Det talas en del ibland om att webben gör oss aggressivare. Vi surar mer online än vi hade gjort i brevform. Och även om jag kan hålla med om att det finns färre spärrar när mottagaren är ett klick, istället för flera postnummer, bort – så kan jag inte låta bli att le lite när jag går igenom gamla frågespalter från förr.
En del surdegar utdelades i spelbranschen även när pennan var kung.
Samtliga dessa exempel är faktiskt hämtade från samma frågespalt i ett och samma nummer av Datormagazin, nämligen nr 16 från vintern 1989. Datormagazin var en tidning för främst Commodoreanvändare på den tiden.
The Green Piece of PC är arg för att tidningen bara skriver om Commodoredatorer:
”Man vet inte vad en dator är för något förrän man har suttit framför en PC. Jag tycker att en annars så BRA tidning som DM borde gå över till att skriva mer eller bara om PC!!! Alla ni töntar och superdårar som sitter och tragglar framför sådana miniräknare som Amiga eller C64 eller liknande skräp: Köp en dator! Köp en PC!!!”
DR.ACID/PRL tycker också att Amigan är kass:
”Er tidning börjar alltmer likna Titanics jungfrufärd. Allt går alldeles utmärkt i början, men så… plötsligt dyker ett isberg upp… resten vet ni ju själva! Isberget i det här fallet heter Amiga. Förr kunde jag köpa er tidning för intresset och nyhetens skull. Nu liknar det hela mest en tvångsceremoni, jag måste se om ni lyckats med ännu ett höjdarnummer… eller ett totalt misslyckande.”
Peter Lindgren menar i sin rubrik att ”Brevsidan är såååå tråkig” och förgyller den med följande:
”Brevspalten har, från att ha varit den intressantaste sidan i tidningen förvandlas till någonting ganska tråkigt. Där fanns förr många diskussioner som både var intressanta och vettiga. De består nu mest av följande: X är en lamer. Ett nummer senare: Jag är inte alls en lamer; det är Y som är lamer. Ytterligare ett nummer senare: Hur kan Y vara så dum att han anklagar X för att vara en lamer när han själv är den störste lamer som har funnits till osv osv.”
Christoffer Nyberg vill ha mer om C64 i tidningen och skräder inte på orden:
”För ett litet tag sedan gick jag iväg till en affär för att köpa Datormagazin nr14-89. Glad blev jag när jag tänkte på alla roliga program som skulle finnas. Vad finner jag!? Jo, bara en massa elände om Amiga. Äh, tänkte jag, det står väl något bra program på Läsarnas Bästa! Jag bläddrade i tidningen och kom fram till Läsarnas Bästa. Vad finner jag!? Jo, en löjlig lottogrej till C128!”
Noise of Sid är inte irriterad på tidningen, men väl på Rainbow Arts – men ber om lov först:
”Får jag uttrycka mina känslor här? Jag har skickat in det här brevet för att jag är jävligt förbannad! Vet ni varför? Så klart NEJ! Jag skickade efter två spel, Denaris och Katakis och vet ni vad?! De två spelen var exakt likadana!! Fy fan! Bara två olika namn, resten var exakt lika! Om ni inte tror mig så kolla själva! Spelen kommer ifrån Rainbow Arts! Jag avråder er alla datorfreaks från att köpa bägge dessa spel! Det räcker med att köpa ett!”
Johan Prosen passar på att skriva skit om det mesta som irriterar honom, inklusive ett helt land:
”Bluärk på er. Bluärk på alla hackers och crackers. Bluärk för Vic 20. Bluärk för DMz mikroskopiska brevsida. Bluärk för Maggan. Bluärk för Atari. Bluärk för att detta inte publiceras pga Ingelas kille. Bluärk för Nigeria. Yippie åt Datormagazin som i nummer 13 hade många amiga recensioner och mindre C64.”
ZAP berättar ilsket vad riktiga programmerare sysslar med:
”REAL PROGRAMMERS don’t write application programs. Application programming is for feebs who can’t DO system programming!!”
…
Ja, vad ska man säga? Om inte annat så kan jag säga att jag hade tröttnat jäkligt snabbt på att ingå i redaktionen för Datormagazin när flertalet kommentarer i brevform faktiskt är ren surdeg över hur kasst de skriver eller hur kassa andra är.
Andra slutsatser man kan dra är att 1) surdegarna trots allt var lite gulligare förr och 2) folk (läs ungdomar) skrev väldigt mycket bättre. Å andra sidan kanske redax korrekturläste texterna innan de lades in, vad vet jag?
På Eurogamer.se har vi ganska snälla läsare, tycker jag. Iallafall är det väldigt sällan det uppstår bråk och i stort sett aldrig vi tvingas ta bort något. Jag vet alltså inte om Internet gjort oss aggressivare – men jag vet att det helt klart skickades in en massa surdegar även för 20 år sedan, författade med vanliga kulspetspennor.
3 svar till “Gör Internet oss aggressivare?”
Haha, de där gamla breven är ju för roliga.
Och ja, vi har typ världens trevligaste läsare. Sjukt bra.
heh, folk kanske inte håller igen när dom sitter vid datorn – tankarna har kanske alltid varit detsamma men nu för tiden så får alla ”hetlevrade” människor eld på sin kvarn (ehmm) när det är så lätt att säga vad man tycker utan att stå för det – man behöver ju inte läsa vad andra svarar
Just uttryck som ’lamer’ saknar jag i debatten i dag. Vore det inte underbart om nån helt plötsligt blev helt personlig och sade ”Shit, en sån lamer du är” istället för de otrevligare varianter trollen kommit på i dag, haha?
Och det det faktum att ordet ’troll’ inte hade alls samma betydelse då pekar kanske ändå på att det uppkommit nya och intressanta diskussionsproblem. Vem har råd att trolla när det kostar 3.75 (ungefärliga frimärkeskostnaden 1989, skulle jag tro) varje gång? :)
Dåtiden krävde annorlunda skribenter och annorlunda läsare. Recensenten vande sig vid att aldrig bli emotsagd direkt efter sin text och läsaren vande sig vid att uttrycka sin åsikt med plånboken; den tidning de inte tyckte om längre slutade de helt enkelt att köpa.
Ovanstående har kanske inte så mycket med aggressivitet att göra, så jag erkänner att jag glidit lite utanför ämnet – sorry. Men skillnaden mellan hur vi kommunicerar nu och för 20 år sedan fortsätter att fascinera. Och förundra.