En av de mer okända svenska titlarna till Commodore 64 är Sky Twice som utvecklades av Voodoo Design. Bakom denna konstellation stod egentligen bara en ensam kodare från Malmö vid namn Måns Näsman.

Spelet blev ingen succé; Sky Twice innehar plats 99 på listan Topp 100 Worst Games på sajten Lemon64.com – men Måns Näsman har varit inblandad även i andra saker än Sky Twice under sin spelutvecklarkarriär.

Det är inte alltid lätt att hitta diverse upphovsmän till gamla spel från 80-talet. Ofta utvecklades de av tonåringar som inte tänkte mycket på att de i den stund satte avtryck i något som skulle komma att kallas svenska spelhistorien – inte heller är det säkert att de i dag har samma namn, bor i Sverige och är någorlunda sökbara – eller ens lever.

Måns Näsman hittade jag på Facebook, vilket är en allt viktigare källa till persongräv allteftersom fler (snarare än färre) sammanlänkas med varann för varje år. Det visade sig att en gammal bekant till mig, Henrik Schinzel, i sin tur är bekant med Måns Näsman – och därmed kunde kontakten etableras.

Schinzel, ja – jag stötte på honom i somras och då förklarade han att hans fru gett honom en förhandsbeställning av Generation 64 i födelsedagspresent, vilket gjorde mig glad.

Jag har förmodligen inte sett hans fru på minst tio år, så jag antar att hon stött på boken i helt andra sammanhang. Henrik Schinzel var själv en envis C64-programmerare och arbetar i dag med artificiell intelligens av olika slag (jag intervjuade honom bland annat för en artikel om AI från 2012) och figurerar till och med i tidningen Datormagazins sidor med inskickad kod.

Men…nog om det – jag stämde alltså träff med Måns Näsman i centrala Malmö. Inledningsfrågan efter kallprat brukar alltid handla om hur den intervjuade fick tag på sin första C64, vilket brukar vara en bra isbrytare.

”Mina föräldrar köpte en till sin juristfirma för att ha till bokföring, vill jag minnas. Det måste ha varit 1984 eller 1985 och jag kommer ihåg att vi skaffade den i gamla Televerket-butiken vid Möllevången.

Spelen som följde med var Bruce Lee och Dallas Quest – och särskilt Bruce Lee spelade jag i timmar, dygnet runt. Jag blev snabbt besatt.”

Bruce Lee fick dig att vilja skriva spel?

”Ja, jag insåg där och då att det var det jag ville göra istället för att bara spela dem. Jag hade redan börjat lära mig den BASIC som lärdes ut via manualen och en vän till mig var duktig i maskinkod och hade bland annat skrivit egna uppspelningsrutiner – han lärde mig även att göra mer avancerade saker i maskinkod.”

[slideshow_deploy id=’14127′]

Sky Twice är ett ganska enkelt plattformsspel med väldigt hög svårighetsgrad och frustrerande styrning. Spelet såldes som ett fullprisspel och fick det tufft i konkurrensen med allt annat bra som gavs ut till Commodore 64 under guldåret 1987.

Brittiska speltidningen Zzap! gav Sky Twice 7% i betyg, vilket mig veterligen faktiskt är tidningens absolut lägsta någonsin – och bara det är en bedrift; det var ju långt ifrån alla spel som recenserades :)

Bakgrundsberättelsen handlar om att onda krafter från yttre rymden har invaderat den tredje planeten i Zetta Kenntaury-systemet. Du iklär dig rollen som Sky Twice-agent och ska slå dig igenom de invaderande styrkorna över åtta nivåer fyllda med radioaktiva pölar och annalkande monster.

”Själva bakgrundsberättelsen hade jag inget med att göra, det var svenska utgivaren American Action som diktade ihop den efter det att spelet var klart. Det hela gick till som så att jag hörde av mig till alla möjliga speldistributörer och skickade helt enkelt in en inspelad VHS-kassett som visade mig presenterandes spelet på min C64.

Jag fick lite kort feedback av en del och till slut hörde American Action av sig och ville ge ut det; jag visste ju då inte att de var svenska – och långt mindre att de befann sig i samma stad! Jag fick en engångssumma för spelet och tackade för det – därför vet jag inte alls i vilka volymer det sålde eller om de tjänade något på det.”

Varifrån hämtade du inspiration?

”Namnet plockade jag från en gammal nattklubb i Malmö som låg på Föreningsgatan, den hette Miami Twice och det tyckte jag lät coolt. Att det skulle bli ett plattformsspel var liksom självklart – det fanns inte särskilt mycket annat att välja på, ansåg jag nog då. Jag gjorde allt själv, utom musiken – den lät jag en vän till mig, Bo Mellberg, komponera.”

Måns Näsman fortsatte att vara intresserad av både spel och spelprogrammering men skolan tog upp allt mer av hans tid. Därför blev det inga egna spel klara för att släppas kommersiellt men via en vän från gymnasietiden på Borgarskolan i Malmö, Jens Hultgren, fortsatte han att vara med på ett hörn.

”Jens [Hultgren] var med och startade Dynafield Systems som mest jobbade med Amiga-spel. Jag blev dock inblandad i utvecklingen av en del spel och bland annat porteringen av Sword of Honour till Commodore 64 som jag i stort sett fick ta hand om helt och hållet.”

Databaserna på nätet som listar C64-spel har inget namn på programmeraren som genomfört konverteringen utan tillskriver äran kort och gott till ”M.F.N” precis som det står i titelskärmen.

Det är alltså du som är ”M.F.N”?

”Jajemän, det står för Måns F. Näsman. Det var en helt annan uppgift, där fick jag ta till alla knep jag kände till för att få det att fungera. Tyvärr gavs det endast ut i Tyskland…”

Om Måns Näsman alltså inte fick särskilt bra betyg för sitt eget spel Sky Twice tog han desto större revansch för sin utmärkta portning av Dynafields Sword of Honour till Commodore 64.

Musiken till Sword of Honour skrevs av John Carehag, en C64-entusiast som verkar än i dag och som jag haft lite kontakt med sedan tidigare och bland annat mötte på X2014. Carehag berättade då för mig att anledningen till att just han fick göra musiken till C64-versionen var att han kände personerna som gjorde motsvarigheten till Amiga. Han fick arbeta under stor tidspress och skapade samtliga tre stycken på endast fem timmar en söndag – i en musikeditor han aldrig använt tidigare.

Så om Måns Näsman alltså fick lite backning för spelet Sky Twice blev han å andra sidan hyllad (åtminstone i Tyskland) för sin utmärkta konvertering av Sword of Honour.

Med Måns Näsmans välsignelse måste jag dessutom få presentera följande otroligt roliga video med en frustrerad spelare som aldrig verkar ha kunnat släppa Sky Twice trots att han uppenbarligen hatade det :)