I retrospelskretsar har uttrycket 8 bitar blivit ett sätt att beskriva en viss generation datorer och spelkonsoler. Uttrycket får ibland vingar och verkar stå för nästan allting som har med retrospel och pixlar att göra – så till den grad att det ibland känns angeläget att fundera över själva termen.

Utan att bli alltför teknisk tänkte jag försöka bringa lite ordning och på ett någorlunda enkelt sätt påminna om kärnan i begreppet 8 bitar.

Termen 8 bitar klistras ibland på lite allt möjligt som är spelrelaterat. För många handlar det om en generation av datorer och tv-spel, och det må vara hänt. Men då och då ser jag folk kalla alla möjliga saker för 8 bitar, till exempel de gamla Game & Watch-spelen från Nintendo. I sådana lägen känns det angeläget att lite kort gå tillbaka och fundera över vad 8 bitar egentligen innebär och varför vi kallar det så. Samt – om det rentav finns ett bättre namn …?

Enheten bit är som de flesta redan vet en digital minnesenhet. Ordet är kort för binary digit som kan bestå av antingen 1 eller 0, på eller av. Eftersom de flesta saker i livet, såväl som i datorvärlden, är mer nyanserade än bara svart och vitt vill vi gärna kunna fylla minnet med mer än ett och noll. Då krävs det att vi lägger till fler bitar, fler ettor och nollor, för att på så sätt kunna lagra ännu fler variationer.

Så långt är de flesta med.

Att en dator eller spelkonsol beskrivs som ”8 bitars” är ett lite slarvigt sätt att förklara att processorn, det centrala organet i en dator har minnesplatser (register) som kan lagra 8 bitar vardera. Alltså 8 stycken tal som är 1 eller 0 – i vilka kombinationer som helst. Det gör att varje register kan innehålla 2 upphöjt till 8 olika tal – totalt 256. Eftersom det första naturliga talet är 0 måste värdet i ett register i en 8-bitarsprocessor vara mellan 0 till 255 (eller mellan -128 och 127, men det är överkurs …).

Att ha just 8 bitar i ett register visade sig vara praktiskt då det ger tillräckligt med kombinationer för att binärt skriva ut siffrorna noll till nio, alfabetet i både stora och små bokstäver samt ett gäng special­tecken. Åtta bitar kallas en byte – och en byte som minnesenhet räknat är alltså lika med ett tecken utifrån den samling jag nyss räknade upp.

Men vad har detta med spel och datorer att göra?

Jo, en processor med register som innehåller 8 bitar var är en hejare på att räkna ut tal som är just upp till 255. Skulle talen vara större än så måste processorn lägga dem åt sidan i minnet och därefter räkna ihop dem varje gång. Att lägga undan och räkna ihop tal tar tid – och därför är generellt sett processorer snabbare ju fler bitar de kan hantera i varje register; 16, 32, 64 och så vidare.

En 8-bitars processor kan alltså räkna med tal upp till 255 i varje register, som jämförelse kan en 32-bitars processor räkna med tal upp till cirka 4 miljarder.

Det är därför du i flesta retrospel kan ha upp till 255 liv, vilket oftast bara syns om du fuskar med hjälp av en freezer som The Final Cartridge eller Action Replay. Registret som håller reda på antalet liv kan helt enkelt inte hantera större tal utan att lägga undan i minnet och addera.

Är det så enkelt alltså?

Nej, tyvärr inte. Det finns två sätt till att mäta hur många bitar en processor hanterar för att avgöra om den är ”8 bitar” eller inte. Det andra är att mäta arbetsminnet den har att arbeta med, även kallat adressrymd. Allt en processor måste komma ihåg vid ett visst givet tillfälle finns undanstoppat i mycket små delar i arbetsminnet. En 8-bitars processor har en adressrymd på ynka 256 adresser – medan en 32-bitars processor har över 4 miljarder.

Det tredje sättet är att kontrollera om en processor är 8 bitar eller något annat är att kika på databussen, vilket är ett värde på hur många platser i adressrymden som kan läsas av samtidigt. Ju fler platser som kan läsas samtidigt desto färre, och därmed snabbare, avläsningar.

Så vilket sätt att mäta en processors bitar gäller?

Det beror på vem du pratar med. När det till exempel gäller en populär hemdator som Amiga 500 är folk lite oense om vad den ska kallas; själva processorn – en Motorola 68000 – använder sig av 32-bitarsregister, 32-bitars adressryms men en 16-bitars databuss. Huruvida detta gör den till en 16-bitars eller 32-bitars dator går att diskutera, men svaret på frågan beror helt på hur du definierar en processor i förhållande till dess bitar.

Så vad säger termen 8 bitar oss egentligen?

Det är det som är grejen. Det säger nämligen gemene man inte mycket alls. Det som verkligen hade sagt något vore istället att referera till de flesta retrokonsoler och -datorer som 6502-maskiner.

De bygger nämligen nästan allihop på varianter av processorn MOS Technology 6502 som togs fram på 70-talet av ett litet team, lett av Chuck Peddle. MOS köptes upp av Commodore och bildade stommen till maskiner som PET, VIC 20 och Commodore 64 – men varianter av 6502-processorn hittas även i NES, Famicom, Apple II, Atari 400, Atari 800, Atari 2600 och BBC Micro.

Kort sagt, 6502 är grunden till den 8-bitarsgeneration så många så ofta refererar till. Jag lyckades få Chuck Peddle själv att skriva förord till engelska översättningen av Generation 64, ett förord jag delar med mig av här – för jag tycker det är både ödmjukt och uppriktigt av Peddle på samma gång.

Vad spelar det då för roll vilken processor som används i en tv-spelskonsol eller dator?

Det är processorn du programmerar för, det är processern du ger instruktioner till. Att programmera för system med samma eller liknande processorer är oftast enklare då stommen av koden brukar kunna återanvändas – att programmera för olika processorfamiljer med samma bittal ger rent generellt inte samma fördelar. Att svepande kalla en generation 8 bitar eller 16 bitar ger helt enkelt bara så mycket information, åtminstone för oss som inte kodar.

Däremot är det av intresse, tycker jag, att komma ihåg hur viktig 6502-processorn varit för både tv- och datorspelens framfart. När 6502-processorn stod klar år 1975 kostade den så lite som en sjättedel att tillverka jämfört med konkurrerande processorfamiljer från jättarna Intel och Motorola.

6502-processorn sparkade igång hemdator- och tv-spelsutvecklingen på riktigt. Det tycker jag vi ska  minnas och hylla den för. Ner med 8 bitar – länge leve 6502!

Ha en fortsatt härlig tisdagkväll!