Det är med lite sorg jag konstaterar att min hög av 20 år gamla Datormagazin börjar ta slut, plus att de dessutom inte längre är kompletta.
Det betyder dels att jag inte kan skriva om exakt varje nummer, men dels också att den här lilla serien så sakteliga börjar nå sitt slut.
Kanske är det en bra att saker tar slut på det viset?
Jag misstänker att min prenumeration gick ut strax efter årsskiftet eftersom det saknas tidningar här och där mot slutet. I vilket fall tycker jag att det går att konstatera att för min egen del gick datorspel in i en ny period någon gång kring 1992.
Själv blev jag äldre och började syssla med fler saker som gick ut över spelandet. Hösten 92 startade jag en eftergymnasial journalistisk utbildning som var embryot till det som sen blev media- & kommunikationslinjen (eller vad den hette). I samma veva började jag pilla mer med synthar och musik och mot slutet av utbildningen blev det även jobb, praktik och frilans på en morgontidning.
Leken slutade lite grann; vuxenlivet började ta vid. På den tiden kunde spelandet bli lite lidande. Trodde jag.
Men allt det där är egentligen bortförklaringar. Det som verkligen hände var att Commodore och Amiga 500 levde på allra sista refrängen. De spel som släpptes under 1992 var ofta riktigt bra, men det kändes att maskinen var maxad – och på rasterna pratade allt fler om PC och den nästan magiskt snabba 386-processorn som var det fetaste då.
Datormagazin nummer 3 1992 var på CES-mässan i Las Vegas och fick se vad bolagen hade på lut. Mycket tvåor var på gång:
Eye of the Beholder 2: The Legend of Darkmoon
Jag minns att det stoltserade med utomhusmiljöer för första gången, men vad spelar det för roll om det var stenmurar eller ogenomtränglig vegetation som bildade sidoväggarna? Effekten blev exakt densamma.
Elvira 2: The Jaws of Cerberus
Första Elvira var snuskigt svårt och innehöll dessutom inte sällan blodiga slut, förvisso i stillbildsformat, med lemmar och ögon som trillade loss. Jag blev aldrig riktigt hooked på den storbystade skräckmadamens uppföljare.
Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge
LucasArts uppföljare till den hyllade piratberättelsen om Guybrush Threepwood (som Göran Fröjdh fick i uppdrag att översätta till svenska) släpptes alltså även till Amiga 500, men på inte mindre än tolv (12) disketter; helt oacceptabelt.
Jag var en av dem som accepterade det.
Wayne Gretzky Hockey 2
Ettan var suverän, med lätthet det mest realistiska ishockeyspel jag någonsin lagt vantarna på. Tvåan såg exakt likadant ut, men innehöll små tekniska finesser som flygande byten och möjlighet att begära passning från datorstyrda spelare.
…
Fantastiska titlar, alltså – men vad hjälpte det?
Till PC kom nämligen Ultima Underworld: The Stygian Abyss – på maskiner som klarade av att köra äkta 3D-världar (alltså FPS) med ordentlig fysikmotor; kastade du en sak nerför en trappa rullade eller studsade den alltså neråt. Vi Amiga-fantaster visste att vår favoritdator inte hade en chans mot detta, och jag var ännu för fattig för att skaffa PC.
Men det skönaste av allt – slutet på varje hårdvaruepok har ofta för vana att bära med sig något av det bästa från generationen.
Och för Amiga 500:s del blev det Another World (av Eric Chahi) i början av 1992.
Och senare samma år ”uppföljaren” Flashback av Paul Cuisset, som låg bakom Future Wars och som så sent som i år skapade det nedladdningsbara spelet Amy.
Lars Jansson recenserar Another World i detta nummer och sammanfattar väl hur ovana vi spelare var vid grafiskt berättande, något som är vardagsmat i dag.
Another World är uppbyggt som en film, på ett sätt som jag inte sett i något annat spel. Så fort det händer något, t.ex om vår vetenskapsman hamnar i slagsmål med en björnliknande varelse eller plockar upp något från marken, ändras ’kameravinkeln’ och man får se en närbild på själva händelsen. Mycket läckert!
1993 var jag i stort sett klar med Amiga 500. På hösten ryckte jag in i flottan i Karlskrona och musiken vi arbetade med i Music X Jr. fördes över till någon PC-variant under vintern 1993/94. När jag väl var en fri man igen i början av 1995 skaffade jag en 486 100 MHz och det blev toksnabba DOS-spel med pillande i upper och lower mem för hela slanten.
En gammal era dog, en ny tog vid. Men det är inte riktigt över än, det får du se redan vid nästa tillbakablick. I väntan på det kan du njuta av introduktionen till Another World.
9 svar till “För 20 år sedan – spel går in i andra andningen”
som vanligt suckar jag djupt när jag läser tragiken som ledde till Commodores fall. Jag var kvar och bytte till Amiga 1200 i april 2003 då den kom till Sverige. Det var sista hoppet för Amigan. Starten var slö och de flesta spel kom ej i AGA-versioner och de som gjorde de var enkla portningar från PC som inte utnyttjade Amigan till fullo. Den fick aldrig en vettig chans. Dock började den ta sig och var på väg upp. Allt förstördes förstås av Commodores konkurs i april 1994.
Super Stardust, Microcosm etc visade dock på vad AGA-chipet och CD32 + Amiga 1200 klarade när den väl fick chansen men då var det redan försent.
Ja, sista halvåret körde vi också vår musik på en polares Amiga 1200. Men han hade även spel som NHL 1993, Descent och Dune – så det blev en successiv övergång dit, tills dess jag hade råd att köpa egen PC.
AGA-chipet fick jag aldrig riktigt tillfälle att testa full ut, lumpen kom emellan. Jag vill minnas att det sista spelet jag körde var Chaos Engine. Det var riktigt bra, men äventyrsspelen på PC hade fått mig fast. http://en.wikipedia.org/wiki/The_Chaos_Engine
På hösten 1994 tror jag Warcraft I på allvar körde nådastöten – och min tioåriga PC-period hade inletts.
Jo, det var ju en kamp som kändes alldeles för ofördelaktig. Tjuvtitten gjorde ju att man dreglade efter PC-spelen. Alla roll- och äventyrsspel som aldrig släpptes till Amigan. Simulatorer och strategispel etc. Jag fick råd att köpa en PC hösten 1996 när jag började plugga på universitetet.
En 486:a med AMD:s 120 Mhz, 8 mb ram. Det var tider det. Ett Cirrus-Logic grafikkort i också.
Minns själv när jag insåg att det var helt kört för oss Amiga-folk. Det var när jag för första gången testade ett 3D-kort till PC med spelet Turok. Herregud. Vilken game-changer det var.
Minnena finns kvar, och dom lever jag gott på.
Tjuvtitten var väl ett måste. Göran Fröjdh och de andra spelade allt oftare PC-spel och de allra nyaste äventyren släpptes ju först där och portades sedan kanske till Amiga 500. Jag antar att de valde ut spelen till Tjuvtitten efter hur troligt det var att de kunde portas.
@Chris: Sorry, ett elakt spamfilter stoppade dig – men jag räddade din kommentar från evig förintelse :)
De första numren av tjuvtitten var nog sådana som kanske var rimliga skulle eller man visste skulle portas men ganska snabbt hade man släppt allt detta och testade PC-spel i full rulle som aldrig var i närheten att bli portade och så blev det tidningen HighScore av det hela.
Vilka minnen, jag minns att min första PC, en 486DX66 med 250Mb HD och ett soundblaster landade runt 30 000kr. Fruktansvärda pengar men jag hade tur som kunde få köpa ut den via farsans företag. Snacka om att man var kung i kompiskretsen :)
Mitt första spel jag köpte var Dune II som då var hel revolutionerande och var väl det första rikta RTS-spelet som slog stort.
Tjo, 30 pix – då måste du ha varit tidig. Var det 1994 någon gång?
Det hade varit kul att ha kvar en gammal maskin, men de flesta dog ju av olika anledningar eller tog helt enkelt för mycket plats när de var uttjänta och hopplösa.
Min första PC var en DX2 66MHz med 8 MB Ram och 100 MB HD och jag betalade ca 12-13000 för denna maskin. Det var precis när Pentium 100 eller 120 hade släppts så jag antar att det var därför det var så ”billigt” ;) 15″ Skärm med i det priset också iofs.. Graffekort kommer jag inte ihåg, men har för mig att det var något från Creative, det drev nog också upp priset en aning.
Kommer också ihåg hur man satt och svettades till den sjuka grafiken i tjuvtitten. Min brorsa ärvde en del stålar efter sin mor någon gång, 93 tror jag det var, och köpte en monsterburk som vi spelade XCOM och allehanda äventyrsspel på kommer jag också ihåg. Då satt jag fortfarande med AMIGA (Jag surade iofs inte just då, jag älskade min maskin som var min första egna dator).