Få saker skriker 80-tal så mycket i tv-sammanhang som såpaserien Dallas från 1978. För svenskt vidkommande var denna typ av underhållning något helt nytt och det var därför inte konstigt att mångas föräldrar satt som uppslukade. Så även mina.

Knappt 40 år senare sitter jag så här med brädspelet Dallas, på svenska dessutom. Skulle det leverera eller vara ett fånigt äventyr med tärning?

Dallas är inte bara en amerikansk stad i södern utan även skådeplatsen för den första riktiga såpan som fick fäste i Sverige. Det handlar om familjen Ewing och den eviga maktkampen kring familjeföretagets rikedomar i form av främst olja – men även boskap, rancher och rent jordbruk ligger i potten.

Kända antagonister och samtidigt släktingar är J.R., Bobby och deras respektive Sue Ellen och Pamela. Familjefadern Jock överser det hela med oroad min och när han trillar av pinn, relativt tidigt i serien, tar Miss Ellie över hans roll. Utanför familjen lurar alltid allas fiende, Cliff Barnes, som en annan Guld-Ivar Flinthjärta.

Bilden är såklart mer komplicerad än så men detta är huvudämnet för brädspelet Dallas som gavs ut år 1980 av Intercommerce, i samarbete med Yaquinto.

Den som kan sin brädspelshistoria kanske har koll på att de senare gärna gav ut så kallade albumspel, brädspel som levererades i en förpackning som mest liknade fodralet till en vanlig LP-skiva. Jag äger sedan tidigare Yaquinto-spelet Hero som jag pratar om i en tidigare artikel.

Genom att vika upp omslaget hade du själva spelplanen på insidan och du fick själv klippa ut de stansade pjäserna och tillbehören och sedan försöka stoppa in dessa igen i själva fickan, i mån av plats. Exakt vad tanken var med detta är jag osäker på men förmodligen handlade det om att de tyckte att en kartonglåda tog mycket plats. I dag är Yaquinto-spelen hyfsat svåra att få tag på i bra skick, av förklarlig anledning.

Brädspelet Dallas är något så ovanligt som ett spel helt utan tärning. Idén är att samtliga deltagare utgår från Southfork-ranchen och ska skaffa sig så stor makt som möjligt över rösträtterna i Ewing-styrelsen; i slutet av varje spelomgång hålls en bolagsstämma då alla deltagare ska rösta på vem de vill ska vara president. De flesta röster såklart på sig själv men utifrån hur många röster man lyckats snärja kan scenarierna se lite olika ut.

Spelomgången funkar ungefär som Monopol och andra finansspel men utan fastigheter. Du köper aktier som både ger dig röster och ett monetärt värde. Du kan även besöka platser där du enbart samlar röster – och det finns en mängd andra saker på spelbrädet för att ge variation.

Det viktiga för varje spelare är att de hinner tillbaka till Southfork innan omgången är slut – och den är olika lång för varje gång – annars får du inte vara med och rösta på ny president den omgången.

Då varje spel bara består av fem omgångar – och därmed fem bolagsstämmor – kan det bli ödesdigert att missa någon, om än bara en enda. Den nye presidenten får inte bara äran utan även en mängd pengar och en del andra fördelar inför nästa omgång. Vinnaren är den som har mest pengar efter femte och sista bolagsstämman.

Men…det verkligen intressanta med Dallas är alltså bolagsstämmorna och intrigerna dit. Varje förflyttning sker genom att spela kort på handen med olika värden, så mycket kortet visar får du flytta. Korten har också en händelsetext som bara går att spela om du hamnar på samma ruta som den persone texten handlar om; du kan då bringa olycka till denne och kanske lite lycka till dig själv. Vanligast är att folk försöker förhindra varann att delta i bolagsstämman. Vara elak, alltså.

Varje kort berättar också en hemlighet om en annan deltagare. Skulle du lyckas samla ihop tre olika hemligheter om en och samma deltagare kan du använda detta under bolagsstämman; genom att spela ut dessa hemligheter utpressar du personen i fråga att rösta som du vill – du kan alltså potentiellt få mångdubbelt fler röster att hamna på den person du vill (oftast du själv). Du kan också själv bli utpressad såklart, mängden variationer är enorma.

Varje bolagsstämma inleds med exakt fem minuters överläggningar där deltagare i olika formationer får lämna rummet och konferera. Man tillåts muta varandra med nästan vilka medel som helst och det bästa är att inga avtal alls måste hållas – det du spelar med är alltså ett stort mått av ditt förtroendekapital och inte bara korten på handen eller rösterna på bordet.

Jag blev överraskad över hur kompetent och roligt brädspelet Dallas är. Det tar dock tid, särskilt om flera deltagare spelar för första gången. Men det är faktiskt ett riktigt bra spel; var dock beredd på att det skapas ordentliga pakter och fiendskap spelarna emellan.

Vissa av dem kan sitta i ända till nästa spelomgång.

 

Ha en fortsatt härlig tisdagkväll!