av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 1 oktober 2011
I ”Eurogamers Topplista” rangordnar vi på Eurogamer.se något vi anser vara det bästa eller värsta inom spelvärlden utifrån ett givet ämne.
Denna gång handlar det om de skönaste spelartyperna, det vill säga de generella karakteristiska drag som kan definiera en hel grupp spelare.
Håller du med? Vet vi inte vad vi pratar om? Har vi helt fräckt glömt något? Skäll, gnäll eller ös beröm och hjälp oss skapa världens mest korrekta topplistor.
Att kalla det spelartyp känns inte helt korrekt, eftersom en typ ofta känns exkluderande och kategoriskt – man kan sällan vara två eller flera typer samtidigt.
Vad vi egentligen vill göra är alltså att försöka definiera ett antal olika etiketter som går att fästa på en viss typ av spelare som grupp, det finns alltså inget som hindrar en person från att tillhöra flera typer på en gång – såvida de såklart inte står i bjär kontrast mot varandra.
Vilka är då de skönaste spelartyperna ur ett underhållnings- och antropologperspektiv? Jo, det har vi i redaktionsledningen stött och blött fram och tillbaka under veckan som gått. För enkelhetens skull beskriver vi typerna som en han, men alla genus kan såklart bytas ut mot en hon – eller hen, eller vadhelst du vill.
De åtta skönaste spelartyperna, plats 8-5
8. Samlaren
Måste äga allt. Det är inte ovanligt att samma spel köps fem olika gånger därför att de kommit ut på olika plattformar, olika utgåvor eller helt enkelt bara för att han vill ha ett oöppnat exemplar.
Samlaren är väl förtrogen med begreppet skämshög och i riktigt svåra fall borde travarna av fodral egentligen kräva bygglov. En samlares relation med en icke-samlande partner är ofta kortlivad.
Om Samlaren dessutom är recensent eller spelbloggare på hel- eller halvtid kan mångkulturalismen inom vänskapskretsen bli gravt lidande.
Icke-samlande vänner utan uppenbara blodsband förskjuts långsamt tills dess enbart en grupp samlande ja-sägare finns kvar. En Samlare kan inte vara en Förnekare.
7. Förfestaren
Fotboll, gitarr, sång och frågesport – allt som går att avnjuta i sällskap av glada vänner, öl (läsk) och chips funkar för Förfestaren. Denne person är en trevlig prick som egentligen verkar mer intresserad av att skjuta fram sin kroniska lappsjuka ett par timmar, än av att faktiskt spela. Men att vara social är ju inget fel, så vi andra spelar ofta med.
De senaste fem årens rörelsekänsliga tillbehör har gjort Förfestarens tillvaro både rikare och mer komplex. Bör han satsa på hederliga fotbolls- och hockeyspel eller är det kanske Wii, Kinect eller Move som gäller? Funkar det att fortfarande komma dragande med plastgitarrer eller är den flugan borta?
Och kan man egentligen fortfarande bjuda hem en ny bekantskap mitt i natten på en runda Singstar?
Dessa frågor brottas Förfestaren med – som för övrigt går att kombinera med alla andra typer.
6. Onlinejunkien
Spelar i stort sett aldrig enspelarlägen och ser nästan aktivt ner på andra som gör det i extrema fall. Onlinejunkiens stora problem är att varje timme slösad på verkligheten är en förlorad sådan i spelets perfekta värld.
Onlinejunkien lever för siffror och ranking; det som inte går att kvantifiera är sällan värt att minnas och lycka vore om verkliga livet fungerade lika logiskt och kunde räknas i poäng.
Många onlinejunkies fokuserar hårt på en enda titel i taget och i riktigt seriösa fall, som till exempel World of Warcraft eller CounterStrike, kan enögdheten vara i månader och år.
Det hindrar ändå inte Onlinejunkien från att också vara en Samlare, men en Onlinejunkie är aldrig Förnekare och sällan Drömmare, åtminstone inte om han klättrat tillräckligt långt upp i hierarkin av Onlinejunkies så att typen kräver all vaken tid.
5. Tågspelaren
Fattar ofta inte ens att han är en gamer. Tågspelaren lirar Wordfeud, Angry Birds och andra mobila efterapningar av äldre spel på sin platta, notebook eller smarta telefon och ser vanligen spelet som ett tidsfördriv, snarare än vanliga tiden som en spelförlust.
Inte sällan är Tågspelare, tack vare nya och välspridda plattformar som iPhone och andra smartphones, ofta helt ovetandes om det massiva överflöd av spel som byggts upp under de senaste 40 åren och blir lika glatt överraskad varje gång det dyker upp en ny hit på App Store, Marketplace eller Facebook.
”Åh, kolla – ett nytt litet spel där man ska samla resurser och bygga upp städer och arméer – tänk vad de kan hitta på! Yeah!”
Tågspelaren kan mycket väl även vara en Förnekare och en Groupie, men mer sällan en Samlare eller Onlinejunkie – åtminstone inte i dess rena och outblandade form.
…
4. Utmanaren
Spelar aldrig på lättaste svårighetsgraden. Av princip.
Ett spel är för Utmanaren en serie händelser som ställer din koncentrations-, följsamhets- och koordinationsförmåga på rejäla prov. Att sänka svårighetsgraden för att komma vidare är som att ge upp en boxningsmatch för att i nästa rond möta motståndarens lillbrorsa.
En Utmanare vill, som namnet antyder, utmana både sig själv och spelet och lägger den tid som krävs för att komma förbi ett moment en utvecklare gjort svårt genom att addera en nolla till rätt variabel.
Varje gång Utmanaren klarar av en boss, nivå eller en helt titel är det i hans värld likställt med att pungsparka utvecklaren offentligt – det känns fint och Utmanaren sover gott den natten.
Seriösa Utmanare har av naturliga skäl svårt att köra igenom lika många titlar som andra spelare och i kombination med typen Samlare kan resultatet bli King-of-Kong-illa; han fastnar i en enda utmaning och går aldrig vidare. En Utmanare är aldrig samtidigt en Drömmare.
3. Drömmaren
Är i mångt och mycket Utmanarens motsats och ger sig in i ett spel för att omgärdas av en fantasivärld och fly från verkligheten. Drömmaren vill inte ha jobbiga avbrott bara på grund av att en dum boss har för många hälsopoäng eller för att en nyckel är för svår att hitta, utan vill uppleva en flytande berättelse att minnas – och kanske spela om.
Just av denna anledning har Drömmaren inga problem med att krossa Utmanarens tabu och spela på lättaste svårighetsgraden redan från början. Drömmarens absoluta ambivalens kommer fram i ljuset i äventyrsspelen; här får han ofta en underbar värld att stiga in i men hindras inte så sällan av jobbiga problem som stoppar storyn.
Utan Drömmare hade folk som Christofer Emgård på Ubisoft Massive blivit av med sitt arbete – det hoppas jag att han och alla andra spelmanusförfattare minns när det vankas mot jul. En Drömmare kan givetvis inte också vara en Utmanare.
2. Groupien
Denna sköna typ känner vi alla till och hittas även i andra sammanhang som på olika sätt tangerar områdena teknik och prylar. En Groupie är kort och gott en fanboy som inte bara älskar en särskild plattform, utan dessutom tvångsmässigt älskar alla dess flaggskeppsprodukter.
En Groupie som gillar Halo-serien är ofta automatiskt förälskad i även Gears of War-serien, men aldrig Killzone eller Resistance.
Han håller ofta till på olika spelsajter och -forum, ihärdigt sökandes de texter och inlägg som handlar om värsta konkurrentplattformen och är ofta snabbast med att häckla det som är dåliga nyheter och häckla ännu hårdare det som är bra.
Groupien som fenomen är lika gammal som spelandet självt; en Commodore-groupie såg ner på Nintendo och en PC-groupie ser ner på… allt annat.
Groupien söker egentligen bara sin tillvaro här i livet och avspeglar det på olika sätt; religioner, idrottsklubbar, operativsystem – och spel och spelplattformar. Att vandra planlös här i livet utan medlemsskap är inget alternativ. Vi tycker Groupien är en skön spelartyp eftersom han ofta är så förbaskat underhållande.
1. Förnekaren
Vilken är då den absolut skönaste spelartypen av alla de hundratals (?) som finns tillgängliga att välja från?
Jo, det är Förnekaren. Denne börjar tyvärr bli allt ovanligare i takt med att tv- och datorspel ständigt erövrar ny mark – men i grunden är det en person som öppet gör narr av alla former av spel, datorer och annat nörderi, men som i hemlighet viker sig för en spelböjelse när få eller ingen ser på.
En del Förnekare har anammat särskilda titlar eller genrer som utvalda och upphöjda över allt annat som är nördigt.
Till exempel kan ofta sportspel eller någon annan lättillgänglig eller, av allmänheten, accepterad genre tilltala en Förnekare så pass att han inte kan, just förneka intresset.
Förnekarna var vanligast under 90-talet; då de under lektionerna sågs skjuta gummisnoddar eller fnissa åt Samlare och Utmanare, men under rasten i smyg bytte spel med dem. En del Förnekare håller sig till sin typ under tonåren, för att sedan bli Samlare, Utmanare, Drömmare eller någon annan typ längre fram i livet när de byggt på sin självkänsla.
Är du, eller har du varit, en Förnekare? Bikta dig gärna här nedan, vi lovar att du är förlåten.
Ni andra – vilken speltyp, eller speltyper, är du?