När jag skrev om retromusiken från Sam & Max: Hit the Road för två veckor sedan efterlyste jag bra jazzmusik i spel. Jag har tidigare tagit upp Leisure Suit Larry-temat, men inte särskilt mycket annat.

Så…precis på samma sätt som jag skrev om och presenterade lite från spel med klassisk musik, tänkte jag nu plocka fram några spel med snajdiga jazztema. Håll till godo, alla music lovers.

En grov generalisering gör gällande att västerländska spel i allmänhet innehåller rockmusik, medan japanska spel i högre grad använder sig av olika former av jazz, funk och fusion – utan att jag närmare tänker gå in på detaljer och skillnader.

Gran Turismo är exempelvis känt för att alltid ha jazzplink i nästan samtliga menyer, och likadant finns det en drös japanska rollspel – från Chrono Trigger till Final Fantasy – som till olika grad bjuder på svängigt gung, ofta till synes utan relevant koppling till spelet – åtminstone med västerländska ögon.

Jag vill dock fästa uppmärksamhet på en annan spelserie jag kört igenom till döddagar, nämligen ”advokatsimulatorserien” Ace Attorney. Detta är en serie skruvade spel som utgår från en huvudperson som spelar en viktig roll i det japanska domstolsväsendet och består grovt räknat av en undersökningsdel och en domstolsdel, vilken tenderar att vara höjdpunkten på varje äventyr.

I varje äventyr brukar en ny motståndare målas ut som det mest fruktansvärda juristmonster världen skådat, och just i denna episod handlar det om den maniske kaffeälskaren Godot. Därav namnet  Godot’s Theme: The Fragrance of Dark Coffee.

Donkey Kong har burit med sig diverse svängiga rytmer ända sedan han slutade vara elak boss och begav sig ut på egna äventyr till Super Nintendo och Donkey Kong Country-serien.

Donkey Kong Returns – den efterlängtade återkomsten till Wii (som för övrigt är det enda spel jag gett högsta betyg på Eurogamer) – förde med sig följande lilla trudelutt.  DK Volcano Jazz hittas på en hemlig bana i värld nummer 1 och är därmed inte tillgänglig för alla, såvida den inte också spelas någon annanstans (är lite osäker här).

Vad det handlar om är en uppjazzad version av DK-temat – med mycket xylofon, tvärflöjt och orgel, mina tre favoritinstrument.

Min personliga favorit är kanske det pianoplink som dyker upp i ett spel jag i övrigt hade lite svårt med. Bayonetta tilltalade många, men jag fastnade faktiskt mest för musiken – vilken växte ju längre jag spelade.

The Gates of Hell är en bar jag redan tagit upp i ett annat sammanhang – nämligen minnesvärda barskyltar i spel. Barägaren Rodin och Bayonetta själv har här små konversationer som ditt och datt, himmel och helvete – och detta till pianomusik som hade varit svår att plocka fram i tidigare spel.

Jag hängde gärna kvar i Gates of Hell enbart för att höra färdigt musiken, vilket inte hör till vanligheterna längre i moderna spel.

Fantastisk jazz kan lika gärna låta som hissmusik, som en av kommentatorerna till ovan YouTube-film konstaterar. Japanska rollspel pangar ofta på med pampiga blåsorkestrar och symfonier, men lika ofta blir det svängiga jazzrytmer – vilket inte alltid faller i god jord här i väst.

Crystal Locomotive från Final Fantasy Crystal Chronicles: The Crystal Bearers innehåller det mesta som gör en jazzlåt riktigt cool; ett långt bassolo, knäppvänlig elgitarr, mycket kantslag på kaggen och ett lekfullt piano.

Slutligen vill jag avsluta med ännu ett Nintendo-spel, nämligen Super Mario Galaxy 2 (som jag också hade nöjet att recensera åt Eurogamer). Mario-spelen har påfallande ofta både märklig och jazzig musik, vilket kanske också är en del av den odödliga charmen som hållit serien vid liv under 25 år.

Det här känns nästan som sortilåten för ett käckt svenskt teveprogram från 80- eller 90-talet medan ljuset slocknar ner och kameran zoomar ut.

Kortfattat tycker jag att det går att konstatera att västerländska spel oftare borde våga sig på jazzmusik till spel; inte bara när det ska byggas en cool atmosfär – utan rent generellt som en bra bakgrund till det som händer på skärmen. Påfallande ofta är det tänkt att rockmusik ska tuffa till en titel, men egentligen innehåller jazzmusiken betydligt mer variation.

Alltså; våga mer jazz. Tack för mig. Ha en fortsatt trevlig fredag!