När jag ägnar mig åt min tillbakablick i klassiska blaskan Datormagazin slås jag av den ibland skrattretande låga kvaliteten på annonserna.

Att tidningen i sig vid det här laget sattes helt med hjälp av Amigor gjorde redaktionen ingen hemlighet av, och resultatet är pÃ¥ flera hÃ¥ll riktigt bra. Men att annonsmaterialet, vilket redaktionen givetvis inte har nÃ¥gon som helst medverkan i, ibland var pÃ¥ gränsen till obegripligt är…ja, obegripligt :)

Samtliga annonser jag visar här kommer alla från samma nummer, Datormagazin nr 20 1991. De är tänkta att var och en symbolisera en rolig typ av annons som knappt existerar längre.

Jag börjar stenhårt och går ut med en helsida vars rubrik lyder
EG-PRISER? NÄR? VAR? HUR?

NÃ¥got förbryllad över budskapet kanske läsaren i bästa fall sänker blicken för att fÃ¥ ett hum om vad det hela egentligen handlar om – dÃ¥ möts du av nÃ¥got som heter ROMBO productions och en produkt som kallas Vidi-Amiga för det facila priset av 1999. Ã…tminstone tror jag att det är ett pris, det vanliga tecknena som visar pengavärde, :-, finns inte med.

Under denna ruta finns en bild pÃ¥ en gubbe  med bildtexten OBS! Inget självporträtt – kanske tomten?. Därefter fortsätter annonsen lika förvirrat över en helsida med mer eller mindre obegripliga produkter. SÃ¥lde detta bra?

Längre in i tidningen visar tyskarna i Philips hur det ska gÃ¥ till. Min dator fick tydligen nytt liv med deras färgmonitorer – inte för att jag nÃ¥gonsin hade rÃ¥d med en riktig monitor till varken C64 eller A500, men det var säkert en finfin produkt.

Det är dock under denna halvsida vi hittar den godbit som var ganska vanlig under hela 80-talet och levde kvar i början av 90-talet, nämligen Lär Dig-serien. I det här fallet handlar det om att lära sig spela musikinstrument med hjälp av företagets manualer och kassettband. Förutom de självklara klassikerna gitarr och piano hade du även möjlighet att lära dig spela elorgel; det är ju helt briljant!

Svarade du inom 10 dagar (frÃ¥n när?) fick du även en snabbhetspremie med “60 minuters blandad populär underhÃ¥llningsmusik med kända artister!”. PÃ¥ kassettbandets omslag figurerar ett okänt dansband; pÃ¥ baskaggen stÃ¥r det skrivet Ronnie Gardiner, men efter lite googlande inser jag att det är en känd amerikansk trummis och knappast upphovsman till dessa “kända artister”.

Jag vet fortfarande inte vem det är på kassettomslaget. Men annonsen är obetalbar; lärde sig någon verkligen spela med hjälp av detta?

Detta var de värsta; i övrigt sÃ¥g annonserna frÃ¥n lokala svenska aktörer ut ungefär enligt nedan – hemmagjorda och svÃ¥rläsliga.

…

Annars är nummer 20 ett intressant nummer för ren retrospektion. Ledaren beskriver entusiastiskt hur verkligheten öppnar sig för den som vÃ¥gar koppla upp sin dator med modem pÃ¥ Televerkets linor. Det är en ny värld för datoranvändaren – och svÃ¥r att tänka sig vara utan i dag.

[H]ade man nÃ¥gon datorfrÃ¥ga eller bekymmer med ett program man satt och hackade pÃ¥, dÃ¥ var det bara att ringa en BBS och lägga ut en frÃ¥ga i nÃ¥gon lämpligt “möte”. SÃ¥ ringde man nÃ¥gra timmar senare till samma BBS. Vips hade man fÃ¥tt hjälp. Det var faktiskt sÃ¥ Datormagazins första redaktion bildades. Via modem och BBS:er.

…

En artikel förkunnar att Leonard Norrgård, känd profil i finska Amigavärlden, tror på Amigans framtid inom mjukvarubranschen. Han skrapade ihop en halv miljon i riskkapital för terminalprogrammer Soft Connect.

– Vi mÃ¥ste sälja minst 20.000 exemplar av Soft Conect (sic) för att vara i hamn, berättar Leonard NorrgÃ¥rd. Jag tror det är möjligt. Men vi mÃ¥ste givetvis sälja den över hela världen, inte bara i Finland och Sverige.

På frågan om inte det kommer att bli svårt att sälja ett terminalprogram när det finns gott om gratisalternativ viftade Norrgård bort det hela med att han gjort sitt program exakt som han vill ha det och att det är mycket bättre än alla andra. Punkt.

Jag vet i dag inte hur det gick för Soft Connect, men Norrgård finns både på Facebook och Twitter så jag antar att han har det bra.

…

Vid det här laget har Datormagazin kommit igång med sina demosidor på riktigt och låter Pontus Berg husera fritt över ett uppslag från sin studentlya på Kämnärsvägen i Lund. Noterbart är att min gamle vän Ogami publicerats med sin Bat-Sven från ett demo jag glömt namnet på.

Rolig är också den presentation av en känd hacker som var tänkt att presenteras varje månad, ungefär som en slags idolspalt.

19-Ã¥rige Daniel “Pernod” Larsson frÃ¥n Horizon har tydligen som personlig slogan “Snake or die!” och hade tagit med sig datorutrustningen, badbrallor och tandborste – eftersom han förutsätter “damer och pipeline till Carlsberg”. Haha, ja ljuva 19… :)

…

Spelmässigt i detta nummer är en recension av hajpade Terminator 2 som resulterar i futtiga 62% respektive 53% till C64 och A500.

James Pond 2: Codename RoboCod seglar in som detta nummers Smash Hit och får 96%. Det roligaste med denna recension är beskrivningen av plattformsgenren.

Robocod är ett klassiskt plattformsspel, en genre som slog igenom på allvar med Donkey Kong där man styr den italienske muraren (?!?) Mario genom King Kongs fällor för att rädda Marios flickvän.

Smash Hit blir också Rise of the Dragon till A500, ett spel som portades från PC och som jag faktiskt aldrig spelat.

Tjuvtitten hälsar denna gÃ¥ng pÃ¥ hos Leisure Suit Larry V – och jag börjar sÃ¥ smÃ¥tt tycka att när 1991 hÃ¥ller pÃ¥ att glida in i 1992 känns det nästan som att retrotiden för min del hÃ¥ller pÃ¥ att gÃ¥ in i modernare tidevarv.

Så gammal är jag.