Jag började spela rollspel någon gång under mellanstadiet. I den populära artikeln från 2011 om spelböcker berättar jag om min vän och framtida spelledare som introducerade mig till både böckerna och rollspelen.

Honom har jag under sommaren åter träffat efter många års bristfällig kontakt. Vi lyckades dessutom få med oss de övriga två från vårt rollspelsgäng och rotade fram alla gamla spel ur våra gömmor.

Min rollspelskarriär var intensiv och inlevelsefull men kort. Mot slutet av nian började lusten tackla av och andra saker blev viktigare, det blev allt mindre tid över och när gymnasiet tog vid sysslade jag med rollspel endast undantagsvis. Jag fortsatte dock att läsa äventyrsmoduler, regler och tidningar under ett par år framåt in på 1990-talet.

Min egen rollspelshistoria är därför ganska liktydig med spel som Mutant och Drakar & Demoner – och mindre synonym med spel som Kult eller Western. Tidningen Sinkadus höll jag högt därför att den gick att läsa om och om igen och dess välgjorda artiklar kunde appliceras på fler sätt än bara ett. Rollspel var inte bara spel och underhållning utan även ett sätt att spegla verkligheten, till och med vardagen ibland.

Nå, oavsett dessa minnen så var det otroligt roligt att åter få sitta ner med mina barndomsvänner och gå igenom våra gamla rollformulär och minnas karaktärer och äventyr. När jag försöker se tillbaka på hur jag tänkte då, så är det nog precis så jag ville att det skulle bli – en berättarstuga framför brasan i vilken gamla äventyrare mindes ihop och delade en bägare eller två.

– Kommer du ihåg när Steig Herkules blev av med sin magiska yxa i öknen?
– Eller när vi hjälpte dvärgen Troth av Egert att återfå sin släktborg? Han som försökte käka äpplen med tunnhjälmen på?
– Eller hur trollkarlen Nevelkröjb Fi var med om äventyret med sir Valland de Klochard bara för att dö i blåpest efteråt?

Vi ska ses igen – nu är alla gamla lådor och böcker upphittade och framplockade ur vindsutrymmen och fuktiga garage. En del har varit framme och tummats på sedan dess medan annat överlevt separationer, flyttar, hot om utrensning – och svartmögel.

Själv fyller jag dessutom löpande på förrådet, framförallt med gamla brädspel eftersom det är det enda jag hinner spela – ja, förutom den Chock-kampanj jag började på i våras och ännu kämpar med om nätterna i stearinljusets matta sken.

Min första rollperson någonsin var en märklig alv vid namn Rolzo som hade Fantomen-syndrom och gick ständigt med mask för ansiktet, av oklar anledning.

Han steg ner i Spindekonungens pyramid men jag tror inte att han någonsin kom ut igen. Istället är det andra karaktärer jag upplevde både sorg och glädje med – men Rolzo var först.

Jag höjer min bägare för Rolzo. Må ditt bredsvärd stå dig bi, var du än är nu.

Och tack Fredrik, Micke och Jan – må vi ses snart igen och minnas mer!