av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 7 januari 2012

En sommarkväll år 1991 i norrländska Älvsbyn satt en 22-årig kille och läste om en spelprogrammeringstävling för Amiga 500 i datortidningen han prenumererade på.

Tävlingen begränsades till att enbart gälla det populära högnivåspråket AMOS, som särskilt lämpade sig för spel, och han knappade ihop ett litet plattformsspel med en enda nivå i vilket du styr en robot som ska täta läckor i en kärnreaktor.

Några veckor senare ringde telefonen och han förstod att just han vunnit en Englandsresa och möjligheten att besöka Mandarin Software som utvecklade AMOS. Han fick bara ut sig ett ”Oj…” när rösten i telefonluren sade:

”Grattis, ditt spel har vunnit! Fallout vann första pris!”

 

Varumärkeshysterin har nått spelbranschen på allvar. Inhyrda advokater piskar på bolagen att säkra varumärken och stämma den som tassar för nära. I en perfekt värld kan vi förstå att ett bolag vill skydda sina immateriella rättigheter. Men i den urspårade värld vi befinner oss i nu verkar marknadens spelregler ligga i klorna på jurister som kostar i timmen vad en fyrabarnsfamilj lägger på mat i veckan.

Eurogamer.se har rotat lite i varumärkesjuridikens invecklade värld efter att vi hittat det vi tror är världens första Fallout. Spelet är helsvenskt och utvecklat i Norrbotten, men är numera förmodligen helt förbjudet att sprida – trots att det var först. Vi skriver ”förmodligen”, eftersom varumärkeslagarna verkar vara sådana att du inte kan veta säkert förrän du provar.

Men vi tar en sak i taget.

I höstas stämde amerikanska Bethesda (via sitt moderbolag Zenimax Media) svenska Mojang för att de senares kommande spel Scrolls gör intrång på den populära rollspelsserien The Elder Scrolls. Svenskarna vann i rätten, men Bethesda lurar fortfarande i vassen och menar att registreringen av Scrolls kan omöjliggöra för andra att använda ordet i olika sammanhang.

Samma Bethesda är i skrivande stund även i fejd med Interplay om varumärket Fallout; Interplay startade serien år 1997 men Bethesda har sedan dess tagit över varumärket och nu slåss bolagen om rätten att lansera spelet Fallout Online. En uppgörelse förväntas bli offentlig inom kort.

I det första fallet känner Bethesda sig trampat på och är rädda att Mojang kommer att utnyttja sin rätt till namnet Scrolls för att i framtiden störa lanseringar av kommande spel med ordet scrolls i sig.

En rädsla som till viss del stöds av ansedda spelsajten Kotaku. De har nämligen bemödat sig att läsa Mojangs anspråk av varumärket Scrolls och förfärat kommit på att det inte bara täcker spel.

”Mojangs intention är att äga ordet ’scrolls’ i praktiskt taget alla former av visuella underhållningsmedia, inte bara i tv-spel. Detta betyder att, om varumärkesanspråket upprätthålls, kan bolaget vidta åtgärder mot var och en som använder ordet ’scrolls’ i vilken form av media som helst.”

Slutsats; Bethesda gör rätt som ryter till – annars kan det stå dem och andra dyrt.

…

Nå, det kanske vi kan förhålla oss till. Eller kan vi verkligen det?

I en av Europas största databaser över varumärken, TMview, är det lätt att söka på det andra ordet (eller kännetecknet, som det heter juridiskt) det bråkas frejdigt om – nämligen Fallout.

Hur har Bethesda själva burit sig åt när de mutade in detta ord i olika länder?

Jo, där ser vi att Fallout är registrerat på en mängd olika marknader; juridiskt ombud verkar vara DLA Piper – världens största juristbyrå som finns representerat i 30 länder och som tills för ett par år sedan även skötte bolagets tvist med Interplay.

Skyddet är verksamt inom klasserna 9 och 41. Det säger mig ganska lite, men efter lite sökande förstår jag att det grovt räknat handlar om en datorklass och en filmproduktionsklass.

Då räknas följande in:

Class 9
”Pre-recorded cd’s, audio cassettes, video tapes, laser disks and dvd’s featuring fantasy games; pre-recorded cd’s, audio cassettes, video tapes, laser disks and dvd’s featuring music; motion picture films about post-nuclear apocalyptic world.”

Class 41
”Providing online computer games for use with computers, handheld computers, wireless telephones and mobile and wireless devices.”

Det verkar alltså som att Bethesda också valt att inkludera hyfsat många av de ”visuella underhållningsmedia” sajten Kotaku pratade om och fruktade, fast i detta fall under varumärket Fallout.

Och detta är i sig inget ovanligt – även varumärket Eurogamer omgärdas exempelvis av breda och allmängiltiga skydd. Frågan är bara om denna varumärkeshets finns till för att skydda upphovsrättsinnehavaren eller om det i grunden handlar om en industri som lever och frodas på bolagens inbördes rädsla för intrång – och som dessutom oftast gynnar den som är aggressivast eller har störst muskler, inte nödvändigtvis den som var först?

Medan Bethesdas advokater alltså övertygade bolaget att de borde känna sig trampade på tån av Markus ”Notch” Persson – och hans mannar på Mojang och dennes registrering av Scrolls – har de inga som helst problem att ställa sig på andras tår när det gäller ordet Fallout.

För så fungerar varumärkesregistrering; först i mål vinner allt – och så fort någon kommer nära börjar byråerna rassla med papper och vässa pennorna.

Men nu vore det ingen mening att dra upp allt det här om det inte fanns en rolig liten historia i botten. Det förhåller ju sig nämligen som så att Interplay inte alls var först ut att skapa spelet Fallout i mitten av 1990-talet.

För det offentliggjordes i Sverige för en bred publik flera år tidigare.

…

Den 22-årige killen från Älvsbyn heter Kenneth Eriksson och är numera dryga 40 år fyllda.

En del kanske tror att han i dag kan ställa till med rejäla problem för Bethesda, eftersom han trots allt var först med att utveckla ett spel som heter Fallout – och han kan dessutom via tävlingen bevisa att det både existerar och att kännedomen om det fått nationell spridning.

Tyvärr är dock varumärkesreglerna i EU och USA inte sådana; först är inte alltid vinnare – såvida du inte når hela vägen in i mål och antingen har registrerat varumärket enligt konstens alla regler eller anses ha arbetat in namnet i målgruppens medvetande.

Vad betyder detta? Vi vände oss till Patent- och registreringsverket för att räta ut några frågetecken.

”Även utan registrering kan man få ensamrätt till ett namn eller logga – genom inarbetning”, förklarar verkets varumärkesjurist Sofie Hellström för oss.

”Om någon använt ett namn under en längre tid för samma eller liknande varor skulle han eller hon kunna invända mot företaget som börjat använda det senare.”

Om Kenneths spel Fallout alltså kan anses vara inarbetat i den krets han tänkt sprida det, bland spelare, hade han kunnat hävda att han och inte Bethesda har rätten på sin sida.

Nu är det inte så; spelet distribuerades aldrig i någon större skala och gick heller inte att köpa för pengar. Sofie Hellström på PRV är därmed tvärsäker på sin sak.

”Det spelar ingen roll att han kan bevisa att varumärket faktiskt använts om detta inte också styrker inarbetning. Det är då bolaget som uppnått skydd först i och med sin registrering. Om bolaget anser att hans produkt utgör intrång i den registrerade rättigheten kan bolaget eventuellt förhindra användningen av produkten, exempelvis genom en intrångstalan i domstol.”

Tough luck – Kenneth är med andra ord körd. Men vet han om det? Och bryr han sig i dag?

På Eurogamer.se har vi givetvis rotat fram tidningen där vinnaren förkunnas och efter lite detektivarbete spårar vi upphovsmannen, Kenneth Eriksson, till Kalifornien där han numera arbetar som programmerare, dock inte av spel. Vi ringde helt enkelt upp honom en vanlig måndagmorgon på hans jobb och frågade vad han minns från sitt spel Fallout.

”Wow, det var länge sen. Det är såpass länge sen att det inte fanns 3D; Fallout sågs ur ett isometrisk perspektiv och utvecklades ganska snabbt, minns jag.”

Stör det dig att du inte får distribuera eller sälja Fallout längre, trots att du var först?

”Nej, det gör det inte. Jag har faktiskt inte ens kvar det eftersom jag sålde alla mina Amiga-grejer för länge sen. Jag minns att jag fick åka till Manchester och Mandarin Studios med tidningens chefredaktör, som därefter ville att jag skulle skriva i deras AMOS-krönika – men jag har aldrig varit lagd åt det journalistiska hållet”, skrattar han i luren.

…

Under pratstunden med Kenneth Eriksson i egen hög person kunde jag inte riktigt släppa diskussionen om varumärkesskyddet – fanns det verkligen inga kryphål att hitta, om han hade velat?

Jag körde en ny frågerunda med Sofie Hellström på PRV.

”Eftersom ingen inarbetning är visad har bolaget en tidigare registrerad rättighet och kan hindra annan från att, utan bolagets tillstånd, i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar den registrerade rättigheten för varor eller tjänster av samma eller liknande slag.”

Och här hajade jag till och ville veta mer – ”i näringsverksamhet?”, frågar jag. Vad innebär det exakt?

”När det gäller definitionen av ’näringsverksamhet’ gäller enligt fast praxis från EU-domstolen att ett kännetecken används i näringsverksamhet när användningen inte sker privat utan i samband med en affärsverksamhet som syftar till att ge ekonomisk vinst”, förklarade då Hellström.

Det går alltså bra för Kenneth Eriksson att sprida världens första Fallout, under förutsättning att han gör det som privatperson och inte i syfte att göra ekonomisk vinst?, frågar jag – utan att avslöja varken Kenneths eller spelets namn. Är det dessutom möjligt för en spelsajt att recensera det utan att hamna i trubbel?

”En recension eller ett test av spelet i en tidning har jag svårt att se som att det skulle röra sig om känneteckensanvändning, det vill säga att spelet uppfattas som ett utpekande av ett kommersiellt ursprung, i näringsverksamhet, det vill säga att användningen syftar till att ge ekonomisk vinst. Jag kan dock inte med säkerhet säga att en domstol skulle göra samma bedömning eftersom frågor som rör känneteckensanvändning är juridiskt komplicerade och viss försiktighet bör iakttas”, avslutade hon.

Luddigt värre, alltså.

Det borde vara möjligt för Kenneth Eriksson att som privatperson göra i stort sett vad han vill med sitt spel, utom att tjäna pengar på det – att bli kommersiell. Faktum är att det borde vara möjligt för vilken privatperson som helst. Men beslutet är alltså helt upp till domstol, om frågan uppstår – och det handlar då om vems advokater som har störst muskler.

Tyvärr har inte Kenneth Eriksson kvar något Fallout, och kan varken sprida eller sälja det – ens om han velat.

Men då vi sällan står handfallna här på Eurogamer.se kontaktade vi helt enkelt före detta chefredaktören till den nu nedlagda tidningen för att fråga vart tävlingsmaterialet tagit vägen. Hans svar är lika överraskande som beklagligt.

”Tyvärr, hela tidningens arkiv försvann i en ombyggnad – faktiskt helt utan att jag visste om det just då. Det är väldigt tråkigt på flera sätt.”

Eurogamer.se har alltså tyvärr inte det odelade nöjet att som enda publikation i världen recensera världens första Fallout – 20 år efter lanseringen – och dessutom på en riktig Amiga 500. Men vi hade hemskt gärna velat göra det.

Kanske sitter just du på en gammal diskett därhemma som innehåller just sagda spel? Då blir vi jätteglada om du skickar hit det meddetsamma; hittelön i form av trevlig spelöverraskning utlovas.

…

En sista fråga vi dock undrade var naturligtvis varför Kenneth Eriksson ens valde namnet Fallout.

”Jag vet faktiskt inte riktigt, det kändes som ett radioaktivt ord och spelet handlar ju om ett kärnkraftsverk som läcker. Det är ju dock ett ganska vanligt ord, så jag kan kanske tycka att det är konstigt att någon kan registrera det alls.”

Och där är vår varumärkesresa till vägs ände.

Huruvida Bethesda eller Interplay vinner vet vi inte i skrivande stund, men klart är att vi som spelare förmodligen inte tjänar nämnvärt på den juridiska mångmiljonindustri som bara finns till för att skapa en slags chimär rättvisa – och underhålla en växande juristbransch.

Varken jag eller någon annan på Eurogamer.se är ute efter att svärta ner Bethesda, Mojang eller någon annan aktör på marknaden som förlitar sig på sina advokater. Varumärkesregistrering är i grunden till för att inte vem som helst ska kunna slå mynt av andras idéer och namn.

Men som de flesta andra skyddsmekanismer i ett samhälle kan även varumärkeshysterin slå tillbaka och skapa absurda situationer i vilka en en ensam person löper risk att bli hotad med ekonomiska och juridiska medel om han visar, sprider eller erbjuder den speltitel han faktiskt var först med att använda.

Dessutom kan du lugnt försäkra dig om att de kostnader som uppstår i tvisterna inte göms mellan bokföringsraderna, utan läggs rakt på priset du får betala för ett spel – kanske i det konto som kallas ”marknadsföring”? Trots att det egentligen handlar om exakt motsatsen, det vill säga någon annans anti-marknadsföring.

I ljuset av detta tycker jag det vore härligt med fler exempel på spel som var ”först”. Någon som kodade ett Gears of War till Apple II i början av 1980-talet?

Nu är din chans att hamna i strålkastarljuset lite grand.