DatorMagazin var tidningen många av oss växte upp med. Jag ägnar därför ett helt kapitel åt denna klassiska blaska i min bok, GENERATION 500.

DatorMagazin Retro hittar du nuvarande förlagets nostalgiska nyutgåvor. Och på dmzarkivet.se finns nästan alla gamla nummer att läsa, helt gratis!


Nu kan du förhandsboka SERIETIDNINGSREKLAM!, min och Adam Evertssons stora bok om de fantastiska annonserna i serietidningar på 70- och 80-talet.

På somrarna frestade de med Vira Blåtira och Hubba Bubba – och om vintrarna med Commodore 64, Barbie och He-Man. Förboka den här.



 

Den inskickade serien: underhållning eller pina?

23 mars, 2014 av: Jimmy Wilhelmsson  

När papperstidningar gällde skulle det skickas in serier kors och tvärs till insändarsidor. Skickade du in en seriestripp var du nästan garanterad att bli publicerad eftersom redaktören insåg vilket jobb som legat bakom; och läsare som skickar in gratismaterial bör man vara snäll mot.

Att serierna var av mycket skiftande kvalitet såg man ofta mellan fingrarna på; kanske gällde detta särskilt datortidningarna…?

Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag på sistone kört så mycket material från gamla tidningar, särskilt då Datormagazin. Jag befinner mig i sluttampen av manusförfattandet till boken Generation 64 och stöter dagligen på roliga saker jag vill dela med mig av. Om en månad eller två tonas säkert denna pappersretronostalgi ned, så håll ut eller vänd dig till ett annat hörn av Internet så länge :)

Förr kunde man skicka in serier till insändarsidor, vilka gladeligen tog emot dem. På den tiden var det hårt jobb att rita serier; det var bara att ta fram tusch och penna och köra. I dag sprider vi våra lustigheter lite enklare, om vi vill. Sno en bild och skriv lite roliga pratbubblor och du har en kul stripp av något slag – eller kanske bara vidareutveckla en känd meme. Mer behövs ofta inte.

I Datormagazin var norrmannen som gick under arbetsnamnet Tell (eller Teh?) en flitig tecknare. Huruvida han fick betalt för sina alster framgår inte riktigt, men det verkar inte så – å andra sidan var mannen enormt produktiv och kunde ibland ha tre, fyra alster inne på samma insändarsida.

Tell_datormagazin_spelpappan

Något otydligare i sin stil var signaturen Pavarotti som försökte sig på en lite sjukare variant som går ut på (tror jag) en slags berättelse om spelet Populous. Jag är lite osäker på vad som egentligen menas, men jag antar att det är tänkt att vara lite bisarr humor. Eller nåt sånt.

Pavarotti_datormagazin_spelpappan

Då finner jag ”Sagan om Klaus” från Peth betydligt roligare. Den handlar om pojken Klaus som sitter och skriver ett BASIC-program; huruvida tecknaren tycker att Klaus är en lamer som skriver BASIC eller om han är en nidbild av en datornörd är lite oklart – och det gör strippen lite extra spännande. ”Vad i helsike” är i vilket fall ett roligt uttryck för någon som är typ fjorton år.

Peth_datormagazin_spelpappan

Rissler & Borelli står för en mer klassisk tonårsvariant i det att upphovsmännen nyss lärt sig teckna kvinnofigurer. Det ska vara lite tanga blandat med dystopisk framtid – och alltihop toppas av det småcharmiga i att kalla serien ”Miss Hybner”, trots det uppenbara faktum att kvinnan är gift. Med Tomas Hübner, såklart.

Rissler_datormagazin_spelpappan

Mitt sista exempel är kanske finast av dem alla. Här handlar det om den typ av fanboyism som närmast liknar de Hubba Bubba-serier som fanns på insidorna av Kalle Anka-tidningar; serier som inte alls var serier utan enbart reklam i serieform. Cowboysaren Amiga mejar ner Atari och övriga datorer tittar storögt på. Sedan avslöjas hemligheten om hur Amiga kunde vinna duellen så överlägset. Fantastiskt fint av The Black Artist :)

blackartist_datormagazin_spelpappan

Det finns en fin liten rita-på-lektionerna-istället-för-att-lyssna-känsla i nästan samtliga bidrag ovan. Kanske blev någon av dem tecknare till yrket, kanske inte.

I vilket fall kan jag sakna insändarserien, oavsett hur mycket bättre seriealster vi lever bland i dag.

 






Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Jag har även gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur. Jag driver även förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.


DatorMagazin var tidningen många av oss växte upp med. Jag ägnar därför ett helt kapitel åt denna klassiska blaska i min bok, GENERATION 500.

DatorMagazin Retro hittar du nuvarande förlagets nostalgiska nyutgåvor. Och på dmzarkivet.se finns nästan alla gamla nummer att läsa, helt gratis!


Nu kan du förhandsboka SERIETIDNINGSREKLAM!, min och Adam Evertssons stora bok om de fantastiska annonserna i serietidningar på 70- och 80-talet.

På somrarna frestade de med Vira Blåtira och Hubba Bubba – och om vintrarna med Commodore 64, Barbie och He-Man. Förboka den här.




Kommentarer

3 kommentarer till “Den inskickade serien: underhållning eller pina?”
  1. Anders Carlsson skriver:

    Jag har säkert sett de flesta av dem, men minns bara den sista av The Black Artist. Förresten lite kul att i Japan hade de manga, här hade vi tanga. :)

  2. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Den sista är ju så himla gullig; det hade varit väldigt roligt att få tag på någon av dessa tecknare – kanske främst den norske herre som var med i nästan varje nummer. Jag ska först ta reda på om det är Tell eller TEH och sedan rota reda på honom, banne mig.

  3. .-=+*>fld!^tt skriver:

    ”Mr. Mad” var också en favorit när det begav sig. Blev dock aldrig riktigt klok på om det var Mr Mad från demogruppen Maffia som stod bakom stripparna eller hur det låg till…

Kommentera