
Spelförlaget ALGA har varit ledande på sällskapsspel sedan 1940-talet, och många av titlarna är klassiker som spelats av familjer över flera generationer. Relativt lite är dock känt om spelens uppkomst och historia, något som retroförlaget Fandrake nu råder bot på. Förboka den nu på Fandrake.
Datorspel som brädspel – The Battle at Kemble’s Cascade
28 januari, 2015 av: Jimmy Wilhelmsson
Bland kommentarerna i texten om tidningen Allt om Brädspel dök det upp en herre vid namn Olle Tyrland som frankt tipsade om det brädspel han och hans bror Anders knåpat ihop.
Spelet skulle släppas i november och är en brädspelsvariant av ett klassiskt shoot ’em-up á la de spel vi slängt alldeles för mÃ¥nga timmar och kronor pÃ¥ i dator- och arkadspelsvarianter. Förra helgen fick jag läge att testa.
Vid första anblicken tycks namnet The Battle at Kemble’s Cascade vara bÃ¥de omöjligt att komma ihÃ¥g och ett ganska intetsägande namn pÃ¥ ett snabbspelat actionarkadspel pÃ¥ bräde. Namnet är dock egentligen bÃ¥de intressant och listigt.
Kemble’s Cascade – kort och gott Kembles kaskad pÃ¥ svenska – är ett slags astronomiskt objekt kallat asterism som bestÃ¥r av ett antal stjärnor som inte hänger ihop rent gravitationsmässigt men som syns bilda ett mönster frÃ¥n där vi stÃ¥r. Om jag förstÃ¥tt det rätt är egentligen vÃ¥ra stjärnbilder ocksÃ¥ en slags asterismer men eftersom de officiellt kallas stjärnbilder brukar man nöja sig med den beteckningen – allt annat som hänger ihop (men ändÃ¥ inte) kallas asterismer.
SvÃ¥rbegripligt? Det spelar ingen roll – The Battle at Kemble’s Cascade är alltsÃ¥ helt fiktivt men ska utspela sig i yttre rymden. Vad det handlar om är att du och ett antal motspelare ska ta er till sista nivÃ¥n utan att krascha och besegra spelets boss.
Hur låter sig ett sådant upplägg överföras till brädspelsform?
Väldigt väl, faktiskt – spelarna väljer sin rymdskeppspilot utifrÃ¥n den skara färgglada figurer som följer med i boxen men rent speltekniskt är de identiska och har inga olika förmÃ¥gor eller färdigheter.
Det viktigaste att hÃ¥lla reda pÃ¥ är pilotens hotnivÃ¥ och energinivÃ¥. EnerginivÃ¥n är helt enkelt de hälsopoäng som finns kvar innan skeppet sprängs i bitar och hotnivÃ¥n är den fara man utsätter sig för under omgÃ¥ngen – som mÃ¥ste tas om hand följande omgÃ¥ng.
Om du till exempel avslutar ditt drag i skottlinjen för ett eller flera fiendeskepp höjs din hotnivå inför nästa drag. Det gäller då att i nästa drag först sänka hotnivån genom att exempelvis göra många förflyttningar, ha en bra sköld igång eller spela olika power-ups i form av kort man samlar på sig på vägen.
Energi används dels till att hÃ¥lla skeppet intakt men kan ocksÃ¥ användas till att utföra extradrag under din omgÃ¥ng; att pressa kärran kostar dig alltsÃ¥ en del hälsa, kan man säga – men sänker Ã¥ andra sidan din hotnivÃ¥ om du använder extradragen till att röra dig.
Du kan såklart själv också skjuta och både kanoner, sköldar, motorer och andra uppgraderbara saker på ditt skepp går att köpa för valutan bellonium som du förtjänar genom att ta dig framåt i spelet och peppra på saker.
Uppgraderingar görs i den runda du tar det lugnt och stÃ¥r still, nÃ¥got du bara kan göra när du inte har det hett om öronen – att göra detta i rätt läge är ett av de mer taktiska besluten i The Battle at Kemble’s Cascade.
Själva spelplanen är ganska snyggt gjord i form av skenor som tas bort och fylls pÃ¥ efter hand, vilket ska simulera en skrollande skärm. Ur en korthög dras nivÃ¥ns motstÃ¥ndare, hinder och andra intressanta saker som stoppar din framfart – och en intressant detalj är att spelarna inte alls samarbetar utan dessutom kan beskjuta och förstöra för varann. Kanske kan du ”hjälpa till” lite extra när motspelarna har det tufft med en välriktad salva.
Poängen ni tillskansar er – och vinner med – kallas glory och i slutänden gäller det att ha flest. Skulle ditt skepp sprängas är det bara att starta om frÃ¥n botten med ett nytt men varje gÃ¥ng tjänar de övriga spelarna glory pÃ¥ dina misstag, sÃ¥ att stanna kvar med ett enda skepp utan att förgöras är att föredra.
Andra intressanta saker att hÃ¥lla reda pÃ¥ – och som pÃ¥verkar slutpoängen – är de achievements nivÃ¥n bjuder pÃ¥ samt det huvuduppdrag varje spelare fÃ¥r inför spelets start. Det är flera saker som kokar ihop till en avslutande poängkaskad innan en vinnare kan utses.
Summa summarum hade vi riktigt roligt när vi spelade och då var vi ändå bara två stycken; det känns som att man egentligen behöver vara minst tre för att få absolut mest ut av spelet men det känns inte som ett absolut måste.
Det jag möjligtvis tyckte var rörigt var ihopsättandet och regelverket kring slutbossen som bestÃ¥r av flera kort. Det är inte glasklart hur dessa kort ska sitta ihop varje gÃ¥ng (bossarna är slumpmässiga) och det tog en del pusslande innan vi lyckades räkna ut det. Det kan ocksÃ¥ bli sÃ¥ att en boss tenderar att vara giftigare pÃ¥ ena sidan av skärmen än den andra, vilket kan snedfördela bördan i vissa omgÃ¥ngar – men Ã¥ andra sidan innebär de flesta slumpmässigt ihopbyggda spelplaner ibland att en del orättvisa situationer uppkommer.
The Battle at Kemble’s Cascade är klart spelvärt och extra kul för sann älskare av shoot ’em-ups. Det här kommer att Ã¥ka fram pÃ¥ spelbordet fler gÃ¥nger.
Ha en fortsatt härlig onsdagskväll!Â
Du kanske också gillar:

Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.

Spelförlaget ALGA har varit ledande på sällskapsspel sedan 1940-talet, och många av titlarna är klassiker som spelats av familjer över flera generationer. Relativt lite är dock känt om spelens uppkomst och historia, något som retroförlaget Fandrake nu råder bot på. Förboka den nu på Fandrake.