I februari körde jag en liten retroartikel med musik från The Way of the Exploding Fist och kompositören Neil Brennan, som ju gärna lånar från klassiska verk.

Den här gången är det åter dags för Brennan att visa upp sitt register, och föga oväntat handlar det om uppföljaren Fist II: The Legend Continues – som helt bryter mot mönstret jämfört med andra karatespel.

I inlägget om The Way of the Exploding Fist berättade jag historien om hur Epyx och Data East bråkade om rättigheterna till karatespel i allmänhet. Uppföljaren Fist II: The Legend Continues handlade också om karate och att besegra motståndare, men skillnaden var att det nu blev till ett sidskrollande äventyrsspel istället – med invecklade världar som krävde kartritarfärdigheter och mystisk atmosfär med slutbossar och grejer.

Utvecklare var även denna gång Greg Barnett på Beam Software, men eftersom spelet är så från grunden annorlunda än sin föregångare kände Neil Brennan att det var dags även för honom att låta musiken utvecklas till något annat.

[slideshow_deploy id=’10526′]

Fist II är i grunden ett spel det kan sägas finnas ganska många av i dag, men ändå inte. Det kombinerar det numera klassiska fightingmomentet som är vanligt i spel som Dead or Alive, Tekken och Street Fighter med sidskrollande äventyr – inte helt olika Ninja från 1986, men med betydligt fler rollspels- och äventyrsmoment. Kanske är genren Combat Action Adventure något att plocka upp igen, istället för att bara slåss i en arena man mot man?

Fist II var mördande svårt; det finns en kul berättelse bakom hur tv-profilen Orvar Säfström som barn spelar Fist II i ett sträck tillsammans med sina vänner och knäcker det på sju timmar (givetvis gick det inte att spara någonstans) – men det är en historia jag väljer att dra i ett annat sammanhang…

Lägg därtill att en bugg i originalspelet, som plockades bort av några välvilliga crackers, gjorde att det vid vissa tillfällen dök upp evigt antal fiender på varandra i takt med att du slog ner de förra.

Brennans musik till Fist II är tung och släpande och väldigt enahanda för den som kommer långt i spelet, då det i princip är samma tre korta låtar som vevas om och om igen. Men ändå, som mycket av den gamla spelmusiken, minns vi det ofta ändå med välbehag.

Varsågod – Fist II: The Legend Continues till C64 från 1986

Uppdaterat 15 maj 22.50:

Har nu fått lite tips av Klas Dahlén om att Fist II-musiken av Neil Brennan är misstänkt lik Child in Time med Deep Purple. Det är onekligen väldigt likt i inledningen, och detta har också podcasten Commoflage redan plockat upp i oktober 2011 – för övrigt med samma tipsare som källa.

Tack tack, vi kanske får anledning att gräva vidare kring detta – varför inte via en intervju med Neil Brennan där han får förklara sig?