Varje gång det vankas kortspelet UNO så är ett regelbråk nära.

En del drar kort tills de kan lägga, medan andra bara tar ett enda kort innan turen går vidare. En del får lägga Drag 4-kort när som helst, medan andra menar att du bara kan lägga det när du inte har kort med rätt färg. En del måste säga UNO innan de lägger ner nästsista kortet, medan andra menar att du kan säga det när som helst innan näste spelare tar vid.

Vilka regler gäller egentligen? Finns det inga UNO-regler i original? Jo, men det visar sig inte vara så lätt att reda ut vilka de riktiga UNO-reglerna är …

UNO uppfanns år 1971 av en amerikansk frisör från Ohio vid namn Merle Robbins. Orsaken till det nya kortspelet sägs ha varit en dispyt mellan Robbins och hans son över reglerna i det enklare kortspelet Crazy Eights. Föregångaren Crazy Eights är ett spel från 30-talet med många variationer – en av dessa är svenska kortspelet Vändåtta som alltså är snarlikt men inte exakt samma som Crazy Eights.

Klurigheterna börjar alltså redan i historien, men inte ens Merle Robbins geniala idé med ett nytt spel som skulle stävja alla regelvarianter lyckades slå ihjäl mänsklighetens tendenser att förvanska aldrig så tydliga regelverk.

De första UNO-kortlekarna sägs ha tillverkats i 5.000 exemplar efter att familjen sparat ihop de $8.000 som krävdes för tryck och tillverkning.

Till en början sålde Robbins dem själv i sin frisersalong samt via några andra lokala butiker, tills dess ett UNO-fan köpte alltihop för $50.000 och en royalty på 10 cent per såld kortlek. Bolaget International Games Inc. bildades och innehade rättigheterna till UNO fram tills dess allt köptes av Mattel år 1992.

Det lär inte finnas många av originalkortlekarna kvar och heller inte reglerna, åtminstone har jag inte sett till dem. Det finns kortlekar på eBay från runt mitten av 70-talet och framåt och utvecklingen fram till i dag visar att reglerna faktiskt ändrats lite grann genom åren, ibland kanske oavsiktligt.

Grundreglerna i UNO är att bli av med sina kort efter att du fått sju kort på näven. Spelarna ska i tur och ordning spela ut ett kort om de kan; antingen genom att ha samma siffra eller samma färg som det kort som redan ligger på bordet. Det finns specialkort med olika effekter när de spelas ut, och det är kring dessa flera regelkonstigheter uppstår.

Störst problem för oss i Sverige verkar det finnas mellan de engelska och svenska reglerna. Till exempel säger många svenska regler att du bara får spela Byt Färg-kortet (Eng: Wild) om du inte kan spela något annat, vilket jag inte hittat något engelskt regelverk alls som påstår. Däremot får du bara spela ut Drag 4-kortet (Eng: Wild Draw 4) under dessa premisser i de flesta varianter av spelet – om du bluffar med detta och synas blir det du själv som får plocka upp de fyra korten.

Vad som händer när du inte kan lägga något kort verkar också skilja sig åt ganska mycket genom åren. Flera engelska regler säger att du ska dra ett kort om du inte kan lägga – och om du då får upp ett spelbart kort kan du välja att spela ut det eller behålla det och låta turen gå vidare. Andra regler säger att du får dra ett kort även om du kan spela ut ett kort – och ytterligare en del regler (bland annat de på engelska Wikipedia) säger att du måste dra ett kort i taget tills dess du faktiskt kan spela ut något. De här olika varianterna förändrar spelet UNO ganska markant.

En vanlig svensk husregel är att du kan stapla kort av samma valör ovanpå varann i en enda runda, till exempel kan du då lägga tre fyror ovanpå varann i ett enda utspel. Den typen av regel har jag faktiskt inte lyckats hitta i en enda UNO-regelbok jag kikat i. Jag säger inte att regeln inte finns i någon variant, men det kan lika gärna vara en svensk kvarleva från kortspel som Skitgubbe.

Slutligen uppstod såklart diskussioner kring hur man ska säga UNO för att visa att man bara har ett kort kvar. En del regler menar att du har hela din runda på dig tills näste man har börjat spela – och det är en regel som kan ställa till det. Flera engelska regler säger att du ska ha sagt UNO innan du lagt ditt nästsista kort på bordet, vilket är mycket tydligare.

Om du tyckte att det här kändes som en enda regelröra så vet du ungefär hur jag känner varje gång det ska spelas UNO med nytt folk jag aldrig lirat med förut. Enklast är att helt enkelt konsultera just de regler som följer med asken i fråga – eller att helt enkelt komma överens om husregler. De vanligaste argumenten till att en viss regel ska gälla brukar vara ”jamen, så har jag alltid spelat” …och ibland får jag böja mig för husfridens skull. It’s only UNO, liksom.

Men visst är det märkligt att vissa regler kan svaja fram och tillbaka, när andra förblir desamma över århundraden?

Ha en fortsatt härlig måndagkväll!