Hur långt har verkligheten till Deus Ex?

24 augusti, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson  

Deus Ex: Human Revolution recenseras just nu lite varstans och de första förhandsbeställningarna är på väg till förväntansfulla spelare.

Jag tänkte dock ta en paus i spelandet för att fundera lite grann kring de framtidsvisioner Square Enix lilla spel faktiskt ger oss – och hur väl de stämmer överens med vår egen verkliga verklighet just i dag.

Det första Deus Ex slog ner som en bomb år 2000 med sin fria spelmekanik som lät oss bestämma på vilket sätt vi ville övervinna våra hinder; genom fysiskt våld eller smygande list eller en valfri mix av båda. Mest avtryck gjorde Deus Ex med sin futuristiska spådom om hur människan styr sin egen evolution genom tekniska förbättringar av människokroppen, så kallade augmentations.

Den centrala berättelsen var för mig vävd kring spelmekaniken på ett sätt som aldrig tidigare gjorts och därför är det inte fel att säga att det finns en tid innan och efter Deus Ex i spelhistorien. Det är med andra ord en ganska stor mantel utvecklarna i dag har att axla.

Medan Deus Ex utspelade sig år 2052 i en tid då nanoteknologiska förbättringar var toppmoderna, tar Deus Ex: Human Revolution oss till Detroit ett kvartssekel tidigare, år 2027. I det presskit jag tagit emot går att läsa att år 2011 ska vara året då hälsovården för första gången börjar använda sig av så kallade förbättringar av kroppen:

Entrepreneur Haydon Suyong envisions the creation of healthcare clinics that cater to the specific need of prosthetic-equipped patients. After borrowing 50 million Euros from Hugh Darrow, the first clinic for augs open. These clinics will eventuallt be named ”L.I.M.B. International”.

Detta är såklart fiktion, men hur mycket sanning ligger det i det manus Deus Ex-utvecklarna målat upp – och varifrån har de hämtat verklig inspiration till framtidsfantasierna?

Amanda Kitts blev känd på tv och Internet för något år sedan då hennes bioniska arm visades upp för allmänheten. Tidigare proteser bestod av krokar och gångjärn och var otympliga att styra med spakar och motorer; undersökningar visade att många med armproteser valde att inte använda dem alls eftersom de var så pass jobbiga att använda och hjälpte så pass lite.

I Amanda Kitts fall blev lösningen en annan; hon hamnade på sjukhus år 2006 efter en olycka och anmälde sig frivillig för test av den nya tekniken med neurala proteser. Dessa styrs av hjärnan och inte av andra kroppsdelar som inte har med handen att göra, till exempel hakspetsen.

Doktor Todd Kuiken försök gick ut på att åter bygga upp de muskelnerver som från början var tänkta att styra armens rörelser. Försök hade gjorts fyra år tidigare och nu gick alltså arbetet ut på att låta Amandas hjärna skicka signaler till återuppbyggda nerver i hennes armstump som i sin tur skulle kunna röra på de muskler som fanns kvar.

När muskler rör sig alstras en elektrisk impuls och denna har visat sig vara tillräckligt stark för att låta elektroder på huden fånga upp den och skicka vidare till protesens dator som i sin tur styr motorn. Utmaningen var att leda om de kapade nerverna till hennes överarmsmuskler, där de växte millimeter för millimeter tills de var tillräckligt starka och funktionsdugliga och en naturlig del av de nya musklerna.

Efter flera månaders arbete applicerades armprotesen som alltså styrs med hennes egen hjärna och hennes egna nerver. Det är ännu en ganska klumpig innovation, men inte mindre fantastisk för det.

Att tro att vi kommer att hoppa runt som övermänniskor likt Adam Jensen i Deus Ex: Human Revolution om 16 år är kanske dock att ta i. Men vem vet?

Lägg därtill det faktum att det finns regelrätta bioprinters som kan skriva ut tredimensionella konstgjorda kroppsdelar. 3d-skrivare har ju varit igång i ett drygt decennium för forskare och designskolor, men nu finns det alltså användbar teknik för att skriva ut hud att applicera direkt på brännskador eller konstgjorda öron och benbitar för olika ändamål.

Cirka en tredjedel av alla skador på amerikanska soldater i krigen i Irak och Afghanistan handlar om brännskador, vilket föranledde forskningen att satsa på bioskrivare. Skrivaren bedömer med laserns hjälp skadans bredd och djup och konverterar de inscannade originalen till tredimensionella bilder som hjälper systemet förstå hur många lager hud som behövs.

Konstgjord hud kan också ges förmågan att känna smärta, åtminstone har de första stapplande stegen tagits i den riktningen.

Den snabbväxande forskningen på polymerområdet har gett forskarna på området ett material om är elastiskt och består av många små pyramidformade enheter som på något vis kan lagra små elektriska laddningar. Den konstgjorda huden lades ovanpå ett rutnät av nanotrådar på en cylinder.

Resultatet blev att detta slutna system faktiskt kan känna tryckförändringar på mindre än en kilopascal, vilket motsvarar det ungefärliga trycket på fingertopparna när du tar upp en penna. Utan den skyddande huden kan trådarna känna av en fjärils flaxande med vingarna.

När vi ändå är inne på ämnet robotar – och lämnar mänsklig förbättring ett tag – tål de robotvakter och -patruller som befolkar mänsklighetens hemligaste hemligheter i Deus Ex också en ordentlig jämförelse med verkligheten.

BigDog är en fantastisk robotskapelse, så fantastisk att man vid första anblicken inte tror att bilderna och filmerna av den är sanna. Utvecklad av Boston Dynamics med material från DARPA, en amerikansk federal myndighet för avancerad militär forskning som lyder under försvarsdepartementet, är denna fyrbenta robot helt otrolig vad gäller rörelse, balans och smidighet.

BigDog är ungefär en meter hög och lång och väger cirka 110 kilo. Motorn som driver detta märkliga robotdjur kommer från en gokart på 15 hästkrafter och alltihop styrs av en Pentium 4 med operativsystemet ONX.

Själva rörelsemönstret är inte vad vi normalt förväntar oss av robotar i scifi-rullar, utan har hämtats från hur hjortdjur rör sig – med ständiga små skutt för att hålla balansen, hellre än bastanta steg á la walkers i Star Wars.

Kan inte robotar simulera människor år 2011 då? Jo, det kan de – med lite hjälp.

MABEL kan springa i en hastighet av tre meter i sekunden, vilket inte direkt är Usain Bolt-hastighet och dessutom inte fritt från stöd. Men det är en början.

Det går inte särskilt smidigt och fötter är ännu inte simulerade, men visst är balans och hastighetsanpassning där – och kommer med all sannolikhet att bara bli bättre.

Om vi därför bortser från alla konspirationsteorier, dystopiska spådomar om samhällets kollaps och epidemiska dödliga sjukdomar som sprids av regeringar snarare än moder natur, så känns tekniskt förbättrade människor i framtiden lika troliga som rymdfärder är i dag.

Problemet med att förutse framtida teknologi är dock, och har alltid varit, att vi alla är barn av vår tid. Det är svårt att förutse något i framtiden om framtiden i sig kommer att innehålla dimensioner vi i dag inte ens kan tänka oss.

Det var till exempel lätt för 50-talsmänniskan att tänka sig att vi år 2000 färdas i flygande bilar – vi vet ju hur man flyger. Det var däremot inte lätt att förutse framväxten av Internet; hur förklarar man ens webben för en person från år 1950?

Vår framtid kommer att vara full av sådana saker vi har svårt att förklara i dag – men också av sådana saker vi faktiskt kan förklara.

Att förbättringar eller augmentations kommer att gå att göra är det ingen större tvekan om. Problemet är snarare att förutse hur vi kommer att reagera rent moraliskt på det hela? Hur kommer vi att definiera vad som egentligen är mänskligt i en värld där funktionshindrades hjälpmedel kanske är bättre än våra vanliga naturliga kroppar?

En rolig detalj från år 2014 i Deus Ex-världens historia sätter fingret på det hela:

After having banned augmented athletes years earlier, plans to rewrite the guidelines and rules governing international athletic competitions are announced.

Förbättrade människor skulle alltså komma att tillåtas under OS 2016 eller 2020? Ja, kanske – låt oss dock för deras egen skull hoppas att de springer bättre än MABEL.

 

P.S. För dig som inte vet vad jag pratar om när jag refererar till Deus Ex finns trailern till senaste spelet här nedan:

 




Spelpappan drivs av mig, Jimmy Wilhelmsson, med erfarenhet av Commodore och datorspel sedan mitten av 80-talet. Kontakta mig gärna vid frågor.

Artiklar publicerade i andra medier hittar du här.


Visste du att jag har skrivit en bok om Commodore 64 och den generation som växte upp med världens första sociala dator?

I butik den 30 september 2014. Klicka här för att veta mer.



Kommentera




Dessa söktermer har folk exempelvis använt för att hitta denna sida:


  • dokor bygga i ett dok hus spel.spel för barn spel
  • armprotes
  • armprotes hjärna
  • grymmaste vapnet starwars snes
  • axla human power
  • robot proteser
  • spel i verkligheten
  • deus ex spel
  • bioniska arm
  • deus ex är för långt