Checked by Mentioned People

För 20 år sedan – den hiskeliga annonsmarknaden

22 december, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson  

När jag ägnar mig åt min tillbakablick i klassiska blaskan Datormagazin slås jag av den ibland skrattretande låga kvaliteten på annonserna.

Att tidningen i sig vid det här laget sattes helt med hjälp av Amigor gjorde redaktionen ingen hemlighet av, och resultatet är på flera håll riktigt bra. Men att annonsmaterialet, vilket redaktionen givetvis inte har någon som helst medverkan i, ibland var på gränsen till obegripligt är…ja, obegripligt :)

Samtliga annonser jag visar här kommer alla från samma nummer, Datormagazin nr 20 1991. De är tänkta att var och en symbolisera en rolig typ av annons som knappt existerar längre.

Jag börjar stenhårt och går ut med en helsida vars rubrik lyder
EG-PRISER? NÄR? VAR? HUR?

Något förbryllad över budskapet kanske läsaren i bästa fall sänker blicken för att få ett hum om vad det hela egentligen handlar om – då möts du av något som heter ROMBO productions och en produkt som kallas Vidi-Amiga för det facila priset av 1999. Åtminstone tror jag att det är ett pris, det vanliga tecknena som visar pengavärde, :-, finns inte med.

Under denna ruta finns en bild på en gubbe  med bildtexten OBS! Inget självporträtt – kanske tomten?. Därefter fortsätter annonsen lika förvirrat över en helsida med mer eller mindre obegripliga produkter. Sålde detta bra?

Längre in i tidningen visar tyskarna i Philips hur det ska gå till. Min dator fick tydligen nytt liv med deras färgmonitorer – inte för att jag någonsin hade råd med en riktig monitor till varken C64 eller A500, men det var säkert en finfin produkt.

Det är dock under denna halvsida vi hittar den godbit som var ganska vanlig under hela 80-talet och levde kvar i början av 90-talet, nämligen Lär Dig-serien. I det här fallet handlar det om att lära sig spela musikinstrument med hjälp av företagets manualer och kassettband. Förutom de självklara klassikerna gitarr och piano hade du även möjlighet att lära dig spela elorgel; det är ju helt briljant!

Svarade du inom 10 dagar (från när?) fick du även en snabbhetspremie med ”60 minuters blandad populär underhållningsmusik med kända artister!”. På kassettbandets omslag figurerar ett okänt dansband; på baskaggen står det skrivet Ronnie Gardiner, men efter lite googlande inser jag att det är en känd amerikansk trummis och knappast upphovsman till dessa ”kända artister”.

Jag vet fortfarande inte vem det är på kassettomslaget. Men annonsen är obetalbar; lärde sig någon verkligen spela med hjälp av detta?

Detta var de värsta; i övrigt såg annonserna från lokala svenska aktörer ut ungefär enligt nedan – hemmagjorda och svårläsliga.

Annars är nummer 20 ett intressant nummer för ren retrospektion. Ledaren beskriver entusiastiskt hur verkligheten öppnar sig för den som vågar koppla upp sin dator med modem på Televerkets linor. Det är en ny värld för datoranvändaren – och svår att tänka sig vara utan i dag.

[H]ade man någon datorfråga eller bekymmer med ett program man satt och hackade på, då var det bara att ringa en BBS och lägga ut en fråga i någon lämpligt ”möte”. Så ringde man några timmar senare till samma BBS. Vips hade man fått hjälp. Det var faktiskt så Datormagazins första redaktion bildades. Via modem och BBS:er.

En artikel förkunnar att Leonard Norrgård, känd profil i finska Amigavärlden, tror på Amigans framtid inom mjukvarubranschen. Han skrapade ihop en halv miljon i riskkapital för terminalprogrammer Soft Connect.

– Vi måste sälja minst 20.000 exemplar av Soft Conect (sic) för att vara i hamn, berättar Leonard Norrgård. Jag tror det är möjligt. Men vi måste givetvis sälja den över hela världen, inte bara i Finland och Sverige.

På frågan om inte det kommer att bli svårt att sälja ett terminalprogram när det finns gott om gratisalternativ viftade Norrgård bort det hela med att han gjort sitt program exakt som han vill ha det och att det är mycket bättre än alla andra. Punkt.

Jag vet i dag inte hur det gick för Soft Connect, men Norrgård finns både på Facebook och Twitter så jag antar att han har det bra.

Vid det här laget har Datormagazin kommit igång med sina demosidor på riktigt och låter Pontus Berg husera fritt över ett uppslag från sin studentlya på Kämnärsvägen i Lund. Noterbart är att min gamle vän Ogami publicerats med sin Bat-Sven från ett demo jag glömt namnet på.

Rolig är också den presentation av en känd hacker som var tänkt att presenteras varje månad, ungefär som en slags idolspalt.

19-årige Daniel ”Pernod” Larsson från Horizon har tydligen som personlig slogan ”Snake or die!” och hade tagit med sig datorutrustningen, badbrallor och tandborste – eftersom han förutsätter ”damer och pipeline till Carlsberg”. Haha, ja ljuva 19… :)

Spelmässigt i detta nummer är en recension av hajpade Terminator 2 som resulterar i futtiga 62% respektive 53% till C64 och A500.

James Pond 2: Codename RoboCod seglar in som detta nummers Smash Hit och får 96%. Det roligaste med denna recension är beskrivningen av plattformsgenren.

Robocod är ett klassiskt plattformsspel, en genre som slog igenom på allvar med Donkey Kong där man styr den italienske muraren (?!?) Mario genom King Kongs fällor för att rädda Marios flickvän.

Smash Hit blir också Rise of the Dragon till A500, ett spel som portades från PC och som jag faktiskt aldrig spelat.

Tjuvtitten hälsar denna gång på hos Leisure Suit Larry V – och jag börjar så smått tycka att när 1991 håller på att glida in i 1992 känns det nästan som att retrotiden för min del håller på att gå in i modernare tidevarv.

Så gammal är jag.

 






Spelpappan drivs av Jimmy Wilhelmsson med erfarenhet av Commodore, datorspel och rollspel sedan mitten av 80-talet. Kontakta mig gärna vid frågor.

Artiklar publicerade i andra medier hittar du här.


Nu kan du beställa Generation 500, den maffiga kaffebordsboken om de unga som växte upp med hemdatorn Amiga 500.

Klicka här för att säkerställa ditt ex. Levereras i början av juni 2017



Kommentarer

13 kommentarer till “För 20 år sedan – den hiskeliga annonsmarknaden”
  1. pontus Berg skriver:

    :)

    Chara var en präst i Eksjö som hade datorhandel vid sidan om.

    Den där annonsen fanns ju i alla tidningar vid den tiden – kolla en fantomen från samma år och jag är säker på att du hittar den.

    /Pontus Berg (ja. DEN Pontus Berg :)

  2. Spelpappan skriver:

    Haha, hej Pontus!

    Ja, det är såklart inte min mening att raljera över annonserna i just Datormagazin – de många märkliga helsidesannonserna hörde liksom tiden till.

    Att Chara var en präst hade jag ingen aning om, men det hela är ju underbart obegripligt för en oinvigd. Däremot minns jag, men utelämnade av utrymmesskäl, att det gick en tecknarskola i många tidningar och magasin som påminde om Lär Dig-serien med musikinstrument. Lär Dig teckna med Åke Skiöld, vill jag minnas att den hette. Jag antar att brevkurserna var en liten guldgruva på den tiden.

    Kul att du också läser ibland; Christer överdrev inte när han nämnde att halva redaktionen hittar hit då och då! :D

  3. [bnw] skriver:

    Ronnie Gardiner var åtminstone delvis baserad i Sverige, tror han spelade med Esbjörn Svensson eller Peter Nordahl. Svårt att se på pyttefotot, men det /skulle/ kunna vara han.

  4. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Härligt – nu måste jag göra research kring Ronnie Gardiner; istället för att jobba :) Tack för info.

  5. Anders Carlsson skriver:

    Var det inte han som spelade med Charlie Norman? Jo, det stämmer med Wikipedia-artikeln.

  6. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Wow, det är vetande utöver det normala…han hängde i Normans husband eller vad?

  7. Anders Carlsson skriver:

    Precis, det var en trio med Charlie på piano, sonen Lennie (idag ståuppkomiker) på bas och Ronnie Gardiner på trummor. De var med som husband i något TV-program under flera år, men jag minns inte på rak arm vilket. De turnerade och spelade väl även utanför TV.

    Kan hända att dansbandet på bilden köpt ett av Gardiners gamla trumset, eller att han rentav namngav en modell? Nå, det har ju inte särskilt mycket med Datormagazin att göra.

  8. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Då så – då är det ju ett så kallat guldblandband :) Tänk den som fått lägga vantarna på det?!

  9. Anders Carlsson skriver:

    Bra att kurserna även lärde ut praktisk harmonilära och förberedde för egen improvisation. Jag hade en klasskamrat i gymnasiet som tagit lektioner i klassiskt piano i nio år, men stod sig slätt om hon skulle försöka spela utan noter eller ännu värre, hitta på egna melodier. I det hänseendet var jag, som var självlärd på keyboard utan korrekt fingersättning, bättre på att improvisera. Det var faktiskt lite tragiskt att man kunnat studera piano på musikskola i nio år och inte varit nära att lämna det färdigskrivna notbladet.

  10. Linus Åkesson skriver:

    Notera även den briljanta liggande rutan längst ner i Charas annons. ”Denna annons är gjord på PPM v 2.0 – Köpdet.”

  11. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Det är helt enkelt alltför många bra grejer i samma annons. Alltför många… :D

  12. Iggy Drougge skriver:

    Philips är nederländskt.

  13. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Såklart, tack. Jag har fått den bassningen förut – varför envisas jag med att ha fel?

Kommentera