Så här i pappersmedias sista flämtande decennium(?) kommer jag på mig själv med att prenumerera på fler pappersmagasin än någonsin tidigare. Exakt varför jag dras till att ligga och bläddra i papper vet jag inte men kanske beror det bara på att det ges ut mer relevanta saker i dag?

Nyligen fick Sverige en ny tidning om brädspel – Allt om Brädspel.

Jag prenumererar sedan tidigare på speltidningen Fenix som handlar om det mesta inom rollspelsväg. Den är trevlig men egentligen ligger brädspel mig lite närmare just nu då jag har dåligt med tid att genomföra de där rollspelssessionerna jag drömmer om.

Allt om Brädspel säger sig vilja vända sig till ”både till de som nyligen börjat sitt spelande med Ticket to Ride, Carcassonne och liknande samt till de som spelat spel i många år”. Nu är jag förvisso ingen vän av något av nämnda spel – ibland känner jag mig ensam om denna åsikt i landet – men jag är positiv till en speltidning i övrigt.

Allt om Brädspel ges ut av WorldofBoardGames.com (Fel – Dynamo Press ska det vara) och de medverkande är en brokig skara skribenter som skriver både kort och väl; inga långdragna artikelserier där detaljrikedomen går till överdrift. Första numret på cirka 100 sidor avhandlar H.P Lovecraft, hans värld och novellernas betydelse för spelvärlden – vilket är ett ämne det skrivit rätt mycket om i olika sammanhang men kanske inte i relation till brädspel.

Det jag fastnar för är dock hur flera skribenter lyckas skriva (anser iallafall jag) så att även icke-brädspelarnördar kan hänga med. Det bjuds på tips på sommarspel, tips på hur man lär ut spelregler till andra, genomgång av bra spel från 2013 och en hel del andra små nyheter jag själv ibland helt missat.

Mest behållning fick jag av en artikel om spelgenren Ameritrash vs Eurocrap – två termer jag aldrig hört talas om tidigare men som förklarade en hel del av min aversion mot tyska spel av typen Dominion och Carcassonne.

Ameritrash kan sägas vara spel ur en amerikansk tradition som ofta bygger på ett tema samt berättarteknik. Sådana spel innehåller ofta direkt konflikt mellan spelare och ofta är det meningen att man ska slå ut varann. Exempel är t.ex. klassiska Talisman och mer moderna Android.

Eurocrap kallas ibland även ”German-style” eftersom genren härstammar från Tyskland. Spel ur denna kategori handlar ofta om ekonomi, jordbruk eller stadsplanering men detta fungerar ofta bara som bakgrund för mekaniken och spelar mindre roll. Slumpmomenten är färre och konflikter mellan spelare sällsynta. Carcassonne och Settlers of Catan är typiska sådana spel.

Kalla mig omogen men jag har sjukt svårt för Eurocrap-spel. Jag införskaffade nyligen Portobello Market som väl får kallas ett typiskt Eurocrap och det ska bli intressant att se vad jag tycker om det.

Speltipsen från 2013 fick mig även att investera i prisvärda och roliga Dungeon Roll.

Summa summarum tycker jag att Allt om Brädspel är en trevlig ny bekantskap och eftersom tidningen bara kommer ut två gånger om året är det heller inte direkt någon ekonomisk belastning.

Jag kan varmt rekommendera dig att köpa detta förstanummer och även följa tidningens väg framåt.

Ha en fortsatt härlig tisdagskväll!