Förra våren gav jag mig i kast med att avslöja berättelsen bakom den klassiska logotypen till rollspelet Mutant från Äventyrsspel. Det som främst intresserade mig var vilket typsnitt som använts för att skapa den.

En sedan länge lika väl förborgad hemlighet har varit vilket typsnitt, om något, som använts till den likaledes klassiska logotypen till Drakar och Demoner. Efter många månader av research kan jag nu avslöja resultatet.

Vi tar väl och inleder den här berättelsen på samma vis som jag inledde den förra:

Läsare av boken om Äventyrsspel vet att den ursprunglige formgivaren av Äventyrsspels tidiga grejer hette Klas Berndal. Han gick tyvärr bort under tiden vi arbetade med boken och både jag och Orvar är mycket tacksamma för att vi trots allt hann berätta stora delar av hans historia – han var, ska tilläggas, mycket glad över att den här boken skrevs och att han fick chans att bidra till den.

För att kunna diskutera Drakar och Demoner-loggan krävs att vi har hela boxens omslag framför oss medan vi gör detta. Därför är det lika bra att jag visar den här nedan i all sin prakt.

Det här är som bekant omslaget till allra första utgåvan av Drakar och Demoner från 1982. Omslaget är hämtat från en illustration av Len Ard, en amerikan som användes för de flesta illustrationer till originalspelet. VD och grundare, Fredrik Malmberg, uttalar sig på följande vis i boken:

Len Ard var en kille som brukade hänga i spelbutiken jag jobbade på i Berkeley och han kunde rita. Jag hade redan gjort dealen med Chaosium, så jag bara sa till honom att teckna lite monster, djur och vapen. Generiska fantasygrejer bara. Det var inte så noga.

Och så ett omslag också, i färg förstås. Klas jobbade till vardags på en reklambyrå och hade både kunskap och tillgång till utrustning, så lotten föll på honom att sätta ihop allting.

Klas Berndal uttalade sig så här om omslaget:

Jag gjorde först logotyperna till både Drakar och demoner och Äventyrsspel. Inga konstigheter alls.

Varken omslaget eller logotypen diskuteras djupare och det kan vi såklart ångra i dag när vi undrar hur det blivit till.

Efter att ha talat med några samlare och typografiintresserade rollspelare, till exempel vår egen formgivare Dan Algstrand, framgår det att det faktiskt är ganska få – om ens någon – som i dag minns eller kan leta reda på vilket typsnitt som använts, om det nu ens handlar om ett typsnitt. Kanske är det en logotyp ritad från grunden av Klas Berndal själv?

Sannolikheten för det är dock liten – dels för att de flesta av övriga Äventyrsspelsloggor skapades av färdiga typsnitt och dels för att loggan ändrades redan till andra utgåvan, den så kallade ”svarta boxen” som dök upp 1984. Bokstäverna var då exakt likadana men kerningen, alltså mellanrummet mellan varje tecken, minskade – och logotypen blev tajtare.

Att samma bokstäver i en logotyp ser annorlunda ut är i sig inget tecken på att logotypen är manuellt konstruerad; en snirkling som den i inledande D, i de båda avslutande r:en och det avslutande h i ordet ”och” kallas swash och betyder helt enkelt att typsnittskonstruktören lagt till extra versioner av just dessa bokstäver, vilka alltså ingår i typsnittet. Så var ju fallet även med Mutant-loggan.

Riotminds, förlaget som äger rättigheterna till Drakar och Demoner i dag, gav ju ut en ny version av rollspelet helt nyligen. De använder sig av en logga som ligger mittemellan den blå och den svarta boxen; typsnittet är detsamma men bokstäverna har inte samma kerning som någon av versionerna och det hela rör sig om en kalkering av en inscannad originallogotyp – på ungefär samma vis som vi (förvisso manuellt) återskapade Äventyrsspels-loggan inför boken.

…

Här tog mina efterforskningar slut för ett tag. Längre än så här kom jag inte i höstas och jag lade ner hela jakten på typsnittet för ett tag.

Så en dag när jag scannade in en annons från en gammal serietidning gjorde jag en sån där upptäckt som fryser blodet för ett par sekunder – jag hittade ett exempel på samma typsnitt. Ett svenskt exempel, dessutom.

Bergsala AB är en importfirma i Kungsbacka som startade redan på 1970-talet och vars grundare, Owe Bergsten, tog in Game & Watch-spelen till Sverige. Sedermera blev Owe och Bergsala AB Nintendos representant här, vilket de är än i våra dagar. Visst ser bokstäverna lika ut – men kunde det verkligen röra sig om exakt samma typsnitt?

Jodå, en närmare titt visar att den ganska ovanliga formen på bokstaven e är likadan – men även det karakteristiska r:et samt alla a passar in. Jag förstod nu att det verkligen rör sig om ett typsnitt – och att inte mindre än två svenska bolag inom spelbranschen använde sig av det. Det var dags att börja leta bland nätets många typsnittssajter.

Så …jag letade och letade. Jag rotade igenom hundratals och kanske tusentals typsnitt och fann varianter som påminde om stilen men ingen som exakt passade in. Noterbart är att typsnittet är av en så kallad slab serif-karaktär, vilket är en stil som utvecklades på 1940-talet och innebär att serifferna, alltså bokstävernas ”fötter”, är tydligt markerade som ”fyrkanter”, slabs.

Vidare har typsnittet dels en outline och dels en kontur – plus att flera av bokstäverna har swash-versioner. Det borde gå att hitta det här typsnittet ganska enkelt – men ingenstans hittade jag vare sig en digital variant eller ett original i form av gnuggbokstäver från företaget Letraset eller motsvarande.

Slutligen fick jag inse att det faktiskt finns en hel del typsnitt som inte överlevt den digitala transformationen. Detta kunde vara ett av dem – och jag måste ge mig ut i världen och prata med folk om den här gåtan skulle gå att lösa.

Jag började med att kontakta Nintendos PR-manager, Patrik Johansson, som jag haft att göra med under ett par år under min tid som skribent åt svenska Eurogamer:

Hej, det typsnittet användes även av Owe Bergstens radiobutik på 70-talet. Så det är äldre än Bergsala så sett. Jag vet dock inte vilket typsnitt det är.

Whoops, här dök det upp mer info.

Owe Bergsten drev under 70-talet en fotoaffär vid namn EL-BE Foto (Håkan ELfström & Owe BErgsten). Denna blev småningom en radioaffär som bytte namn till EL-BE HiFi – och det mesta de sålde i butiken importerades av firman Bergsala som de bildade år 1976 tillsammans med Pierre SAndsten. Namnet är en sammansättning av början på deras respektive efternamn.

Jag skrev därför till Owe Bergsten och frågade om typsnittet men har ännu inte fått svar. Under tiden fortsatte jag mina efterforskningar och hittade mycket riktigt en logotyp till EL-BE HiFi, just denna bild lär vara tagen under 1991 eller strax efteråt.

Det handlar om exakt samma typsnitt – men med andra bokstäver än i logotyperna för Drakar och Demoner och Bergsala AB. Endast ett versalt B är gemensamt – och i detta fall är bokstaven alltså med swash, i Bergsala-loggan är det utan. Jag ville nu verkligen ha tag på Owe Bergsten men då jag gillar att ha flera fiskerevar ute samtidigt vände jag mig samtidigt åt annat håll.

Klas Berndal går inte längre att fråga – men ateljéchef Stefan Thulin som vi också intervjuade i boken om Äventyrsspel kanske hade fler ledtrådar?

Hmm, var ju en herrans massa år sedan, jag vet att jag pratade med Klas om logon på 80-talet och jag har för mig att typsnittet började på M.

Jag var aldrig jätteförtjust i logon, den påminde om tidningen “Damernas Värld” och efterslängen på h:et i “och” var jätteful.

Letraset-arken var färskvara, redan efter några år gick bokstäverna sönder så misstänker att det inte finns någonting kvar. Jag har själv letat efter andra typsnitt från den tiden hur länge som helst och det är svårt. Men …jag söker lite i minnet så kan det nog dyka upp.

Några minuter senare återkom Stefan Thulin.

HAHA – kom ihåg vad den hette – Mellissa Inline!! – typokungen in tha house!!

Och han hade rätt. Typsnittet heter Mellissa Inline, ibland stavat Melissa Inline.

Det visar sig att det konstruerats så sent som 1977 av Douglas Sheldrake men sågades redan samma år av typsnittsexperten Mark Simonson i Metropolis, en tidning i Minneapolis som gavs ut en gång i veckan. Han var produktionschef men fick möjlighet att skriva några ord och valde då att recensera nyskapade typsnitt.

Huruvida hans sågning fick någon betydelse för spridningen av Mellissa Inline eller ej låter jag vara osagt men vi kan ju konstatera att både Mark Simonson och Stefan Thulin rynkade på näsan – så sannolikheten är väl hyfsat hög att även andra 70- och 80-talsgrafiker gjorde detsamma – och Mellissa Inline försvann in i typografins glömska.

I dag är det faktiskt ganska svårt att lägga beslag på typsnittet Mellissa Inline om du skulle vilja använda det, antingen som hommage till Drakar och Demoner eller till gamla Bergsala-loggan. Det verkar inte finnas någon digital variant – och givetvis kostar den isåfall pengar att använda.

Det jag gjorde var att jag begav mig direkt till eBay för att pröva lyckan och se om det kanske kunde tänkas finnas några gamla Letraset-ark av det gamla typsnittet där.

Och banne mig om jag inte fick napp – för en femtiolapp styck har jag beställt hem två nötta ark av Drakar och Demoner-typsnittet Mellissa Inline, kanske för att rama in och sätta upp på kontoret, vem vet? Typsnittet innehåller till och med svenska tecken!

…

Så fann jag då till slut typsnittet till Drakar och Demoner-loggan. Med facit i hand hade jag kanske kunnat fråga Stefan Thulin direkt – å andra sidan är det inte säkert att han kommit ihåg namnet om jag inte förklarat med emfas att jag verkligen vill ha reda på det, då jag var så nära.

Kanske kommer Owe Bergsten att svara på mitt mejl nån dag och ge exakt samma information – och kanske till och med har kvar några av originalarken? Jag vet inte – men i vilket fall är mysteriet löst.

Ska jag vara riktigt ärlig handlar hela den här berättelsen egentligen om en Columbus-upptäckt; kan man verkligen upptäcka något som någon annan redan vet? När jag visste exakt vad jag skulle leta efter var det inga problem att hitta att någon för snart fem år sedan redan stället exakt samma fråga på ett forum på sajten MyFonts – och fått svaret.

Denne någon har alltså länge vetat det jag och många andra rollspelande typografinördar frågat oss så länge. Nå, nu är hemligheten inte bara några få förborgad utan avslöjad för några fler. Det är ju det – och inte upptäckten i sig – jag strävar efter.

Ha en riktigt härlig fortsatt tisdag!