I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.

Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.
 

Skön retromusik: Enigma Force (1985)

15 augusti, 2010 av: Jimmy Wilhelmsson  

När man är ung och spelar en uppföljare man tycker om är det svårt att förstå varför de äldre alltid tjatar om att ”ettan var mycket bättre”.

Jag vet, för jag är själv såpass gammal nu att både ettor, tvåor och treor i gamla klassiska spelserier helt glömts bort av de yngre generationerna – och jag får ofta bita mig i läppen för att inte påpeka det varje gång nån vidareutveckling av ett gammalt spel släpps som ”revolutionerande”.

Nåväl, 1984 släpptes från klassiska Beyond ett riktigt bra rollspelsliknande, ikon- och omgångsbaserat lir i scifi-miljö, kallat Shadowfire. Jag satt på detta spel i min samling men det var faktiskt uppföljaren Enigma Force från 1985 (fast som släpptes ’86) jag upptäckte först. Eftersom Shadowfires spelmekanik enbart bestod av ikoner som pluttade fram på en skärm – och jag ärligt talat inte riktigt fattade allt som sades och hände på skärmen – så blev det Enigma Force vi utforskade först.

Men…detta var 1986, det gyllene spelåret, och i stort sett alla spel var piratkopior utan manualer och inget Google fanns att tillgå. Inte ett enda spel hade någon form av tutorial heller, så faktum var att den första timmen av ett någorlunda avancerat spel gick åt till att räkna ut hur man styrde det – och kontrollgränssnitt var inte heller direkt utvecklat på den tiden.

Enigma Force tog veckor att lära sig; enda anledning till att vi orkade var att vi tyckte musiken var så sjukt cool, vilken en viss Fred Gray ligger bakom. I videon nedan får du hela introt och själva musiken börjar typ efter en minut. Grejen med styrningen var att halva skärmen är arkadaction med tuffa gubbar och nedre halvan är en hel hög med ikoner vi inte begrep. Min polare var först med att upptäcka att man skulle klicka på gubben man ville spela (ok, det var lätt) och därefter på ikonen som föreställer en hjärna (hm, ok) för att ta kontroll över honom/henne.

Men…efter det lyckades vi aldrig byta gubbe – vilket är nödvändigt för att hitta den försvunne rymdförbrytaren Zoff och neutralisera honom. Det visar sig att för att komma ur direktstyrningen måste man dra spaken ner åt vänster och klicka på knappen. Då lämnar du den aktuella figuren, AI:n tar över och du kan välja att antingen styra en annan gubbe någon annanstans eller klicka på andra ikoner, såsom Use, Pick Up, Throw away och så vidare…horribel styrmekanik.

Men…till skillnad från den tidens snobbiga recensenter som älskade Shadowfire och hatade Enigma Force, så gillade jag det verkligen och spelade i timmar. Jag kan fortfarande i dag spela igenom spelet på fem minuter eftersom jag minns exakt var fienderna brukar vara som flest, var den vänliga insektoiddrottningen finns (som man bör bli allierad med), var det är bäst att aptera bomber, var den bättre ammunitionen finns – och inte minst var Zoff brukar hålla hus.

Tro inte på de gamla recensionerna från ’86 – Enigma Force är kanon. Särskilt tuff är inledningen som kortfattat sätter dig i rätt rymdstämning:

Crash landing imminent!
Crash landing successful.
Crew freeze chambers open.
Crew awake.
Their mission…

Neutralise Zoff!

Varsågod – Enigma Force till C64 från 1985

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.


I september 2014 släppte jag GENERATION 64, en maffig bok om de unga som växte upp med hemdatorn Commodore 64! Du läser mer om den här.

Generation 64 är tyvärr slutsåld sedan en tid tillbaka, och det är tveksamt om den kommer att tryckas i en tredje upplaga. Om så ändå blir fallet hör jag givetvis av mig.

Kommentarer

2 kommentarer till “Skön retromusik: Enigma Force (1985)”
  1. Richard skriver:

    Jag körde aldrig Enigma Force men lyssnar gärna på musiken. Varenda gång jag är hemma hos min gamla klasspolare från den tiden drar han ingång sidplay och testar mig på olika spel varav Enigma Force alltid kommer upp.

    Fred Gray är en av mina favoritet. Tänker dock främst på musiken till Mutans och fjärde banan i Bionic Commando.

    Ett spel som var väldigt stort och variationsrikt var ju Infiltrator. Både helikopterfärd i starten och sedan att springa runt på basen och vissa papper. ”You´re pappers please!”, ”Your papers seem not to be in order”….och så gick larmet!

  2. Simon skriver:

    Det finns några sköna stycken i denna, men min favortit från Fred Gray är helt klart Shadowfire! :-)

Kommentera