En del säger att leken börjar redan i mammas mage. Jag vet inte, jag – det beror ju lite på hur vidlyftigt man tycker begreppet lek är.
Intressantare för mig och bloggen är kanske när man anser att spel börjar. Alvar leker loss för fullt efter sju veckor och det är väl ganska normalt. Men spelar – se det gör han nog icke på ett tag. Eller?
Vad är egentligen skillnaden mellan lek och spel? Särskilt vi svenskar har ett behov av att särskilja de två eftersom vi har olika verb för dem. På engelska används till exempel ordet play för att beskriva båda två – och även substantivet game används för att beskriva både en dödsallvarlig match och ett barns enkla och välmenande lek. Mer praktiskt så, kan tyckas.
Vi skaffade ett så kallat baby gym till Alvar. Ordet är vidrigt men i kort går det ut på att ungen ska få veva loss på grejer som ser roliga ut eller låter märkligt. Motoriken utvecklas och han verkar ha roligt under tiden han upptäcker grejer. En typisk tidig lek.
[slideshow_deploy id=’11639′]
Å andra sidan går hela processen ut på att grejerna ska ge ifrån sig ljud eller beteenden som han ska reagera på. Det är alltså inte bara tidsfördriv utan får honom även förbryllad då och då. Kanske läser jag in för mycket i hans vevande men jag tycker mig också se att han stundtals försöker återskapa den effekt han nyss fick fram och tyckte var så rolig. I det fallet tycker jag närmast att hans beteende liknar ett spel; kan jag göra det igen? Hur gjorde jag det? Kan jag göra det högre eller roligare?
Jag vet inte; jag är egentligen för dålig på både barnpsykologi och de djupare fundamenten i vad som skiljer spel och lek åt – men jag ser med intresse på Alvars utveckling från hjälplöst russin till humörsvängande matvrak som kan bli förbannad och överlycklig inom loppet av sekunder.
Och diskussionen har egentligen också en annan baktanke; när ska jag låta honom börja spela? Alvar kommer att växa upp med ett överflöd av spelprylar och aldrig egentligen behöva längta efter någonting. Det bör vi ta i beaktning och fundera över.
När ska vi börja spela med honom? Är det ens vi som bestämmer detta? Vad ska han få spela? Ska man börja från början med ett litet eget NES? Kommer han ens att vara intresserad eller kommer överflödet att få honom att tappa intresset redan i unga år?
Viktiga frågor för oss – men som såklart inte behöver besvaras i dag. Men en vacker dag bör jag stå där med mina svar.
Nähä, nu ska jag ha glögg. Vi hörs!
3 svar till “När börjar lek och spel?”
Som jag skrev i något annat inlägg så tycker jag själv det är ganska svårt. Men jag tror på att låta det ta sin tid. Om jag skall vara lite generell tycker jag att barn ”nu för tiden” skall introduceras för så himla mycket så himla tidigt.
När man är tre år har man redan gått på babysim, rytmik, sång och gärna börjat cykla också på sin springcykel. När man är 5, som min son har man redan diskat av alla Pippi Långstrump och de är nu ”barnsliga”. Om man tänker tillbaka på sin egen barndom började man kanske cykla när man var 5-6 år. Idag skulle föräldrar typ börja bli oroliga för att det var något fel på deras unge om den inte kan cykla innan 5. Ja, jag raljerar lite, men ibland känns det lite hetsigt hela mönstret.
Jag håller fullständigt med dig – dessutom verkar den psykiska stressen öka allt längre ner i åldrarna och det kanske inte är en slump.
Men jag försöker hellre vara med i introduktionen än bara står bredvid och låter dagis och annat ta över det hela. I övrigt låter jag nog Alvar komma på saker i sin egen takt – men jag tycker att det är bra att ha ställt frågorna för oss själva eftersom vårt hem ser ut som det gör med spel överallt.
Själv fick jag övertala mina föräldrar att få, vid tio års ålder, köpa min första dator med mina egna pengar. Det de flesta frågade sig på den tiden var vad det skulle vara bra för :)
ha, jo jag känner igen det där. Som tur var hade jag en pappa som var datorintresserad och det jobb han hade lät de anställda låna hem en Texas Intruments i någon vecka åt gången. Så mina första spel var Munchman och Invaders TI-style… Sedan blev det Spectrum48k osv. Tror jag kanske var 13 när vi köpte vår Spectrum. Den första datorn som var ”min” var en commodore 128 jag fick på julafton många år senare.
Aboslut är det bra att ha ställt sig frågan, och framförallt kanske ställt den mellan sig eftersom uppfostran sällan är ett enpersonsbeslut.