När jag tog upp musiken bakom The Lord of the Rings, Vol. 1 var det en del som genast började minnas ett annat gammalt Tolkien-spel från samma saga, nämligen War in Middle Earth.
Få spel har förbryllat mig lika mycket som War in Middle Earth; egentligen ser det ut som ett väldigt kompetent strategispel med både makro- och mikroelement och detaljer. Resultatet är dock alltigenom en besvikelse.
Sagan om ringen är en komplex berättelse av en komplex man. Det finns mängder av huvudpersoner och märkliga sidospår från huvudberättelsen, som Peter Jacksons filmer klokt nog struntar i för att inte förvilla tittaren. I ett spel går det däremot bra att ta fram alla sådana detaljer, och frågan är om inte War in Middle Earth var först med att försöka sig på detta.
Grundidén är att du som Frodo och hans vänner på individnivå ska ta dig fram med ringen, från skärm till skärm utan att träffa på fiender – och allra helst utan att träffa på ringvålnaderna. I ett strategiskt kartperspektiv kan du dock även styra hela arméer; kruxet är att allt pågår i realtid och samtidigt.
[slideshow_deploy id=’10542′]
För egen del känner jag att War in Middle Earth hade kunnat vara ett av Amigans absolut bästa spel (märk väl att det släpptes till en hel hög andra format också) – om det inte varit för att logiken och strategin känns helt slumpartad, och frågan är om någon någonsin verkligen klarat spelet?
Utvecklare är Synergistic Software, en tämligen okänd grupp – och för musiken (samt en del grafik) stod allkonstnären David Schroeder, även han en ganska okänd karaktär i datorspelsammanhang. Enligt mina källor ligger han endast bakom War in Middle Earth, samt två spel som heter Space Ranger och TASAR: Terran Armed Search and Rescue – som jag egentligen inte vet särskilt mycket om.
Varför spelet aldrig riktigt gjordes färdigt – för jag anser det faktiskt vara ofärdigt – vet jag inte. Kanske gapade utvecklarna över för mycket, eller kanske hade de ingen ordentlig bild av hur det färdiga resultatet skulle vara. I vilket fall är musiken och inledningen så pass stämningsfull att det faktiskt sätter en helt ok Tolkien-stämning som gjorde att jag faktiskt spelade det ganska ofta, den märkliga spelmekaniken till trots.
Varsågod – War in Middle Earth till A500 från 1988
6 svar till “Skön retromusik: War in Middle Earth (A500, 1988)”
De där bilderna kan inte vara från amiga. Ser ut som någon hemsk pc version. Det här spelet var ett sånt som man verkligen ville skulle vara bra.
Hm, jo det ska de vara…det kan bero på att de är hopklämda för att passa formatet. Jag ska se om jag kan ändra formatet på bilderna senare i dag. Om du jämför med filmen, som är från UAE, så ser det väl likadant ut?
ja. konstigt, när jag tittade på inlägget i min telefon så var det andra bilder som syntes, typiska 286 bilder med 8 färger. Men nu syns ju amigabilderna ja.
Det här var ju också på den tiden som man spelade spel utan att ha en aning om vad man skulle göra utan bara testade. Det kombinerat med väldigt oförlåtande trösklar och ointuitiva gränssnitt gör det ju konstigt att ma överhuvudtaget orkade.
Av någon mystisk anledning har jag helt missat detta spel. Iofs fick jag inte Amigan förrän i december 1989. Musiken tycker jag dock inte inte riktigt platsar bland de andra du tagit fram i retroblickar men jag accepterar delade meningar om det :-) T ex är ju musiken i Lord of The rings överlägsen och mycket mer bombastisk.
Det bevisar ju å andra sidan tesen att mycket ligger i minnena och nostalgin; om du aldrig hört musiken förut är det därför svårt att känna samma sak som någon annan som minns känslorna och förväntningarna från förr.
Det är egentligen lustigt hur olika musik man kan stoppa in i Sagan om ringen-tolkningar; för jag håller med om att de två är väldigt olika.
Hi! Thanks for writing about this game I worked on some 30 years ago. I wrote the music and designed most of the character animations.
It is a deep and complex game driven by the authentic passion of the late Alan Clark — a true Tolkien fan. It is slow and nuanced, to be sure, but I think if you let yourself sink into it, it pays you back.
I’ve had several fans of the game contact me over the years and ask me to share notes and stories about how the game was created. So, yes, there are fans who loved and completed the game.
Thanks for your interest. My other games (of which I was sole author) were CRISIS MOUNTAIN, DINO EGGS, and SHORT CIRCUIT. Most for the Apple II, some translated to other platforms in the early to mid-1980’s.
Best Wishes,
David H Schroeder