Svenska spelbranschen kan onekligen vara stolt över sina siffror de senaste tio åren. Enligt Spelutvecklarindex 2015 växte bolagens omsättning enbart under 2014 med 35 procent, till nästan 9 miljarder kronor.

Som alltid i glada tider i raketfart är det intressant att snegla bakåt samtidigt som framtiden ser ljus ut. Sverige har inte alltid varit en stormakt inom datorspel. Tvärtom var vi för bara 25 år sedan Europas fattighjon.

Spelutvecklarindex 2015, sammanställt av Dataspelsbranschen, sprudlar av framtidstro och tillförsikt. Det enda som kan stoppa Sverige som spelutvecklarnation är Sverige självt. Vi har insett värdet av spel, vi har insett att tv- och datorspelsekonomin sedan många år passerat både film- och musikditon – och vi är inte rädda att sätta samma ribba som jättarna från USA och Storbritannien.

Allt tyder på att den svenska spelbranschen fortsätter att växa under 2015. De största utmaningarna är omvärldsfrågor som tillgång till kapital, tillgång till kompetens samt lagar och regler kring digitala marknader som kommer i otakt med utvecklingen.

Allt är så självklart när man läser analyser och årsberättelser. Allt ter sig dock inte lika självklart för den som orkar kika i backspegeln längs hela färdvägen, och inte bara följa den utsnitslade historieberättelse som lagts tillrätta i efterhand.

Christer Rindeblads ledare i Datormagazin #4-1991 är en sådan blick kastad bakåt, i en tid då Sverige inte bara befann sig mitt i en djup ekonomisk kris – utan även stod på vippen av viktiga internationella beslut, till exempel EU-inträdet.

Jag röstade för första gången år 1991, jag var fyllda 18 år bara några månader tidigare. I retrospektion var det dock inte min plikt som medborgare som verkar ha haft störst inverkan på det framtida svenska samhället, utan det faktum att jag tillhörde den generation som tidigt snappade upp datorer som Commodore 64 och Amiga 500. Den generation som i dag bildar ryggmärgen till stora delar av Spelutvecklar-sverige, och som just nu håller på att ersättas av yngre förmågor som växt upp med spel i modersmjölken/nappflaskan.

Rindeblads ledare pekar inte bara på ett samhälle som är ensamt i Västeuropa om att inte förstå att spel kommer att ta över underhållningsindustrin. Den pekar även på att en nation på egen hand kan utveckla en helt ny exportgren från grunden, inte på grund av politisk handlingskraft, utan på grund av att en tillräckligt stor och driven generation vill och kan.

Och det – som en gammal trollkarl en gång sa – är en uppmuntrande tanke.

Varsågod – Christer Rindeblads ”Fisförnäma Sverige för ’fint’ för datorspel” från DmZ #4-91, nu bevarad för eftervärlden.

Fisförnäma Sverige för ”fint” för datorspel

Hur känns det i snöyran? Själv befinner jag mig på den spanska solkusten när ni läser detta. Men inte på någon solig badstrand, utan i en stor konferenssal tillsammans med ett hundratal engelsmän, fransmän och tyskar. Jag är nämligen på konferensresa (visst låter det imponerande). En konferens om ett enda ämne: datorspel!

Varje år arrangeras denna datorspelskonferens av ELSPA (European Leisure Software Producers Association). På svenska blir det ungefär ”Europeiska Samarbetsorganisationen för Dator-SpelsTillverkare”.

Nej, det är faktiskt inget skämt. ELSPA har funnits sedan 1987 och blir allt mäktigare för varje år som går. Till och med Commodore ansökte i år om medlemskap (beviljades) och deltar i konferensen. Och det är kanske inte så konstigt om man betänker att datorspel numera omsätter miljardbelopp, sysselsätter tiotusentals människor och har en enorm tillväxttakt. Datorspel har helt enkelt fött en ny tung gren inom nöjesindustrin. Och givetvis har man fått en egen branschorganisation – ELSPA. Vad gör man då på en datorspelskonferens?

Ja, inte handlar det om att spela datorspel dagarna i ända, det kan jag lova. Nej, här är datorspel något ytterst seriöst. Ett ämne som diskuteras på oändliga seminarier av europas främst (sic) experter på ämnet. Till ELSPA-konferensen samlas nämligen de högsta cheferna från ett 40-tal engelska, franska och tyska programhus. Plus några sluskiga chefredaktörer för olika europeiska datorspelstidningar.

Ämnet för årets konferens är spelkonsoller, multimedia, EG betydelse för industrin, framtidens distributionskanaler samt givetvis favoritämnet nummer ett, piratkopiering.

När jag är utomlands på olika konferenser och mässor slås jag ofta av en sak. Utanför Sveriges gränser är datorspel inget fult. Tvärtom. I de flesta länder har man istället insett att här finns pengar att hämta. En god vän i branschen uttryckte det så här:

– Just nu befinner vi oss i samma läge som filmindustrin befann sig på 30-talet. Då var filmindustrin i en otrolig tillväxt, samtidigt som den föraktades och smutskastades av kulturkretsar. Filmen skulle dö ansåg man. Den kunde inte konkurrera med teatern som nöje. Och se hur det gick …

– Vi upplever just nu något historiskt. Vi ser en ny nöjesindustri födas. Och historien upprepar sig. Samma idiotiska kritik och smutskastning från etablissemanget.

Jag tror han har rätt. Men det är de flesta svenskar för inkrökta och dumma för att inse. Här i Sverige är vi för fisförnäma för att ägna oss åt något så simpelt som datorspel. Eller hur ska man annars förklara att Sverige är det enda landet i Europa som inte har ett enda bolag som utvecklar datorspel?

Men snart har vi ju inte någon filmindustri eller. Tråk-Sverige har slagit till igen.

Christer Rindeblad

 

Jag frågade Christer Rindeblad själv, strax innan jag lade ut denna text, om han minns vem hans ”gode vän i branschen” var – men det gjorde han inte. En ovanligt framsynt person, i vilket fall.

Ha en fortsatt härlig onsdag!