andra sidan tyckte man att det var förfärligt att de även satt och knäckte spel.

En väl sammanfattande artikel från 1989 ger bra uttryck för detta.

Den stora skaran frilansare i tidningen Datormagazin gjorde att redaktionens kunskaper om den svenska demoverksamhet var ojämn. En del var väl insatta i både demo- och knäckarkretsar – kanske till och med tillhörde dem – medan andra såg med stora ögon på det som hände.

En artikel av det roligare slaget är numera klassiska ”DaVinci hade gjort demos”. Det är ingalunda första gången den kommer på tal; tvärtom har den debatterats på flera forum i åratal – men det är mig veterligen första gången den sparas för eftervärlden i textform, och därför tänkte jag skriva några ord för att presentera den.

Datormagazins musikskribent Anders Oredsson stötte i början av 1989 på demos till Amiga-plattformen – och konstaterade att det rörde sig om inget mindre än en alldeles ny konstform, vilket han såklart hade alldeles rätt i. Det han förmodligen inte visste då var att Andy Warhol redan tagit Amiga-plattformen till sig – men det kanske har mindre betydelse för hans poäng.

Det den gode Oredsson däremot inte var lika begeistrad över var det faktum att demoprogrammerarna tenderade att vara samma människor som också knäckte spel – och dessutom höll de sig inte till operativsystemets regler. Skandal!

Det är stora konstnärers uppgift att bryta konventioner och regler. Demoprogrammerares likaså. Varsågod – bevarat för eftervärlden: ”DaVinci hade gjort demos”.

DaVinci hade gjort demos

Demonstrera!!

Har du sett ett så kallat demo någongång? Ja, det är kanske inte något som man officiellet erkänner att man har gjort, eftersom det oftast skrivs av olika piratkopieringsgrupper, för att visa att de faktiskt kan lite mer än att bara knäcka program.

Vad är då ett demo förnågonting?

Jo ursprungligen startade det med att man började att försöka gå förbi de restriktioner och begränsningar som Commodore C-64:an hade. Det gick bara att ha åtta sprites samtidigt på skärmen, och det gick absolut inte att ha någon slag av grafik utanför den egentliga display-yta som datorn skickade till monitorn.

Nåväl, det var givetvis en utmaning att försöka få C-64:an att göra alla dessa omöjliga saker, och si det lyckades. Dessa hackers fick C-64:an att göra saker som, så vitt konstruktörerna av datorn, var omöjliga.

Det finns väl i dag inte någon som lyfter på ögonbrynet av att skärmen på en C-64:a är helt fylld av grafik, eller att det kryllar av små saker över hela skärmen. För att inte tala om ljudet! De rutiner som utvecklats genom åren för att få C-64:ans SID-chip att låta så mycket som möjligt är minst sagt imponerande!

Alla dessa experiment och,ja vad ska man kalla det för, ”avant-gardistiska påhitt”, har givetvis snappats upp av programproducenter och det har medfört att de program som finns till C-64 i dag, skulle för några år sedan ansetts varit omöjliga att skriva, om man inte hade haft tillgång till en 16-bitars dator.

Vad har detta med Amigan att göra, undrar du kanske? Jo, samma utveckling är nu igång på Amigan! Det är bara en stor skillnad. Från att ha varit enbart något som knäcknings-grupperna sysslade med, har det utvecklats en KONSTFORM!

Vad jag menar är att dagens konstnär eller artist, i dess kulturella betydelse, använder sig givetvis av de verktyg som samtiden har att erbjuda!

Hade Leonardo DaVinci levt i dag hade han med stor säkerhet suttit och gjort DEMOS! Lika säkert som att Mozart eller Beethoven, hade haft ett häftigt Midi-Setup med samplers synthar sequencers.

Det finns de som rynkar på näsan åt dessa små programsnuttar, utan att tänka på att de faktiskt ser en kulturyttring, som för bara fem år sedan ansågs som en utopil (sic) Det klart det finns givetvis en baksida. Om vi ska titta på C-64:an igen, så kan man, utan några som helst förbehåll, göra precis som man vill, ut programmeringssynpunkt. Amigan är helt annorlunda. Här har vi ett operativsystem som reglerar vad man får göra i sitt program, och detta enbart för att programmet ska kunna fungera i en miljö som kan ha andra program gående samtidigt!

Ja men har detta någon betydelse då, undrar du väl? Tja eftersom de flesta som skriver demos, i allmänhet, sitter med en Amiga 500 så fungerar givetvis deras program på deras och liknande maskiner.

Men det finns ingen kompabilitet (sic) med andra Amigor! Extraminne ställer till problem, och nu på senaste tiden då det har kommit ut maskiner med Kickstart 1.3 så blir problemen ännu större, eftersom man utnyttjar hårdvaruadresser i ROM som är ändrade i de olika kickstart-versionerna.

Det vore roligt om vi kunde få ett forum för Demos! Men inte de här tråkiga knäcknings-bräcken, utan demos som fungerar på alla Amigor, och som uppför sig snyggt och prydligt inom de av OS:et fastlagda ramarna. Ge förslag till eventuella regler och ramar, så kanske man skulle kunna ha en officiell DEMO-festival.

Jag är säker på att det i Sverige finns enormt kunniga programmerare, som kan göra förbluffande saker, men som inte har någon chans att visa vad de kan. Sätt igång och skriv! Det är dagens Demo-programmerare som blir framtidens programutvecklare.

OAMIP!

Anders Oredsson

Ha en fortsatt trevlig söndagskväll!