Sommaren och semestern är här på riktigt efter mycket om och men. Jag och Kenneth Grönwall börjar se slutet på vår mödosamma resa med kommande boken Generation 64 som snart går till tryck.

Som brukligt innebär sommaren ofta tre saker; mojitos, böcker och brädspel. På senare tid har jag mest gett mig i kast med det senare. Fotbolls-VM är ju över men då är det bara större anledning att ge sig på fotbollsbrädspelen!

Du med gott minne kommer kanske ihåg att jag skrev storstilat och alldeles för långt om brädspelet Soccer Tactics World i fjol. Efter lite genomspelningar kan jag konstatera att det är ett riktigt kul spel om du gillar fotboll; det har en hel del fotboll i sig – men givetvis inte så mycket att den kan räknas som någon form av simulation eller liknande.

Det enda egentliga problemet med Soccer Tactics World är att det tar lite tid; det spelas i sitt normalläge i riktiga 90 minuter (två halvlekar) och det är såklart inte optimalt om ni är några stycken som ska ha spelkväll. Detta är alltså nästan uteslutande ett spel för två stycken som vill köra ett slags ”fotbollsschack” som är hyfsat strategiskt och inte bara handlar om tur i tärningar.

Jag ska inte sticka under stol med att Soccer Tactics World tände ett visst intresse för brädspel inom fotbollsgenren, en slags brädspel jag kanske inte direkt uppmärksammat tidigare. Nu under fotbolls-VM passade jag därför på att införskaffa två andra varianter; Inter. Cup från Palet samt Ralf Edström Cupfotboll från Alga.

Om vi börjar med Ralf Edströms spel, landslagshjälten som nuförtiden gnäller på Zlatan i radiosportens sändningar, så är det en mer fysisk variant än de övriga två. Bollen består av en vit platta som du knäpper fram med basen som spelarna står på, så att bollen ska ”skjutas” framåt till nästa spelare eller i mål.

Spelarna förflyttar du genom att mäta ut avståndet de kan springa med den medföljande mätstickan; det handlar alltså mer om att vara skicklig med skotten och passningarna än så mycket annat. Trots det är spelet ganska kul i korta stunder – och väldigt lätt att förstå. Jag antar att detta gäller fram tills någon blir riktigt skicklig på att sätta bollarna direkt från backlinjen.

Även det andra spelet; Inter. Cup från mystiska Palet finner jag viss glädje i. Här snackar vi alltså fotbollsbrädspel i sin allra enklaste form, om än med viss twist.

Spelarna är utmärkta på brädet och har olika nummer – de kan alltså inte röra sig. Istället börjar var och en av de två deltagarna längst bak med sin målvakt (som har nummer 1) och ska passa någon genom att slå tärningen. Blir slaget jämnt får du flytta till jämnt spelarnummer och vid ojämnt slag ska du flytta till ojämn spelare. Så turas man om att flytta sin boll framåt – man har alltså varsin boll(!)

När någon får fram bollen till sin nummer 9, som är anfallaren på topp, har man målchans och ska på tre slag försöka få en sexa; då är det mål. Låter det tur- och slumpmässigt? Det är det också; men som tur är finns det vissa avancerade regler som höjer temperaturen något.

Hinner du hem med din egen boll till backarna innan motståndaren hinner skjuta med sin toppforward bryter du chansen till hörna. Hinner du hem till målvakten bryter du anfallet helt; det finns alltså en viss taktik i att inte pressa alltför högt utan ligga på försvar och köra på ”kontring”.

Den stora fördelen med Inter. Cup är att spelet går på väldigt kort tid, 10 minuter effektiv tid – och att det medföljer tipslappar så att övriga deltagare kan tippa resultaten i matcherna för att på så vis samla poäng och på det viset vinna spelet. Det är en ganska kul vinkel.

Så…om du saknar VM i sommar kan sådana här fina gamla spel kanske pigga upp? :)