Skön retromusik: International Karate (1985)

4 juli, 2010 av: Jimmy Wilhelmsson  

Fightingspel är sÃ¥ mycket mer än att bara klÃ¥ digitala gubbar med diverse möjliga eller omöjliga akrobatiska attacker – de är även hederliga gamla kraftmätningar i precis tajming och snabba reaktioner blandat med iskall kyla och ett evigt nötande av knappkombinationer. Jag har egentligen aldrig varit mycket för fightingspel men kunde inte lägga International Karate till C64 ifrÃ¥n mig. Mycket pÃ¥ grund av den tuffa musiken och coola inramningen. Karate (och ninjor) var det hetaste som fanns pÃ¥ 80-talet.

Rob Hubbard ligger bakom även denna fantastiska och oförglömliga lÃ¥t (han gjorde ju även musiken till förra veckans retroklassiker Monty on the Run). Och precis som sÃ¥ ofta är fallet när det gäller ingame-musik till trekanalsdatorn Commodore 64 sÃ¥ handlar ofta styckets storhet om hur det interagerar med ljudeffekterna. I fallet International Karate jobbar basen tillsammans med den enda trumman i samma kanal, vilket de facto innebär att basen är tyst när trumman lÃ¥ter och tvärtom – utan att det lÃ¥ter tokigt. NÃ¥got att bita i för dagens musiker.

En annan intressant detalj är att musiken ändras radikalt vid cirka 4:15, dÃ¥ det klassiska temat plötsligt tar vid – det tema som Ã¥teranvändes och förfinades i uppföljaren IK+. Om man hängde med i spelet fram tills dess att musiken ändrades brukade det betyda (Ã¥tminstone för vÃ¥rt gäng) att man hade ett bra spel pÃ¥ gÃ¥ng, eftersom man dÃ¥ borde ha nÃ¥tt fram till iallafall brunt bälte.

VarsÃ¥god – International Karate till C64 frÃ¥n 1985

 


Vill du stötta Spelpappan?

jimmy@spelpappan.se

123-3758166

patreon.com/spelpappan




Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Han har gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur - och driver sedan 2017 förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.




Kommentarer

3 kommentarer till “Skön retromusik: International Karate (1985)”
  1. Richard skriver:

    Nä, ingen favoritmusik även om den är klassisk pÃ¥ sitt sätt. Däremot var det som du skriver…ninjor och karate som gällde sÃ¥ självklart lirade man spelet med sina polare samt alla uppföljare.

  2. Perwis skriver:

    Mitt favoritstycke av Rob H. Men temat är en cover på filmmusik av Sakamoto: https://open.spotify.com/track/17oLsEzzlGFlrBKViCzmGc

  3. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Yep, så är det. Eller åtminstone delar av det.

Kommentera