av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 26 februari 2013

I ”Eurogamers Topplista” rangordnar vi på Eurogamer.se något vi anser vara det bästa eller värsta inom spelvärlden utifrån ett givet ämne.

Denna gång är det dags för oss att kika på spelomslag inom fantasygenren.

Håller du med? Vet vi inte vad vi pratar om? Har vi helt fräckt glömt något? Skäll, gnäll eller ös beröm och hjälp oss skapa världens mest korrekta topplistor.

 

Förr i tiden – innan webben erbjöd drösvis av skärmbilder, trailers och förhandstittar – var spelomslaget en viktig beståndsdel för att berätta om äventyret inuti fodralet.

Spelomslaget satte tillsammans med musiken och introskärmen en stämning som var menad att omvandla block och pixlar till spänning och underhållning. I dag är spelomslaget kanske inte fullt lika viktigt för köpbesluten, men icke desto mindre måste ju alla butikstitlar ändå ha någon slags omslag.

Eurogamer.se försöker plocka ut de åtta mest klassiska utifrån en viss genre – och vi inleder med fantasy.

 

Åtta klassiska spelomslag till fantasyspel, plats 8-5

 

8. Shadow of the Beast

Roger Dean formgav inte bara spelutvecklaren Psygnosis logotyp, utan låg även bakom en hel del av bolagets futuristiska spelomslag – som inte sällan innehöll diverse mekaniska och glänsande varelser som inte alltid var relevanta för spelet ifråga.

Samma stil återkommer i flera av Deans verk, inte minst på skivomslagen från brittiska bandet Yes, i Sverige kanske mest känt för 80-talshiten ”Owner of a Lonely Heart” från 1983.

Läs mer om Roger Dean på bloggen sugoi.se eller Roger Deans egen hemsida.

 

7. Baldur’s Gate

Baldur’s Gate landade år 1998 som en smärre bomb i rollspelsvärlden, kanske mest för sitt sätt att ge ny luft under vingarna till datorrollspelen.

För att verkligen sätta rätt stämning, utan att smeta ner omslaget med diverse muskelbyggare eller fotomodeller med stora svärd, skapade de en sober utsida som ville påminna betraktaren om en läderinbunden bok – alla fantasyrollspels favoritkälla till äventyr.

Bokutseendet och emblempositioneringen, i detta fall en dödskalle med rödlysande ögon, återkom i efterföljande titlar och kännetecknar i dag de spel och expansioner som utspelar sig i Forgotten Realms. (Se exempelvis Icewind Dale)

 

6. Diablo II

Populära uppföljaren Diablo II trampade vidare i konceptet kring överdjävlar, mellandjävar och smådjävlar – vilket vi pratade mer i detalj om i förra topplistan.

För att ge Diablo II en mörkare och mer skrämmande ton än flera samtida fantasyspel återanvändes den svartröda tonen från ettan, men skelettdragen i Mephistos dödskalle accentueras ytterligare genom snygga skuggningar.

Föreställ dig dödskallen utan huva, och du har ett skräckspel (eller en metalplatta /red.anm.) – men med klassisk trollkarlshuva förstärks fantasydragen och du vet som köpare – om du nu mot förmodan inte redan känner till Diablo – att det handlar om mörk fantasy.

 

5. Final Fantasy X

Är Final Fantasy X det bästa spelet i serien?

Tja, det kanske man kan tycka – medan andra protesterar. Det är iallafall en av delarna i den väldigt framgångsrika fantasyserien och det som kanske bäst ramar in de klassiska omslagen i serien. Det syns direkt på omslaget att du håller ett Final Fantasy i handen.

Loggan är som vanligt fokus på ett Final Fantasy-omslag, men färgvirvlarna runtomkring tycks bilda saker och personer som är såpass tydliga och otydliga på samma gång att det är lätt att stanna upp vid bilden och vilja studera den närmare. Det är kanske inte särskilt vanligt att spelomslag är smärre konstverk som står för sig själva, men i fallet Final Fantasy X är det definitivt så.

…

4. Shadow of the Colossus

Ett spel som Shadow of the Colossus är ett litet konstverk i sig; det är bara naturligt att omslaget måste gå i samma linje.

Som titeln antyder handlar spelet om kolosser, vilka ju är hyfsat stora saker. Du själv är dock en normalstor person och i relation till kolossen blir din uppgift närmast löjeväckande – vilket också spelomslaget vill låta påvisa.

Den ursprungliga betydelsen av ordet koloss är (ovanligt) ”stor staty”. I den grekiska mytologin hade dock statyer en tendens att vakna till liv, så med tiden har ordet kommit att symbolisera en gigantisk varelse.

 

3. Ultima V: Warriors of Destiny

Simon inledde nyligen en retrodiskussion kring Ultima-serien; huruvida något spel förtjänade att vara kanon och kalkon. Oavsett vad du må tycka om detta, så förärades spelen i Ultima-serien ofta ett vackert omslag med just den stämningssättande funktion jag nämnde ovan.

I fallet Ultima V: Warriors of Destiny hämtar omslaget tydlig inspiration från Tolkiens ringvålnader. I spelet handlar det om tre Skuggherrar som terroriserar landet Britannia, som var och en symboliserar falskhet, hat och feghet. Ödeskrigarna i undertiteln är alltså inte dessa, utan de hjältar som går i strid för att besegra dem.

Den klassiska logotypen, de förmodat tysta men fruktansvärda Skuggherrarna och hjältens respektgivande – nästan ryggande kroppsställning – ger ett daller till bilden som få spelomslag klarar av. Låt vara att stilen är daterad, det är ändå ett klassiskt omslag.

 

2. Dungeon Keeper

Dungeon Keeper var förra topplistans vinnare – och faktiskt denna topplistas tvåa; låt vara inte för samma saker.

Förutom det genialiska tilläggsnamnet ”Evil Is Good”, hämtar spelet inspiration från tanken kring hur du som djävul faktiskt ser ut och förväntas grimasera.

Det är alltför lätt att falla i fällan och försöka sig på någon actionbild med hjältar i trubbel, vilket kanske fått spelet att se ut som vilket fantasylir som helst. Här handlar det om att få köparen att förstå att det är du som är ond, inte tvärtom.

Förutom de klassiska djävulsdetaljerna som rödknottrig hud (fjäll, kanske?), lysande ögon, horn och elaka tänder – har du som djävul även gristryne med tjurring. Detta ger en mer cartoon-liknande stil, så att jag som köpare inte lockas tro att det handlar om en djävul av den mörkare stilen, till exempel Diablo. Riktigt djävla bra.

 

1. Dungeon Master

Dungeon Master är spelet som fick oss att tappa hakan inför det som komma skulle inom rollspelsvärlden – vilket också vår Retrokanon från i höstas vittnar om.

På engelska har titeln en lite annan innebörd än vi svenskar kanske först inser; en Dungen Master, eller DM, är nämligen engelska för spelledare – det vill säga den person som i en rollspelssession styr allt utom det spelarna har för sig. Tanken är alltså att köparen tidigt ska förstå att det handlar om ett datorspel där datorn agerar spelledare i realtid och i förstapersonsperspektiv.

Omslaget hanterar allt detta, utan att bli rörigt. En öppnande port är ett klassiskt sätt att bjuda in betraktaren till de mysterier som väntar – i stort sett alla efterföljande kloner använde sig av exakt samma portkoncept som påvisar en inbjudande förstapersonsvy.

Killen till vänster som förmodat öppnar porten genom att dra i den klassiska väggfacklan ger en vink om att spelet värnar om detaljer och gömda hemligheter. Slutligen visar damen till höger att magi är en viktig ingrediens, likaväl som att ljuskällor är av vikt – det gäller nämligen att hela tiden se till att ni kan se, antingen via facklor eller magiskt ljus.

Logotypen är härligt retro, och omslaget lyckas med konststycket att vara snyggt samtidigt som det refererar till delar av spelet du kan förvänta dig. Det här är klassiskt så det förslår – en värdig mästare.

Detta var våra klassiska favoritomslag inom fantasygenren – vilka är dina?