Generation 64 släpps i dagarna på engelska. Det har varit en ganska lång process att översätta boken och att få till en version den internationella publiken kan tänkas vilja ta del av, men nu är vi alltså här.

I denna veva vill jag uppmärksamma några exempel på att den svenska C64-eliten än gör väsen av sig, inte minst inom musik. Ljudkretsen i en C64 kallas i folkmun för SID – och den inspirerar än i dag till nya stordåd.

SID är kort för Sound Interface Device, vilket var ingenjörernas smeknamn på chippet som i tekniska termer heter MOS Technology 6581. Dess skapare, Robert Yannes, ville bygga in en komplett liten synthesizer i datorn men hade bara tre månader på sig. Han själv var aldrig helt nöjd med resultatet men tiotusentals C64-ägare världen över minns fortfarande det karakteristiska soundet med värme.

Efter sin tid med Commodore 64 slutade Yannes på företaget och medgrundade istället synthtillverkaren Ensoniq, som bland annat faktiskt låg bakom ljudkretsarna i Apples första ljudmässiga datorsatsning, Apple IIGS.

Mot slutet av 1980-talet började hemdatorer och musik hänga ihop på ett tydligare vis än tidigare, och Yannes och SID spelade en viktig roll i denna utveckling.

Mot bakgrund av detta är det extra kul att än i dag se att C64-scenen fortsätter leverera resultat, dessutom från svenskt håll. På förra årets Gubbdata i Lund demonstrerade Daniel Larsson den SIDtracker 64 till iOS han arbetat på under lång tid tillsammans med Fredrik Segerfalk.

Daniel Larsson kallar sig Pernod på C64-scenen där han tillhör Horizon. Kärleken till både Commodore 64 och SID glöder ännu stark i hela familjen; även Pernods bror, JackAsser i Booze Design, har roliga retroprojekt på gång. SIDtracker 64 är i dag inte bara en riktigt bra tracker och emulering av SID-kretsen, utan dessutom en riktigt bra synthapp som står sig väl i konkurrensen med andra synthappar som släppts under de senaste åren.

En annan nyhet på retrosynth-sidan dök upp i januari i år, då svenska Teenage Engineering utökade sin handhållna synth-serie, Pocket Operator, med tre nya produkter; Arcade, Office och Robot. Framförallt PO-20 Arcade tar oss tillbaka till 8-bitarsmusiken och erbjuder inte bara härliga ljud att arbeta med utan även en fullskalig tracker med step sequencer och realtidseffekter and what not.

Utvecklare av PO-20 är ingen mindre än Linus Åkesson som för några år sedan drog ner applåder från Internet då han visade upp sin hemmabyggda Chipophone, en 8-bitarssynth för realtidsuppspelning. Mängder av kommentarer vällde in och flera av dem undrade om han inte ville kommerisalisera sin skapelse, vilket man kan säga att han nu gjort tillsammans med Teenage Engineering och PO-20. Här demonstrerar han själv hur den fungerar och låter.

Linus Åkesson är ganska nytillkommen på C64-scenen, han är en av dem som faktiskt inte växte upp med datorn utan kastade sig in i det hela på grund av rent intresse i vuxen ålder. På scenen kallar han sig lft och är medlem av gruppen Kryo han själv bildat.

Första gången jag fick upp ögonen för Åkesson var dock genom hans föredrag Poem for Bugs på Revision 2013, en resa genom utmaningarna och lockelserna med att programmera på C64. Och som en sammanfattning på det hela kan sägas att en betydande del av de fortsatta landvinningarna på C64-scenen görs på ljudsidan. SID är en urgammal skapelse men buggar, tillkortakommanden och en ingenjörs underliggande dröm om att egentligen bygga något mycket storslagnare, har tillsammans medverkat till att det ständigt funnits något att upptäcka och imponera på omvärlden med.

C64-scenen är inte bara en nostalgisk blick tillbaka på datorer och teknologi som blivit omsprungen; det är även både en rastplats och grogrund för idéer som behöver stötas och blötas några varv till.

Datorer som C64, med sin instängda och standardiserade struktur, ger dagens innovatörer – som alltid har allt tillgängligt överallt – en chans att skala av allt som inte är nödvändigt och fokusera på kärnan.

Att lösa en enda uppgift så snyggt och effektivt som möjligt kan aldrig vara varken retro eller gammaldags. Det är i högsta grad en nödvändig färdighet även i framtiden, i vilken våra resurser faktiskt är väldigt mycket mer begränsade än vi kanske tror i dag.

Det, för mig, är den viktigaste orsaken till nostalgi och tillbakatrippar.