Skön Retromusik: The Secret of Monkey Island (A500, 1990)
21 april, 2011 av: Jimmy Wilhelmsson
De flesta känner till Guybrush Threapwood Threepwood – färre kan uttala hans namn utan att spotta.
Threepwood är huvudpersonen i LucasArts peka-och-klicka-äventyr The Secret of Monkey Island som jag spelade pÃ¥ Amiga 500 – även om det huvudsakligen är ett PC-spel, sÃ¥klart.
Egentligen var jag frÃ¥n början lite missnöjd över LucasArts framfart i början av 90-talet eftersom jag kände att det skedde pÃ¥ bekostnad av de äventyrsspel frÃ¥n Sierra Entertainment som jag älskade. Spel som The Secret of Monkey Island styrdes nämligen helt med muspekaren, genom att du klickar pÃ¥ begrepp som “ta upp” och “titta pÃ¥” och sedan det objekt du vill interagera med.
För en gammal textfantast som jag själv var detta bÃ¥de fuskigt enkelt och begränsande. I Sierras ursprungliga äventyr som King’s Quest och Police Quest var du ju tvungen att skriva allt utifrÃ¥n det du sÃ¥g och kunde varken se en lista över tillgängliga verb eller svepa med muspekaren över skärmen för att kolla vilka föremÃ¥l som gick att interagera med.
Men med tiden vande även jag mig vid peka-och-klicka-äventyren och även om jag föredrog att styra min karaktär med piltangenterna så försvann så sakteliga även detta behov. I dag är den typen av äventyr det enda som funkar eftersom jag sällan spelar på en dator med tangentbord längre.
Monkey Island är ju ett otroligt framgÃ¥ngsrikt koncept signerat lustigkurrarna Ron Gilbert, Tim Schafer och Dave Grossman. Musiken, vars tema lÃ¥ter extra bra pÃ¥ en Amiga 500, är dock gjord av Michael Land – och senare överförd till Amiga 500 av veteranen Chris Hülsbeck. Men det är väl Land vi bör hylla just i detta fallet.
Den pianospelande Michael Land fyller i år hela 50 bast och har i stort sett endast skrivit spelmusik för just LucasArts. Han anställdes 1990 och blev deras huvudsaklige ljud- och musikkille. Det mest spännande kring musiken i Monkey Island är faktiskt det faktum att Lands irritation över hur klumpigt det var att skriva musik till koden ledde till ett nytt kapitel inom musikskapande i narrativa spel. Det redogör jag bland annat för i artikeln Spelens framtid stavas musik på Eurogamer.se.
Men även när det gällde den berättande aspekten av musik låg högaktuella LucasArt långt fram, åtminstone i tanken. Kompositören Michael Land var irriterad över hur musiken i The Secret of Monkey Island inte förändrades efter vad spelaren gjorde utan endast skiftade när denne bytte skärm, vilket var ganska vanligt.
Han utvecklade därför musiksystemet iMUSE (Interactive MUsic Streaming Engine) som löpande lÃ¥ter ljud och musik matcha det spelaren gör och lät det debutera i Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge. Därefter har iMUSE använts i samtliga LucasArts äventyrsspel och är i dag även en del i skriptmotorn SCUMM.
AlltsÃ¥ är den skönflöjt du hör inte bara en av de mer minnesvärda pÃ¥ grund av hur den lÃ¥ter – utan även ett stycke datorspelshistoria tack vare att den ledde till en av byggstenarna för berättande och interaktiv musik.
Varsågod – The Secret of Monkey Island till A500 från 1990
Du kanske också gillar:

Han har gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur - och driver sedan 2017 förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.
Fast du, Mr Jimmy. Det ær ganska skæmmigt att stava fel på Guybrush efternamn.
Var hemma i pojkrummet førra Ã¥ret och upptæckte att morsan tænkt kasta orginalspelboxen till Monkey Island2 med disketter och allt. Den ær nu ræddad. Vilket mæktigt stycke historia…
Fän, det är det onekligen. Jag skyller som alla andra pÃ¥ Google – jag fick inget förslag pÃ¥ korrektion av mitt felstavade bidrag. Det ska genast ändras! Tack.
Spelboxar till Commodore-spel har jag sparat allihop, men de till PC-spel har obönhörligen fått kastas eftersom de är för många och helt enkelt inte fått plats. Vackrast är två mint-versioner av Immortal och Black Crypt till A500 :)
Säg till när du är hemma i Svealand igen? Så kan vi snacka lite skit kanske?