av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 19 februari 2011

Retroguiden är en ny artikelserie på Eurogamer.se som tar upp olika aspekter av retrospelande i modern tappning. Det kan handla om hur du integrerar de gamla maskinerna med modern teknik men det kan också handla om emulatorer, backup, konverteringar eller bara smarta tips.

Oftast är det vi tar upp här inga världsomvälvande nyheter eller NASA-teknik, utan helt enkelt guider skrivna för att alla ska förstå.

Det är svårt att i dag överskatta vad Commodore betydde för datorspelandet. Medan en hel värld satt med grå PC-datorer och klickade fram bokföringar i DOS – slet det amerikanska bolaget upp det lock till spelvärlden tidigare datorer mest gläntat på.

Bolagets fullständiga namn var Commodore Business Machines (CBM) och trots att man under hela sin livstid kämpade för att bli erkänd inom mer ”seriösa kretsar” är det för de två stora flaggskeppen, Commodore 64 och Amiga 500, vi aldrig glömmer dem. C64 lär fortfarande vara den mest sålda datormodellen någonsin, vilket är smått otroligt med tanke på att alla nuförtiden har en dator.

Men – du som fortfarande sitter med en gammal C64 och A500 och vill koppla upp dem till en platt-tv eller eventuellt din PC kanske undrar hur man egentligen gör och vad du behöver. Det finns givetvis flera olika sätt att lösa det hela på men här berättar jag lite grann om hur jag själv löst det.

Diskutera gärna i kommentarerna hur du har gjort eller ställ frågor om du stöter på problem. Eurogamer tar såklart inte på sig något ansvar i det fall ditt meckande skulle leda till att något går sönder eller på annat sätt skadas.

C64 och A500 har ju inga HDMI-portar att tillgå utan använder sig av äldre anslutningsportar med kompositvideo. Faktum är att även scart var vid lanseringen av A500 en ganska ny företeelse och stöddes inte av de tv-apparater som var vanligast i de svenska hushållen.

Istället var det antennuttaget för koaxialkabeln som gällde och eftersom man även tog in den analoga tv-signalen via denna anslutning satte man ofta en delare innan, så att man kunde välja om man skulle se på tv eller spela datorspel. Och givetvis går det ju fortfarande att plocka in signalen via antennuttaget men då det är en klumpig metod och ger allmänt sämre bild föredrar de flesta att koppla till scart-kontakten (även om även sådana börjar bli allt ovanligare på moderna tv-apparater) eller via andra anslutningar.

Koppla Commodore 64 till scart

Enklaste sättet att koppla en gammal enhet till en modern tv är via vanliga RCA-kontakter. Dessa har länge varit standard för att koppla stereoljud (vit och röd) men nuförtiden används RCA även till att koppla video (gul).

En C64 har dock inga RCA-kontakter utan använder sig av en särskild typ av DIN-kontakt för både ljud och bild. DIN är ett samlingsnamn för ett gäng olika tyska kontaktstandarder som var vanliga förr men helt ersatts av nyare don, däribland RCA.

Du behöver därför omvandla denna DIN-anslutning till vanliga RCA-kontakter du sedan kan koppla till en scart-kontakt för en modern tv-apparat. Lösningen finns i en ganska vanliga sladd, som denna – som du sedan förlänger via en vanlig komposit till scart-kontakt, om du vill.

Även om kabeln ovan har fyra kontakter så behöver du bara använda gul till video och vit och röd till stereoljud – och kan låta den svarta vara. Uttaget på min C64 säger bara ”Video” men det funkar alldeles utmärkt även med ljud.

Allt du sedan behöver göra är att möjligtvis köra upp de ofta ganska matta färgerna på din tv och ändra till 4:3-format, så ska allt se finemang ut. Om du dessutom kopplar tv:n (eller audioändarna direkt) till en stereo får du alltså maxat SID-ljud i huset. Härligt.

…

Koppla Amiga 500 till scart och PC

Att koppla in en Amiga 500 till en tv är enklare. Amigan har separata ljudutgångar i form av en vänster- och högerkontakt i vanligt RCA-format. Bildutgången är i form av en 23-pinnars RGB-utgång du normalt kopplar RF-modulatorn till, du vet den långa plastmojängen som gör att datorn sticker ut en dryg decimeter extra.

Om du vill koppla din Amiga 500 till scart-kontakten utan att använda RF-modulator kan du exempelvis använda en särskild sladd som går att beställa för drygt 200 kronor, till exempel här. Den ska fungera utan konstigheter.

Men du kanske vill dessutom vill koppla din Amiga 500 till en vanlig PC för att rädda lite filer till eftervärlden? Först och främst behöver du då skaffa en mjukvara för att datorerna ska förstår varandra, till exempel Amiga Explorer som kostar cirka 100 kronor.

Därefter behöver du kunna seriellkoppla din PC med din Amiga 500 – men eftersom de flesta PC-datorer i dag inte har någon seriell kontakt behöver du en omkopplare från usb till seriell kontakt. Slutligen behöver du även en nollmodemkabel för att koppla datorerna, företrädesvis en med både 9-pinnars- och 25-pinnarskontakt, till exempel denna.

Kan jag inte bara köra in Amiga-disketterna i en PC-diskettstation? Nej, tyvärr inte. En PC kan normalt inte läsa av en amigadisk då hårdvaran är såpass annorlunda, även om du nu skulle råka ha en 3.5 tums diskstation i din dator. Istället fixar mjukvaror som Amiga Explorer biffen.

Ett problem som eventuellt kan dyka upp är du kanske saknar en Amiga Workbench-diskett, alltså Amigans operativsystem. Du behöver nämligen minst version 1.2 för att det ska fungera. När du väl rotat fram denna och startat upp Amigans operativsystem från förr så börjar lite meck.

Det du måste göra är att dels installera en klient av Amiga Explorer på din laptop – men också en i Amigans RAM-minne. En utförlig steg-för-steg-process sköts av mjukvaran men det är rätt mycket som ska göras och många kommandon som ska knappas in för hand i Amigans CLI-klient, dess motsvarighet till kommandprompten i DOS. Totalt är det åtta saker som behöver konfigureras i Amigan och det hela hittar du i Amiga Serial Preferences i Workbench.

Är du bara noggrann så fungerar det faktiskt. Det ligger då en AE-klient i Amigans RAM-minne och när du kör igång den ser du också i AE i din PC de olika enheterna på Amigan.

Nu ligger alltså filerna färdiga att kopiera till din PC, både från RAM-minnet och från floppydisketten. Klickar du på floppystationen listas alla filerna, vilka du kan hantera som vilka filer som helst. Det går också att dra över hela image-filen från disken och lägga som en .adf-fil att använda i valfri Amiga-emulator. Och processen funkar även omvänt – du kan alltså skriva en imagefil till en floppydiskett i Amigan, vilket i princip betyder att du kan leta adf-filer på Internet och skriva dem till riktiga amigadisketter och köra dem i den äkta hårdvaran. Även Kick.rommen kan kopieras, vilket du ser ovan i bilden. Tänk dock på att en del mjukvara fortfarande är rättighetsskyddad; en del är så kallad abandonware – men inte allt.

Hastigheten mellan de båda datorerna är nu 19 200 baud, så en diskett på 880KB tar sina knappa tio minuter att föra över. Det är cirka en åttahundradel av vad en normal cd-skiva rymmer i dag. Amigaswapparna betalade stora summor för att kopiera diskar med varandra på den tiden – och hade dessutom inte sällan mycket klenare modemhastigheter än så.

Det var allt för nu. Ha så kul!