Strippoker är en datorspelsgenre som sällan lyfts fram när det vankas retrospelsföredrag. Av hyfsat förklarliga skäl, kanske.
I dag ter sig strippokerspelen lika märkliga som onödiga; vårt digitala informationssamhälle flödar över av allt du kan tänka dig – även naket. Möjligtvis stack Hollywood Poker Pro till Amiga ut lite grann genom att faktiskt bjuda på helt okej musik – av Chris Hülsbeck dessutom.
Att utveckla strippokerspel på dator måste inledningsvis ha känts som rena kassakon. Allt du behövde var ett gäng bilder på folk som klär av sig – och en enkel pokermotor, vilket vilken nyutexaminerad student som helst från tekniskt universitet kunde koda ihop. Kraven på AI var låga – det var ju faktiskt meningen att spelaren till slut skulle belönas för sitt slit genom att få se sista bilden, och kanske en grattistrudelutt. Jag är ändå tveksam till att genren drog in några större slantar.
Trots att strippokerspelen förlitar sig på det visuella är ändå grafiken oftast vedervärdig och snabbt hopkastad. Musik och ljudeffekter är inte bara underordnade utan även nästan helt onödiga. Strip Poker: A Sizzling Game of Chance till C64 från 1984 är ett exempel på detta. Samantha Fox Strip Poker från 1986 är ett annat. Innan Internet var datorvärlden utsvulten på naket. Det är enda förklaringen till att en marknad för spel av denna typ faktiskt existerat.
Strippoker fungerar som så att varje gång du får slut på pengar får du köpa in dig i spelet igen genom att satsa ett plagg. Den som får slut på alla sina plagg och sitter med rumpan bar är alltså ute. Mer spelmekanik än så bjuds du inte på.
I datorvarianterna handlar det oftast om att du ska spela kläderna av kvinnor som nästan verkar vilja förlora, men i några av spelen går det även att spela mot manliga karaktärer – allt för att bredda målgruppen, antar jag.
Det är därför lite märkligt att tyska reLINE så sent som 1989 fortfarande höll sin Hollywood Strip Poker-serie vid liv – och sista delen, Hollywood Poker Pro, förärades dessutom musik av självaste Chris Hülsbeck med meriter som Giana Sisters, Turrican II och R-Type. Det är kanske inte musik i världsklass, men i strippokerspelens värld kan man inte vara kräsen.
[slideshow_deploy id=’17979′]
Tanken var säkert att imponera med Amigans HAM-grafik i 4096 färger på skärmen samtidigt – och dessutom i form av riktiga fotografier istället för dåligt tecknade bilder från fotografier. Men i realiteten ser det rätt illa ut – och gjorde så även 1989. Det är flimrigt och flammigt och ingen större kärlek har lagts på att ens försöka få det att se filmiskt sensuellt ut.
Enligt instruktionerna är nämligen intentionen att placera spelaren i en fantasi att varje motståndare är en karaktär ur en typisk Hollywood-film, därav namnet. Via en käck förstoringsfeature kan spelaren dessutom zooma in på enskilda detaljer i bilden, om denne så vill.
Som dragplåster till Hollywood Poker Pro användes den fjärde av motståndarna, Ines, som påstods ha varit kandidat till Miss Västtyskland något år tidigare. Jag har inte kunnat verifiera detta faktum, men visst – varför inte, liksom?
Varsågod – Hollywood Poker Pro till Amiga 500 från 1989
Ha en fortsatt härlig söndagkväll!
9 svar till “Skön retromusik: Hollywood Poker Pro (A500, 1989)”
Jäklar vad man har nött Hollywood Poker Pro och Samantha Fox Strip Poker när det begav sig.
Tur att man har musiken som dragplåster att skylla på. Alltid gillat Hülsbecks kreationer och HPP är inget undantag. Tack för att du fortsätter skämma bort oss med dina roliga/intressanta artiklar.
Älskar denna trudelutt av Huelsbeck. Bra val!
Det skulle vara intressant om Spelpappan.se, garanterat som enda sajt som någonsin gjort något liknande, skulle försöka få tag på åtminstone någon av dessa permanentade modeller. Hur gick rekryteringen till? Var de delaktiga i själva spelproduktionen på annat vis? Fick de en färdig kopia av spelet? Har de i sådana fall kvar den? Har de överhuvudtaget sett det färdiga spelet? Har någon känt igen dem genom spelet?
Som kuriosa kan jag förresten berätta om ett samtal jag hade med en annan campinggäst på Gustavsviks camping i Örebro. Då vi befann oss på det angränsande äventyrsbadet berättade han att han spelade spelade Samantha Fox Strip Poker, fast med en twist. Av någon oklar anledning lät han insatsreglerna gälla även honom själv, med följden att han själv tog av sig ett plagg åt gången i takt med att Samantha Fox vann över honom. Riktigt varför och vad syftet var överlämnar jag dock åt andra att lista ut.
Haha, jakten på strippokermodeller är igång. Strippoker på två personer har ju den nackdelen att bara en kan sitta med rumpan bar åt gången – någon av de två sitter ju med alla pengarna. Att sitta där i bara fillingarna och stirra på fröken Fox i full mundering medelst hatt och solglasögon kan väl knappast ha varit en sund upplevelse …?
Jag såg att Artworx gav ut sin sista Strip Poker Professional 4 så sent som 2008 (med upplösning upp till 1600×1200 pixlar!), samt någon version för mobiltelefon. Numera har dock grundaren börjat rensa upp hemsidan och tagit bort länkarna till det gamla materialet (fortfarande åtkomligt med direktlänkar från Google) och erbjudit att sälja rättigheterna till Strip Poker-serien om det finns någon köpare.
Inte för att man ska vara kräsen, men efter att ha tittat på bilderna på de senaste två decenniernas utgåvor av Strip Poker, får jag lite känsla av att det är hemmafruar och extraknäckande collegestudenter som ställt upp på lite nakenbilder. Det är kanske verklighetstroget – i den mån man träffar livs levande personer att spela klädpoker med lär det knappast vara supermodeller – men som sagt med det övriga utbud av naket som finns på nätet känns bilderna i moderna klädpokerspel, när tekniken nu tillåter högre upplösning, något tama vilket också torde vara en aspekt som inverkar på försäljningen av datorbaserade pokerspel med låtsasinsats.
Men spännande att se vad Spelpappan kan avslöja framöver. Jag såg att hon som dansar i introt till HPP är känd till för- och efternamn, men vet inget om de övriga.
Jag kommer nog i ärlighetens namn inte att lägga några större resurser i frågan. Men det är ganska galet att de höll på så sent som 2008; nån på bolaget måste ju ha haft serien som sitt skötebarn …
Tydligen har Artworx levt sedan 1982 på två sorters datoriserade kortspel: bridge och klädpoker.
Har aldrig spelat pokerspel men äger ett ex av Artworx titlar till Amiga trots allt.
Står i bokhyllan mellan andra mer intressanta spel.
Hittade även ett ”squares”-spel från dem i hyllan.
Centrefolds Squares från 1988 tror jag det var.
Om vi nu talar om damer med eller utan plagg i spel :)