Vintern 1983 var speciell. Det rådde datorfeber i hela Sverige; vilket innebar att samhället tävlade i att kritisera eller hylla hemdatorer. Det hela kulminerade under julen då drivor av datorer skulle ligga under granen.

Då…mitt i den värsta kalabaliken sände SVT något som gick till historien som kanske det mest vågade de hittills tagit sig för; TV-Piraterna.
Kritiken lät inte vänta på sig; och en liten del av min värld förändrades.

TV-Piraterna var en vågad satsning mot barn och ungdomar som gick ut på att hjältarna låtsades ta sin in i de reguljära sändningar och sände pirat-tv för barn istället för SVT:s ”skittråkiga tv”.

Studion varifrån de sände var mobil och flyttade ständigt på sig eftersom SVT och Myndigheten för massmediamissbruk, MMM, hade kopplats in och jagade brottslingarna.

För min del tror jag att något väcktes den vintern. TV-piraterna var teknikbejakande, sanningssökande och myndighetstrotsande i en och samma förpackning. Det spelade ingen roll att det var SVT själva som producerade programmet; jag svalde allt. Hjältarna var bättre än sina motståndare, trots sina begränsade resurser – likt hackarna jag på den tiden bara kände ytligt till.

De hade en digital vän i form av den sjörövarliknande figuren Tummen och ytterligare en kompis i den mer datorspelsliknande figuren Flimmer. Lägg därtill att de anammade den hajpade tekniken för att sända 3d-material med hjälp av glasögon med olikfärgade linser.

Kanske födde TV-Piraterna min dragning till hackers och teknikens roll i samhället. Isåfall hade kritikerna till programmet kanske inte alldeles fel.

TV-Piraterna var SVT:s sätt att driva med sig själva och kritiken var stundtals tuff. För det första lockades vi ungar att köpa en hemlig påse för tio kronor. I denna fanns 3d-glasögon, lite 3d-bilder att roa sig med, klisterlappar för att sprida meddelanden med piraternas hemliga språk, ett klistermärke med loggan och en talong för en tävling i vilken du kunde vinna både videoutrustning och hemdatorer.

För det andra samarbetade SVT i samband med försäljning av LP-skivor och kassetter med näringslivet.

Är det rätt att privata företag ska tjäna pengar på ett barnprogram, som TV gör?

– Det är klart att de tjänar pengar, men vi har varit tuffa i förhandlingarna med dem. Det är inga stora pengar de gör.

Varför är de inblandade?

– Det är en service. Vi kan inte själva tillverka eller sälja sådana saker. Vi vet att det brukar bli efterfrågan på prylar av det här slaget och då tycker vi att det är OK att vi samarbetar med näringslivet.

Under en lång period av mitt liv glömde jag bort tv-piraterna. I dag är jag glad att jag åter minns. Jag tror helt ärligt att denna programserie satte igång mer än jag kanske anat.