Bruce Lee till Commodore 64 är inte bara en favorit hos författaren Thomas Engström utan även ett kärt minne för många andra.

Svenske Jonas Hultén arbetar pÃ¥ dagarna som motorprogrammerare till Need for Speed-serien pÃ¥ Ghost Games – men pÃ¥ kvällarna har han sedan ett halvÃ¥r tillbaka ägnat all ledig tid Ã¥t att färdigställa Bruce Lee 2 till Commodore 64. Spelpappan har fÃ¥tt testa det ofärdiga verket.

Jag har beslutat mig för att det är dags för en ny slags artikelserie här pÃ¥ Spelpappan. Sedan tidigare har jag smugit igÃ¥ng serien ”Spel som aldrig blev” och det har hittills bara blivit Space Action 2 – men jag lovar att det ligger mer pÃ¥ lur.

En annan artikelserie jag gärna sätter igÃ¥ng är ”Spelpappan spelar”, i vilken jag faktiskt redan skrivit om Commando Arcade – men gärna tar emot fler initiativ. Helst svenska sÃ¥dana, men utländska gÃ¥r sÃ¥klart lika bra om kvaliteten är hög.

Den här gÃ¥ngen är det alltsÃ¥ Bruce Lee 2 jag lagt vantarna pÃ¥ och mig veterligen är det en berättelse som aldrig blivit berättad förut. Den tar sin början pÃ¥ webbforumet pÃ¥ Lemon64 där det diskuterades huruvida Bruno R. Marcos version av Bruce Lee 2 – som utvecklades till Windows och Linux för att efterlikna dÃ¥tidens retrospel – skulle gÃ¥ att göra pÃ¥ en riktig C64.

Diskussionen gick het ett tag men dog ut när ingen ville ta tag i det. Det var då Jonas Hultén och hans bror kom in i bilden.

”ForumtrÃ¥den var väl egentligen en slags poll för att kolla hur mÃ¥nga som ville se spelet portat till en riktig C64. Jag kan tycka att det är lite fÃ¥nigt med den typen av undersökningar för när alternativet är inget spel alls så lär väl de flesta klicka ja på frÃ¥gan. Det var i alla fall en del som var peppade och vissa gick sÃ¥ lÃ¥ngt att de började rita grafik och göra intro men efter ett tag verkade folk tröttna. Det var dÃ¥ vi intresserade oss för projektet.”

Jonas och hans bror kallar sig för Hultén Bros när de portar gamla spel och hade precis blivit färdiga med en portning av arkadspelet Cosmos till Commodore 64. Ivriga att sätta tänderna i ett nytt projekt var bröderna förvisso inne på att göra något annat än ännu en portning men de bestämde sig i vilket fall för att ta sig an just Bruce Lee 2.

”Att det blev Bruce Lee 2 var nog mer en slump. Men att det blev en portning hade förmodligen mest att göra med att min bror inte var sÃ¥ intresserad av speldesign utan mer av algoritmer och programmering. Vid portningar försvinner ju alla beslut angÃ¥ende speldesign och grafik; istället fokuserar du pÃ¥ att allt ska fungera ungefär som originalet. Det funkade ganska bra i Cosmos, vilket vi valde för att ha ett ’enkelt’ första projekt för att testa samarbetet.”

En bit in i arbetet hoppade Jonas bror dock av, vilket ledde till att han ändå fick göra allt arbete själv. Något som egentligen passade honom precis lika bra.

”Det är ganska befriande att inte vara beroende av andra eller andras kod för att lösa problem; allt gÃ¥r att ändra pÃ¥ i det fall jag inte gillar det. Musiken till Bruce Lee 2 är i Brunos originalversion snodd frÃ¥n C64-versionen frÃ¥n 1984. Jag skulle alltsÃ¥ ha kunnat ta SID-lÃ¥ten direkt frÃ¥n Bruce Lee och använda.

Jag valde dock att replikera musiken i en egen musikspelare; det gör nämligen att jag inte är beroende av var musiken mÃ¥ste finnas i minnet, jag är friare. Allt kan packas ner optimalt ner och det behövs verkligen när minnet börjar ta slut.”

Genvägarna via arbetet som forummedlemmarna redan börjat på verkade bra till en början men allteftersom Jonas Hultén kom längre i arbetet fick han ändå göra om det mesta.

”Till en början tog jag bakgrundsgrafiken som nÃ¥gon mödosamt hade ritat av till C64 men efter ett tag insÃ¥g jag att den inte var optimalt konverterad och att den även var mindre smidig att arbeta med. I min version är all grafik numera bara en stor .png-bild som jag har byggt verktyg för att baka ner i ett format som spelet kan läsa effektivt.

Portningar ställer höga krav pÃ¥ programmeringstrick för att lösa sÃ¥dant som hÃ¥rdvaran inte är sÃ¥ bra pÃ¥. SÃ¥dant syns inte när man spelar men det ligger väldigt mycket arbete bakom bÃ¥de Cosmos och Bruce Lee II till C64 för att fÃ¥ det att bli likt originalen. Om du gör ett nytt spel med unik mekanik gÃ¥r det att tumma pÃ¥ allt eftersom ingen kan säga hur det egentligen ska vara.”

Jonas Hulténs drivkraft i portningar av spel som Cosmos och Bruce Lee 2 är alltsÃ¥ ren ingenjörskonst och stolthet. Teknikerna han använder och inspireras av kommer företrädesvis frÃ¥n demovärlden – och även om han erkänner att han egentligen inte hittar pÃ¥ nÃ¥got nytt utan använder sig av existerande knep pÃ¥ bästa sätt sÃ¥ krävs en hel del tjurighet för att hantera ett projekt av den här storleken pÃ¥ fritiden.

”Cosmos tog ett Ã¥r att färdigställa och jag räknade med att Bruce Lee 2 skulle ta halva tiden men nu har det gÃ¥tt sex mÃ¥nader redan och spelet är inte klart. Jag vill leverera kvalitet och jag gillar att tänja pÃ¥ gränserna för vad som är okej att släppa ifrÃ¥n sig; jag skulle exempelvis inte kunna med att se en bugg i mitt spel och inte fixa den.

Jag ställer ocksÃ¥ höga krav pÃ¥ användar-gränssnitt; i Cosmos kan du mata in ditt namn pÃ¥ highscore-listan med tangentbordet. Det är inte särskilt vanligt i C64-spel för det är en massa meck att fÃ¥ det att funka bra, speciellt om du använder joysticken i port 1 samtidigt. Jag ville ocksÃ¥ att spelaren ska kunna spela med joysticken i vilken port man vill; det är ju himla störande att behöva byta port när man ska börja spela.”

Jag träffade Jonas Hultén för första gången i Västerås i början av oktober på Retrogathering. På väg hem delade vi tågkupé till Linköping; han skulle vidare till Göteborg och jag till Malmö. Under resan fick jag höra om hans egen C64-resa och hur han och hans bror satt i periferin av demoscenen och längtade in i värmen.

”Vi fick en C64 som familjedator julen 1983 och när jag började hitta kopior av spel och upptäckte knäckar- och demoscenen sÃ¥ betraktade jag den mestadels utifrÃ¥n. Jag sÃ¥g upp till folk jag aldrig hade träffat eller ens visste hur de sÃ¥g ut. Inspirerad av dem började jag ändå skriva nÃ¥gra demos själv när jag bodde i UmeÃ¥-trakten under namnet Hypnosis i en grupp jag kallade Hemliga ByrÃ¥n, fast pÃ¥ engelska – The Secret Drawer eller TSD. Jag hade inga kontakter alls i spelbranschen sÃ¥ jag fick skaffa original att knäcka genom att köpa dem och extraherade sedan musiken sÃ¥ att jag kunde lyssna utan att behöva starta spelet. PÃ¥ den tiden kunde jag spara disketter med utplockade musikrutiner (som man numera gör SID:ar av) som jag satt och lyssnade pÃ¥ eller spelade in pÃ¥ band för att ha i bilstereon eller pÃ¥ andra platser utan tillgÃ¥ng till en C64.”

Jonas Hultén räknar med att det tar ytterligare några månader innan Bruce Lee 2 till C64 är färdigt. Koden jag får är körbar men det saknas en mängd saker som gör att jag bara kan ta mig några skärmar in i spelet.

Det är dock ett imponerande arbete som både flyter smidigt och känns välgenomarbetat. Bruce Lee kan i denna version både simma och sitta på huk.

”Nästa spel kommer inte att vara en klon. Jag är lite less pÃ¥ att lägga sÃ¥ mycket tid pÃ¥ att nÃ¥gra pixlar ska bli rätt, även om jag lägger stor vikt vid det. Jag vill kunna vara kreativ med speldesign ocksÃ¥ eller möjligen lÃ¥ta nÃ¥gon annan vara det. Förhoppningen är att man ska bli överraskad av kvaliteten pÃ¥ själva speldesignen ocksÃ¥ när det väl är klart.”

Måhända är en efterlysning av samarbetspartners i Göteborgstrakten därmed offentliggjord. Jag längtar redan efter Hultén Bros alldeles egna C64-titel.