Om du skriver om retrogrejer finns det såklart en stor chans att du behöver leta igenom textmaterial som är skrivet innan Internets verkliga genombrott, vilket jag brukar säga var runt år 1994.

Det som skrevs i tidningar innan 1994 finns med stor sannolikhet alltså inte på webben. Det är inte digitaliserat, och framförallt sällan sökbart. Hur göra?

En stor del av artikelförfattande består av ren research; det är researchen som tar tid, och det är också denna tidsåtgång som gör att fler skribenter håller sig till rent tyckande än analys genom research – eftersom du kan spruta ur dig betydligt fler tyckartexter än undersökande reportage under samma antal timmar och dagar.

Men även om tyckande är helt ok, om det framställs i relevant och intressant dager, så är få saker så intressanta att läsa som en helt unik berättelse som inte tagits till ytan förut. Ofta kräver sådana berättelser att du gräver i arkiv som inte finns att hitta på Google – annars hade med all säkerhet din poäng redan varit redogjord för, av någon annan.

Men att gräva i textarkiv är inte alltid så lätt, och det kräver först och främst ett välorganiserat bibliotek. Många svenska bibliotek har sina lokala tidningar arkiverade på så kallad mikrofilm; de större biblioteken har även tidningar från utanför den egna regionen, oftast nationella sådana.

En mikrofilm är en remsa på rulle med samtliga tidningssidor inscannade i rak följd. Du kan inte automatiskt veta var på rullen en viss tidning eller sida finns, utan det är manuell scrollning med ratt eller vev som gäller. Den stora utmaningen uppstår om du inte vet vilken dag den artikel du letar efter publicerades, då brukar det vara rekommenderat att först göra research som försöker ta reda på just detta.

Om du bara vill hitta artiklar utifrån ett visst ämne är mikrofilm ingen bra metod; väldigt få saker är indexerade – det vill säga knutna till termer eller sökord – och då går det heller inte att söka på det sättet. Det du egentligen har framför dig är en massa bilder av text; inte sökbar text som sådan. Visst går det att önska att alla dessa arkiv någon dag både digitaliseras och indexeras, men det är och förblir en önskan, åtminstone just nu.

Det går också att be om hjälp från någon av landets utmärkta bibliotekarier. De flesta av dessa är välutbildade i att söka information och kan dessutom tycka att det är ett kul detektivarbete att leta reda på din nål i deras höstack. Fråga dem gärna.

Själv har jag spenderat tre timmar denna vecka åt att leta efter en artikel jag fortfarande inte lyckats hitta. Det innebär att jag får gå tillbaka till min ursprungliga research och kontrollera de variabler jag vet, och fundera på varför den inte finns där.

Detta för en avslutande research för ett reportage jag hoppas släppa inom mycket kort; det är en sak jag jobbat på under hela våren – så det ska bli mycket spännande när det är klart :)