Det har varit sparsamt med bloggandet här och det beror givetvis på att mitt liv just nu är en kombination av pappaledighet och jobb. Jag har velat skriva en massa om olika projekt men har helt enkelt inte hunnit. Så kan det vara.

Men nu är det helg och jag tänkte köra igång retromusiken igen som stått still i en vecka. Denna gång är det Future Wars till Amiga 500 som äras bör.

Förr i tiden berättade dator- och tv-spel inte särskilt mycket historier. Det var mest berättelser som gick ut på att någon eller något försvunnit och att du måste hitta denne eller detta igen. Ofta fanns en illvillig skurk med i bakgrunden och inte sällan hade din hjälte en sidekick så att vi skulle kunna spela två samtidigt.

Med de utökade minnes- och grafikmöjligheterna på Amiga 500 – samt givetvis det faktum att diskettstationen var inbyggd och alla hade en (för sparfilernas skull) – gjorde att det på denna dator gav helt andra möjligheter att berätta storslagna äventyr som både fungerade som underhållning och som inspiration och diskussionsämne. Lite grann som filmer gjort sedan hela senare delen av 1900-talet.

Future Wars från Delphine Software var ett sådant spel. Tillsammans med Cinemaware, Sierra Entertainment och LucasArt drev man på utvecklingen av berättelsedrivna datorspel och fick oss att sitta klistrade vid skärmarna för att gnugga geniknölarna snarare än knapptummarna.

[slideshow_deploy id=’10637′]

Ditt alter ego startar som en enkel fönsterputsare utan för en skyskrapa och på grund av olika omständigheter blir du indragen i en märklig interstellär maktkamp och inser att jordens befolkning sedan länge ligger i krig med utomjordingar. Kriget utkämpas dock i andra tidsepoker än din egen eftersom båda sidorna har tillgång till tidsresor – och så börjar jakten genom olika eror av jordens historia. Särskilt slutet är enormt och framkallade en dåtida wow-effekt på mig; inte rent grafiskt – utan helt och håller manusmässigt.

Det mest fantastiska är att i stort sett bara tre personer ligger bakom titeln; Paul Cuisset är upphovsman och programmerare och hans vän Eric Chahi stod ensam för det grafiska, som var riktigt bra på den tiden.

Musiken är signerad Jean Baudlot och även om han är relativt okänd för den breda massan har han faktiskt legat bakom flera speltitlar, såsom Operation Wolf och Beach Volley. Signifikativt för hans låtar är att han gärna vill ha in aggressiva gitarrsamplingar, vilket dock inte hörs i exemplet nedan. Mannen lär dessutom ha ställt upp i Eurovision Song Contest för Monaco år 1979 under namnet Laurent Vaguener. Han fick tolv poäng och slutade på en 17:e plats.

Egentligen är kanske inte musiken så värst mycket njutning i dag – men om man tänker bort de platta samplingarna och bara lyssnar på själva arrangemanget kan jag mycket väl tänka mig denna temalåt med moderna instrument i vilken dystopisk scifi-rulle som helst. En riktig guldklimp, om än med lite smuts på.