För fem år sedan var tjock-tv dödsdömd. Dels såldes förmodligen den sista ut från landets prylbutiker och dels längtade förmodligen alla som hade en efter en plattare och modernare variant.

Nu har dock nÃ¥got hänt. Tjock-tv är inte längre gratis och bortskänkes, utan kostar inte sällan pengar att införskaffa begagnat – bÃ¥de pÃ¥ nätsajter och i second hand-butiker.

För egen del är det de gamla 8- och 16-bitarsmaskinerna som avgjorde. Att smälla upp en Amiga 500 på en 42-tums skärm var roligt i början men den rätta känslan vill inte riktigt infinna sig när nytt möter gammalt på detta vis. Det var på grund av C64, A500, NES och SNES jag skaffade en gammal tjockburk för att få tillbaka rätt känsla i bild och ljud.

Nu ser jag pÃ¥ diverse sajter och sociala nätverk att andra hänger pÃ¥. Den varma bild tjock-tv:n Ã¥terger är perfekt för den sortens grafik i vilken enskilda pixlar inte är lika viktiga som helheten – och där mys är en viktigare faktor än bÃ¥de storlek och bildkvalitet.

Alvar verkar hålla med. Då han inte ägnar något intresse åt övriga tv-apparater ger han vår lilla tjock-tv sin fulla uppmärksamhet. Att det är på denna vi kör barnprogrammen kan bidra något till upphetsningen.

De flesta tjock-tv har bara en eller tvÃ¥ scart-kontakter men det löser du genom en scartsplitter du hittar för en billig peng i de flesta elektronikkedjor. Se till att du skaffar en med switch sÃ¥ att du själv bestämmer vilken kontakt som är aktuell – de som fungerar aktivt och väljer kontakt automatiskt ger ofta betydligt mer störningar.

Men dymo eller liknande etikettapparater markerar du därefter vilken knapp som styr vilken maskin. Smidigt och enkelt.

Relaterade inlägg

• Skaffa dig ett retroskÃ¥p
• Äventyrsspel - genren som vägrar dö
• SÃ¥ bra är Xperia Play pÃ¥ emulatorer
• Mina drömmars Vita - med retrospel och emulator
• För 20 Ã¥r sedan - vilken tillverkare faller ifrÃ¥n denna gÃ¥ng?