Mark Cooksey är en renommerad C64-musiker som vi haft uppe i Retromusik-inlägg redan tidigare, närmare bestämt för musiken till Ghosts ’n Goblins.

Som jag beskrev redan i den texten har han legat bakom musiken till klassiker som 1942 och Paperboy – men frÃ¥gan är om inte temat till Bomb Jack är den lÃ¥t folk älskar mest.

I mÃ¥nga fall dÃ¥ ett arkadspel ligger till grund för dator- och konsolversioner skiljer sig musiken Ã¥t mellan spelen, mycket pÃ¥ grund av rättigheter men ocksÃ¥ för att utvecklarna pÃ¥ den tiden själva ibland avgjorde musikvalet lite som de ville. Musiken var helt enkelt inte särskilt prioriterad, trots att den var älskad – en slags paradox, kan man tycka.

bombjack_1

bombjack_2

bombjack_3

bombjack_4

bombjack_5

bombjack_6

bombjack_7

Cooksey har själv förklarat  i en intervju att han förmodligen gjort fler cover-versioner än nÃ¥gon annan musiker och att han givetvis egentligen hade velat göra egen musik oftare. Att Bomb Jack-musiken blivit sÃ¥ klassisk med tiden förklarar han kort och gott med att C64-versionen faktiskt innehöll en version av Jean-Michel Jarres välkända stycke Magnetic Fields, Part II – och att bortglömde Jarre (som för övrigt är son till filmmusikskaparen Maurice Jarre) pÃ¥ den tiden var husgud hos mÃ¥nga spelare/kodare/datornördar kan vara svÃ¥rt att förstÃ¥ för en som inte var med pÃ¥ den tiden.

Noterbart är att ingen någonsin sökte rättigheterna att få använda Jarres musik i spelet.

I think I would have preferred to compose my own music most of the time, however the programmers reigned supreme when it came to many of the decisions especially where it concerned the lowly musician. A lot of the games were arcade conversions or licensed titles and hence the music was copied from the original source, when an original product was produced the programmer would often want some of their favourite music in the game (such as J.M.Jarre). At the time the copyright law was a bit of a grey area as far as computer music was concerned and we got a way with doing cover versions.

Personligen tycker jag att Bomb Jack som spel är grymt överskattat. Du spelar en mantelbeklädd superhjälte som desarmerar bomber vid kända turistmÃ¥l – med fÃ¥glar och rymdvarelser som vill stoppa dig. Spelet har en hyfsat hög inlärningskurva eftersom de mÃ¥lsökande fienderna faktiskt är ganska svÃ¥ra att bli av med redan pÃ¥ första banan.

Men musiken – den är som sagt riktigt klassisk. Och ärligt talat – har du nÃ¥nsin hör hela lÃ¥ten?

Varsågod – Bomb Jack till C64 från 1986