Egentligen var det bara en tidsfråga innan den blev av – boken om den svenska rollspelshistorien, fylld av nostalgi, moralpanik och berättelserna vi alla undrat över. Verket som näst Monsterboken och Jorges Bestiarium skulle vara given i varje Drakar & Demoner-fantasts bokhylla.

Så när förlaget Galago i mars gick ut med ett pressmeddelande om att boken ”Finna Dolda Ting” är på väg , kunde vi bara utbrista: äntligen.

Den svenska rollspelshistorien har med åren lyckats bli både lång och krokig. Det är inte längre en enda berättelse utan består av flera snåriga avfarter och stigar som nästan samtliga har sitt ursprung i bildandet av förlaget Äventyrsspel och släppet av Drakar & Demoner, rollspelet som kanske ännu tydligast sammanfattar vad svenskt rollspel åtminstone från början handlade om.

I dag är bilden betydligt mer mångfacetterad än fantasyspelet med trollkarlar och svärd som fann sin naturliga förlaga i amerikanska Dungeons & Dragons. Ändå är det från Drakar & Demoner-reglerna boken om den svenska rollspelshistorien hämtar sitt namn. Jag har pratat med bokens ena författarhalva, Anna-Karin Linder Krauklis, och fått berättelsen om hur det hela egentligen blev till.

Vi spånade på väldigt många förslag. Jag var inne på ”Döden är bara början”, vilket ju egentligen är rollspelet Kults devis – och även förslag som ”Drakar, satanister & tärningsrullare” för att lite skämtsamt anspela på den moralpanik som rådde under olika delar av den svenska rollspelshistorien. Det var egentligen inte förrän jag bläddrade lite i regelböcker och fick ögonen på den gamla klassiska färdigheten Finna Dolda Ting i Drakar & Demoners grundregelhäfte som vi insåg att det är det perfekta namnet; det andas verkligen rollspel och symboliserar dessutom att vi gräver i något – i det här fallet det förflutna.

Vem ligger bakom Finna Dolda Ting och hur uppkom idén?

Det började med att jag var med i Johannes Klenells podcast, Flumskolan, under hösten 2013. Där diskuterade vi boken ”De övergivnas armé”, en reportagebok från 1997 som skrevs i syfte att framställa den svenska rollspelsrörelsen som samhällsfarlig. Det blev en rolig podcast och i höstas träffade jag Johannes igen och han frågade då om jag var sugen på att skriva en bok om svensk rollspelshistoria – det har ju inte gjorts. Och jag var ju väldigt sugen men kunde inte göra det själv eftersom jag nyss hade fått barn. Men…jag har en man som kan hur mycket som helst om svensk rollspelshistoria och idén föddes att vi skulle kunna skriva den tillsammans. På den vägen är det, på Johannes initiativ – och det är alltså jag och min man, Daniel, som skriver boken; Johannes Klenell är redaktör och Galago är utgivare.

Vad kan läsare förvänta sig av Finna Dolda Ting? Vilken typ av bok är det?

Vi vill göra en bok som både är för gamla nostalgiker men också för föräldrar till de som var unga på 80-talet och som undrar vad deras barn egentligen sysslade med i källare och på sina rum. Har du investerat väldigt mycket tid i rollspel sedan du var liten ska du få den där nostalgikicken och komma ihåg strapatserna och äventyren – och har du aldrig spelat rollspel får du en schysst historiebeskrivning och ska kunna läsa om rollspel med intresse utan att känna dig exkluderad.

Vad blir det för slags format på det hela?

Finna Dolda Ting kommer att vara på svenska och fokusera på svenska rollspel. Formatet blir en slags kaffebordsbok, mer popkultur än akademia – lättsam att läsa med mycket bilder. Det blir helt naurligt en hel del kåserande, alltså mer coffee table än historiebok.

Vem kommer ni att intervjua? Hur ser medverkan ut?

Just nu är vi i faktainsamlingsfas och jag läser på en hel del. Men jag har redan intervjuat Olle Sahlin på Äventyrsspel som bland annat var chefredaktör för tidningen Sinkadus – samt kallades för generalen i ”De övergivnas armé”. Vidare har jag hunnit prata med Bengt Silfverstrand (s) som var med om att skriva riksdagsmotioner om att på olika sätt förhindra rollspelens spridning genom att bland annat strypa bidrag till föreningen Sverok. Inom kort pratar jag med Michael Petersén och Gunilla Jonsson som skrev det svenska rollspelet Kult, så det rullar på helt enkelt.

 

Vad blir det för innehåll förutom bilder och intervjuer, du nämnde kåserier?

Vi vill ju att den här boken också ska blanda in sina läsare; vi frågar därför gärna våra tilltänkta läsare om vilka vi ska prata med och varför; vi är väldigt aktiva på Facebook samt på forumet på rollspel.nu – vi vill absolut inte missa någon viktig. Och vi kommer förmodligen också att ta med bra berättelser från läsare och deras äventyr – detta har vi inte riktigt gått ut med än – och spelprofiler. Vi vill att rollspelarna finns med i boken, annars tycker vi att det skulle kännas väldigt konstigt. Böckerna och spelen är en sak – men spelarna är de som sätter sin personliga prägel på alla spelen och gör dem levande.

Vad är det svåraste med att skriva en bok av det här slaget?

En jobbig sak att jag väldigt gärna skulle vilja gå in på gamla forum och plocka ut debatter och liknande – men de finns tyvärr inte kvar. Det finns ett problem i vår digitaliserade värld att saker som rollspelsforum från 1997 bara försvinner och kommer inte igen. Det går såklart att kika i mediearkiven efter artiklar men där finns oftast bara korta referat som nämner att någon skrivit om något; själva originaltexten är tuff att få tag på. Som tur är finns det väldigt många idoga samlare där ute som säger saker som ”jag sitter på alla nummer av StrapatS, vill du låna dem?” – och det tackar vi såklart hemskt gärna ja till.”

Tanken är att Finna Dolda Ting ska vara färdig till hösten och lanseras lagom till Comic Con på Friends Arena den 30 oktober. Förmodligen kommer boken även att gå att förhandsbeställa på något vis innan dess men inget är ännu klart.

Men vem är då Anna-Karin Linder Krauklis för den som inte känner till henne?

Min egen erfarenhet av rollspel är kanske mer som lajvare än rollspelare, jag började med lajv 1995 i Örebro när jag var fjorton år gammal. Det innebar att jag hoppade över allt det där som nördkillarna ofta gjorde på 80-talet med Drakar & Demoner, istället gick jag rakt på Kult som blev mitt första rollspel och det kan kanske håller kärast fortfarande. Jag har även spelat mycket Vampire: The Masquerade och på senare år väldigt mycket Friform. Jag befinner mig alltså i gränslandet mellan lajv och rollspel – och den stora historiska bredden står Daniel för eftersom han började spela mycket tidigare än jag och dessutom arbetat i Science Fiction-bokhandeln i många år och har koll på svenska rollspel som få andra.

Du blev nyligen mamma – hur har ni tid med rollspel nuförtiden?

Det är klart att det är tufft. När vi var sjutton kunde vi hålla på från fredag till lördag kväll och bara spela iväg hela helger. Vi hade ett eget rum på ABF eller Studiefrämjandet som vi fick låna för det ändamålet och där fick vi även sitta på nätterna när det inte var någon annan där. Som vuxen orkar jag med cirka tre timmars rollspelande, sen tryter orken och koncentrationen. Vi hinner i de flesta fall med ett samtal och kanske en strid – sen väntar verkligheten. Vi spelar helt enkelt kortare saker och mer upphackat.

Vad gör du när du inte skriver boken?

I övrigt är jag speldesigner och skriver och producerar pedagogiska rollspel till framförallt gymnasieungdom. Jag arbetar sedan ett år tillbaka på Sverok, först med ett rollspel om valet till Europaparlamentet och riksdagen, de finns båda på detlevandevalet.se. En kul detalj är att de recenserades i tidningen Fenix som ett rollspelsalternativ – och det är klart att de då inte är särskilt roliga. Men om man är tonåring och vill lära sig mer om valet är de förhoppningsvis roligare än att läsa böcker i samhällskunskap. Jag arrangerar också mycket lajv och har skrivit flera friformsrollspelsäventyr – är teaterpedagog i grunden, men arbetar alltså nu på Sverok.

För egen del ser jag Finna Dolda Ting som en viktig bok, en som egentligen kanske borde ha skrivits redan – men som alltså inte kommer en dag för tidigt.

Det finns en stor poäng i att försöka sammanställa den brokiga värld som i dag är den ”svenska rollspelsvärlden” – och personligen tycker jag att en sådan bok inte behöver handla jättemycket om moralpaniken och ”De övergivnas armé” – vi vet från andra erfarenheter hur tokigt det kunde bli – utan framförallt om vad rollspelen gav ungdomarna som de inte lika lätt hade kunnat få någon annanstans.

Jag vet vilket hästjobb Anna-Karin och Daniel har framför sig i sommar – så jag önskar dem lycka till och ser fram emot en förhandsbeställningskampanj längre fram.

Den som vill tipsa om saker som bör finnas med i boken får gärna höra av sig direkt på epost: krauklinderska@gmail.com.

Ha en fortsatt härlig söndagkväll!