De flesta känner till Guybrush Threapwood Threepwood – färre kan uttala hans namn utan att spotta.

Threepwood är huvudpersonen i LucasArts peka-och-klicka-äventyr The Secret of Monkey Island som jag spelade på Amiga 500 – även om det huvudsakligen är ett PC-spel, såklart.

Egentligen var jag från början lite missnöjd över LucasArts framfart i början av 90-talet eftersom jag kände att det skedde på bekostnad av de äventyrsspel från Sierra Entertainment som jag älskade. Spel som The Secret of Monkey Island styrdes nämligen helt med muspekaren, genom att du klickar på begrepp som ”ta upp” och ”titta på” och sedan det objekt du vill interagera med.

För en gammal textfantast som jag själv var detta både fuskigt enkelt och begränsande. I Sierras ursprungliga äventyr som King’s Quest och Police Quest var du ju tvungen att skriva allt utifrån det du såg och kunde varken se en lista över tillgängliga verb eller svepa med muspekaren över skärmen för att kolla vilka föremål som gick att interagera med.

Men med tiden vande även jag mig vid peka-och-klicka-äventyren och även om jag föredrog att styra min karaktär med piltangenterna så försvann så sakteliga även detta behov. I dag är den typen av äventyr det enda som funkar eftersom jag sällan spelar på en dator med tangentbord längre.

[slideshow_deploy id=’10631′]

Monkey Island är ju ett otroligt framgångsrikt koncept signerat lustigkurrarna Ron Gilbert, Tim Schafer och Dave Grossman. Musiken, vars tema låter extra bra på en Amiga 500, är dock gjord av Michael Land – och senare överförd till Amiga 500 av veteranen Chris Hülsbeck. Men det är väl Land vi bör hylla just i detta fallet.

Den pianospelande Michael Land fyller i år hela 50 bast och har i stort sett endast skrivit spelmusik för just LucasArts. Han anställdes 1990 och blev deras huvudsaklige ljud- och musikkille. Det mest spännande kring musiken i Monkey Island är faktiskt det faktum att Lands irritation över hur klumpigt det var att skriva musik till koden ledde till ett nytt kapitel inom musikskapande i narrativa spel. Det redogör jag bland annat för i artikeln Spelens framtid stavas musik på Eurogamer.se.

Men även när det gällde den berättande aspekten av musik låg högaktuella LucasArt långt fram, åtminstone i tanken. Kompositören Michael Land var irriterad över hur musiken i The Secret of Monkey Island inte förändrades efter vad spelaren gjorde utan endast skiftade när denne bytte skärm, vilket var ganska vanligt.

Han utvecklade därför musiksystemet iMUSE (Interactive MUsic Streaming Engine) som löpande låter ljud och musik matcha det spelaren gör och lät det debutera i Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge. Därefter har iMUSE använts i samtliga LucasArts äventyrsspel och är i dag även en del i skriptmotorn SCUMM.

Alltså är den skönflöjt du hör inte bara en av de mer minnesvärda på grund av hur den låter – utan även ett stycke datorspelshistoria tack vare att den ledde till en av byggstenarna för berättande och interaktiv musik.

Varsågod – The Secret of Monkey Island till A500 från 1990