Spel på Commodores datorer var inte alltid lika lättillgängliga som vi vill minnas dem och musiken inte alltid lika härlig att lyssna på som i dag.

Ett av mina absoluta favoritspel inom sportgenren var Superstar Ice Hockey som levererade nästan verklighetstrogen action i rinken, tyckte vi. Om du orkade ta dig förbi de 30 sekundernas irriterande intromusik, vill säga.

Ishockey var en viktig grej för mig när jag var tonÃ¥ring; inte för att jag spelade själv – tvärtom – utan mest för att jag tyckte att det var en riktigt rolig lagsport att se pÃ¥. Nästan lika rolig som fotboll.

Under lÃ¥ng tid var International Hockey av Ken Grant till C64 det enda hockeyspel vi hade. Spelarna körde runt som yra höns och känslan var snarare att springa barfota pÃ¥ en filtmatta än att glida runt pÃ¥ skenor. Den stora finessen var en raspig talgenerator som skrek “He scores!” varje gÃ¥ng det blev mÃ¥l – följt av ett högljutt rassel frÃ¥n publiken.

Det var därför med tappade hakor jag och kompisgänget för första gÃ¥ngen spanade in Superstar Ice Hockey pÃ¥ en liten lokal datormässa i Malmö. Känslan var otrolig; de gled runt som om isen var hal, det fanns offside, utvisningar – och mÃ¥lvakten kunde plocka pucken! Vi köpte genast grannlÃ¥ten eftersom vi inte orkade vänta tills dess piratkopieringskedjan skulle nÃ¥ vÃ¥rt lilla lama gäng.

superstar_ice_hockey_01

superstar_ice_hockey_02

Till saken hör att ingen av oss hade rÃ¥d med diskettstation, varför vi sÃ¥klart tvingades köpa kassettversionen. Det är i grunden samma spel men helt utan ligasystem, det handlar alltsÃ¥ bara om att du tas direkt till match och fÃ¥r bestämma vilka lag som ska mötas and that’s that.

Just den detaljen hade vi kanske inget emot. Det vi kanske inte väntade oss var att varje gÃ¥ng du laddar in spelet – vilket du är tvungen att göra efter varje spelad match – mÃ¥ste du se drygt 30 sekunders intromusik spelas. Det är ingen laddmusik, bandaren stÃ¥r helt still och inget annat händer heller i bakgrunden. Du kan inte heller trycka dig förbi intro utan mÃ¥ste lyssna pÃ¥ denna enerverande musik i en halv minut för att fÃ¥ spela.

I dag hade detta varit spelmässigt självmord – men Ã¥r 1987 antar jag att man ville fÃ¥ valuta för John A. Fitzpatricks musik nu när han ändÃ¥ gjort sig besväret att skriva den. Fitzpatrik är för övrigt en liten doldis i C64-världen men ligger faktiskt bakom den ljuva musiken till klassiker som Barry McGuigan World Championship Boxing, Mancopter och Bruce Lee.

Varsågod – Superstar Ice Hockey till C64 från 1987

Ha en fortsatt härlig söndagkväll!