Innan världen hade fått lära känna Harry Potter och hans studentpolare på Hogwarts var det andra, mer traditionella, trollkarlar som roade och underhöll. Äventyrsserier som King’s Quest från Sierra och Legend of Kyrandia från Westwood hade vant oss vid de utmaningar som väntar en aspirerande magiker i en farlig värld.
Så kom plötsligt Simon the Sorcerer och vände upp och ner på allt.
Spelvärlden var några år in på 1990-talet redan full av äventyrsspel. The Secret of Monkey Island hade gjort succé och Lucasfilm Games var varma i kläderna efter att ha visat oss att det gick att kombinera humor med fantasy. Sierra On-Line tuffade på som de alltid gjort och Westwood Studios och Delphine Software var ytterligare bolag som bevisade att äventyrsspelsgenren ännu hade plats för många spelare.
Spelstudion Adventure Soft hade varit med ett tag och släppt textäventyr till diverse datorplattformar men inte gjort något större väsen från sig. Grundaren Mike Woodroffe började med att importera amerikanska äventyrsspel till England men gick alltmer över till grafiska äventyr i takt med att kraftfullare plattformar som Amiga gjorde entré. Bolaget gick stundtals sådär och först efter en omstuvning i bolaget år 1992 var det dags för spelet de i dag är mest kända för, Simon the Sorcerer – Englands svar på Sierra On-Line och Lucasfilm Games i ett.
[slideshow_deploy id=’17363′]
Men …nu handlar det ju om retromusik – och Simon the Sorcerer inleder redan under introduktionen med en stark melodi som aldrig riktigt lämnat mig sedan dess. Bakom musiken ligger bara bolaget/gruppen/pseudonymen Media Sorcery, vilket ju låter lite skumt – nästan som om någon av utvecklarna gjort musiken men inte riktigt velat stå för den.
Media Sorcery är egentligen två herrar vid namn Adam Gilmore och Mark McCloud. Enligt egen utsago var det ett namn de ”bara kom på”; kanske fick inte två namn plats i tacklistan, vad vet jag?
Varsågod – Simon the Sorcerer till A500 från 1993
Ha en fortsatt härlig söndagkväll!
Ett svar till “Skön retromusik: Simon the Sorcerer (A500, 1993)”
Gillade spelet mer än musiken faktiskt.
Men smaken är som baken :)