Under året som gått har jag inte bara arbetat på att färdigställa och ge ut Generation 500, min senaste kaffebordsbok om Amiga 500-ungdomarna. Jag har också mejslat ut ett nytt arbetssätt för att få ut fler nostalgiska, vackra, djuplodande generationsböcker till massorna.

Jag kan nu avsl̦ja att jag arbetar p̴ tv̴ b̦cker samtidigt Рoch att jag dessutom vill knyta band med fler f̦rfattare som vill vara med p̴ resan.

Trots att vi lever i informationsöverflöd finns det mängder av saker som inte hittas på nätet. Det kan handla om unikt bildmaterial som aldrig publicerats eller ens digitaliserats. Det kan handla om berättelser som bara en eller ett fåtal personer känner till och som ingen tidigare frågat om.

Det kan ocksÃ¥ gälla ett intressant sammanhang: att dra streck mellan punkter för att fÃ¥ fram en historisk, underhÃ¥llande och nostalgisk poäng. Det är den här typen av fantastisk, rolig och nostalgisk underhÃ¥llning jag skriver. Den som inte hittas – men som mÃ¥nga vill veta mer om eller Ã¥teruppleva.

När jag försöker förklara en ny bokidé är den vanligaste feedbacken att det lÃ¥ter roligt men att för fÃ¥ förmodligen bryr sig för att det ska vara mödan värt att skriva och trycka. Mitt svar är varje gÃ¥ng att komma tillbaka med STORYN. Berättelsen som gör boken större än summan av dess sidinnehÃ¥ll – samma roliga lilla hake som ibland hÃ¥ller dig fast vid en dokumentärfilm trots att du inte är intresserad av ämnet. Spelpappan-böcker är tänkta som dokumentärfilmer i pappersformat.

Efter att ha skrivit tre nostalgiska, nördiga och djuplodande kaffebordsböcker inser jag att fler popkulturella fenomen förtjänar att lyftas fram pÃ¥ detta vis – ur grundlig research som bakas ihop till rappa texter och sjukt snygg design. Men jag kan inte göra allt själv. Det finns sÃ¥klart andra som ocksÃ¥ skriver, se bara pÃ¥ Finna dolda ting, Svensk videospelsutveckling eller Insert Coin. Men jag vill fÃ¥ ut fler oberättade stories – jag sitter pÃ¥ tjugotalet bokidéer jag inte hinner ta tag i. Och är säker pÃ¥ att det sitter femtio villiga författare som var har tjugo stories de inte fÃ¥r ur sig.

De tvÃ¥ böcker jag skriver just nu kan jag inte riktigt avslöja nÃ¥gra detaljer kring riktigt än. De handlar inte om retrodatorer eller rollspel, möjligtvis kanske indirekt. Men det är nördigt, researchtungt, lättsmält, grafiskt, vackert och nostalgiskt – precis som allt du vant dig vid här pÃ¥ Spelpappan.

Jag skriver dessa tvÃ¥ böcker tillsammans med tvÃ¥ olika medförfattare och det är ett tillvägagÃ¥ngssätt jag gillar. Tidigare har jag skrivit boken om Äventyrsspel tillsammans med Orvar Säfström och det gav mersmak. Det är inte Orvar jag jobbar med just nu – men för min del finns det inget som hindrar att vi gör roliga saker tillsammans även i framtiden.

Det jag däremot söker är fler medförfattare – antingen som kan hjälpa mig med mina idéer eller som kommer med egna bokidéer och behöver hjälp av mig. Jag drömmer om en framtid dÃ¥ det inte släpps en Spelpappan-bok vartannat Ã¥r utan kanske tvÃ¥ eller tre gÃ¥nger om Ã¥ret. Just nu är det bara en dröm. Jag behöver förlagshjälp för att ro det här i hamn – och diskussioner förs – men inget är klart ännu. Men det här är alltsÃ¥ ambitionen.

Att skriva nostalgiska, vackra, grafiska och djuplodande Spelpappan-böcker är svÃ¥rt. Det är rent ut sagt jobbigt som fan. Ibland plöjs timmar ner pÃ¥ en liten ledtrÃ¥d som av en eller annan anledning kanske visar sig inte hÃ¥lla eller av andra skäl inte kan användas. Ofta leder dessa timmar till nÃ¥got slags insikt, en ny kontakt eller nÃ¥got annat jag kan ha nytta av längre fram – men ibland är det bara bortkastad tid. Ibland läggs bokidéer ner pÃ¥ researchstadiet. Eller ja, rätt ofta faktiskt.

Att skriva och ge ut den här typen av böcker är asjobbigt. Och publiken är stenhÃ¥rd. Men mot slutet av dagen är det ändÃ¥ värt det när du hÃ¥ller resultatet i din hand och fÃ¥r höra läsarresponsen. Vissa är besvikna, andra är överlyckliga – men om du innerst inne vet att din story är bra och hÃ¥ller för din egen kritiska mÃ¥ttstock sÃ¥ är det hÃ¥rda jobbet klart mödan värt. För att inte tala om kulturgärningen.

Vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, att fortsättning följer. Det blir fler böcker frÃ¥n mig (och andra) och jag kommer att lämna fler detaljer senare i höst – men jag vill ocksÃ¥ komma i kontakt med alla nostalgiförfattande nutidsarkeologer därute som sitter med värsta nördiga storyn mer potential att fÃ¥ vetgiriga läsare att skrika högt av lycka. Eller andra som kan tänkas hjälpa till.

Det var DET jag ville säga. Du kommer i kontakt med mig HÄR.

Den fina kattbilden ovan? Den är fotograferad av Kristian Tjessem!

Ha en fortsatt härlig lördagkväll!