Jag har alltid varit ett fan av Michael Mann och hans innovationer när det gäller polisserien Miami Vice. Särskilt ett avsnitt från 1985 lämnade ett avtryck som jag fått möjlighet att kolla upp först flera år senare.

I ett av seriens allra bästa avsnitt spelar en dator en avgörande roll. Datorn heter Lorraine. Den första Amiga-prototypen som visades upp något år tidigare hette Lorraine. Var det ett sammanträffande?

Miami Vice är en omdiskuterad serie. Mest känd i dag är den för sin 80-talsmässiga kitchighet men faktum är att seriens två första säsonger inte innehåller de svulstiga frisyrer eller förstorade axelvaddar många i dag tycks förknippa den med. Istället var huvudrollsfiguren Sonny Crocket både sliten och tärd av sitt dubbelliv i Miamis jetset-kretsar. Med normal storlek på både frilla och axlar.

Oavsett vilket, i avsnittet Out Where The Buses Don’t Run får vi möta Hank Weldon (spelad av Bruce McGill), en före detta polis som drabbats av lätt sinnesförvirring efter att ha grottat ner sig i fallet Tony Arcaro – en knarkbaron som försvann från stan kort efter sitt frigivande på grund av en teknikalitet.

Weldon har en hemdator, en alldeles speciell hemdator som svarade på det man frågade den.

Intrycket av denna dator har aldrig släppt mig – men först när jag för några år sedan läste in mig på Amigans historia insåg jag på vilket sätt minnet har etsat sig fast.

Hank Weldons dator hette Lorraine. Den tidiga prototypen av Amiga – alla Amiga-datorers moder – hette Lorraine. Var detta ett sammanträffande?

När det lilla bolaget Hi-Toro för första gången visade upp sin bristfälliga prototyp av den första Amiga-datorn på vinterversionen av elektronikmässan CES i Las Vegas år 1984 avslöjades det att prototypens namn var Lorraine.

Namnet hämtades från hustrun till företagets högste chef, David Morse, allt enligt gammal Atari-tradition. Jay Miner, en av Amiga-datorns skapare och förgrundsfigurer, hade ett förflutet på Atari där man ofta döpte produkter till kvinnonamn; även de tre kretsarna som var tänkta att avlasta processorn fick sådana namn – Denise, Paula och Agnus.

Men…Lorraine visar sig vid en närbild inte alls ha med Amiga 1000 att göra. Istället handlar det med största sannolikhet om en helt vanlig(?) IBM PC av modellen 5150 som lanserades ungefär samtidigt som Lorraine visades upp på CES.

Denna dator stoltserade med en Intel 8088-processor och 16 KB internminne. Precis som Commodore hade gjort med sina tidiga datorer kontaktade IBM ett litet bolag som hette Microsoft för att skriva operativsystemet. Resultatet blev en licensierad version av MS-DOS – men på IBM 5150 kallat PC-DOS.

Jag vet alltså inte vad manusförfattaren Joel Surnow hade i tankarna när han döpte Hank Weldons dator till Lorraine. Klart är att Weldons fru, som lämnade honom efter hans besatthet, också hette Lorraine. Det kan finnas en intressant Amiga-historia här, jag vet faktiskt inte.

Surnow lever fortfarande. Efter Miami Vice klättrade han i graderna i Hollywood-karusellen och är i dag mest känd för sitt arbete med tv-serien 24. En vacker dag får jag kanske reda på det.

Tills dess är jag nöjd över att åter känna glädjen och längtan efter en hemdator som Lorraine.

Låt mig som avslutning få bjuda på slutsekvensen i avsnittet Out Where The Buses Don’t Run – några minuter som sammanfattar den mystik jag fortfarande tycker de två första säsongerna av Miami Vice omgärdas av. Ha en fortsatt härlig onsdagskväll!