Under höstens släpp av boken om Äventyrsspel blev det mycket snack om klassiska logotyper. Drakar och Demoner och Äventyrsspel i all ära, men en av de mest ikoniska loggorna måste ändå vara Mutant.

Tiden med boken fick mig att fundera. Vad inspirerades kreatören av? Vilken känsla ville han förmedla? Och hur gick det egentligen till när ett av de första helsvenska rollspelen fick sin numera legendariska logotyp?

Läsare av boken om Äventyrsspel vet att den ursprunglige formgivaren av Äventyrsspels tidiga grejer hette Klas Berndal. Han gick tyvärr bort under tiden vi arbetade med boken och både jag och Orvar är mycket tacksamma för att vi trots allt hann berätta stora delar av hans historia – han var, ska tilläggas, mycket glad över att den här boken skrevs och att han fick chans att bidra till den.

För att kunna diskutera Mutant-loggan krävs att vi har hela boxens omslag framför oss medan vi gör detta. Därför är det lika bra att jag visar den här nedan i all sin prakt.

Omslaget är hämtat från en illustration av Carl Lundgren, en amerikan som trots sitt svenskklingande namn inte pratar ett ord svenska. Klas Berndal uttalar sig själv på följande vis i vår bok:

Man var så oerhört begränsad av den tidens grafiska material, allt gjordes ju för hand. Det var gnuggbokstäver och rastermönster man satt och skar ut med skalpell.

Jag hade sett en rasterförskjutning i en katalog och tänkte »Det där var spännande, det provar jag«. Och då gällde det att välja ett typsnitt som var stort nog för att man tydligt skulle kunna se den effekten. Vad man kunde göra rent fysiskt hade stor betydelse för den tidiga utformningen.

Det finns alltså ett typsnitt någonstans som Berndal utgick ifrån, men rasterförskjutningen (vilket innebar mycket jobb på den tiden) var alltså hans egen idé. Tyvärr frågade vi aldrig vilket typsnitt han använde sig av, och helt plötsligt var det för sent.

Jag vände mig därför till den person som sköter logotyper och formgivning på Fria Ligan, den svenska utgivare som i dag har hand om Mutant: År Noll – och som bygger vidare med en prolog på den ursprungliga Mutant-världen. Själva omslagen till Mutant: År Noll-boxarna har tecknats av olika konstnärer, däribland Simon Stålenhag, men design och logo skötte Christian Granath.

På Fria Ligan bestämde vi oss tidigt för att vi skulle utgå från den gamla loggan då År Noll går tillbaka till originalet i både stil och ton. Vi letade aldrig typsnitt utan ritade helt enkelt av originalloggan. Efter några tester med 3D-effekten valde vi att kraftigt tona ner den och då behövde vi kerna ihop bokstäverna.

Därefter togs nedskjutningarna på T och A bort, de blev lite för mycket och gjorde loggan obalanserad. Sedan satte vi samma längd på nedskjutningarna på M och N för att boxa loggan snyggt. För att binda samman allt förlängdes och snedskars även taket på första T.

Toningarna i originalet kändes lite mekaniska så vi bestämde oss för att lägga en klassisk ruinbild (illustrerad av Reine Rosenberg) i den första loggan [den ovan, min anm.]. Det är en flört till ”Zonen”-vinjetten i tidningen Sinkadus och baksidorna på de klassiska äventyren Nekropolis och Bris Brygga.

I den senaste versionen av loggan, som hittas på Startboxen och Maskinarium, har vi plockat bort den bilden. Den blev inte helt lyckad kontrastmässigt utan flöt ihop med mörka omslagsbilder. Den varianten är framtagen tillsammans med Simon Stålenhag.

…

Tiden gick och snart nog drunknade jag i annat arbete kring boken och glömde bort Mutant-loggan. Tills jag tidigare i våras fick en bild skickad till mig av Peter Mikkelsen, en av upphovsmännen bakom wikisidan Svenskarollspel.nu.

Well, Klebbarparn lämnade oss, men det vore intressant att få höra om en eventuell koppling till en viss logga här.

Bilden han skickade till mig var denna.

Det är ett intressant omslag på många vis. För det första kommer tidningen från 1977, flera år innan ens Äventyrsspel grundas. Och för det andra verkar texten ”En ny rymdhjälte!” inte bara skrivas med exakt samma typsnitt, utan även med samma förlängningar av versaler – dock inte på samma ställen. Stålpojken-omslaget förlänger M på samma ställe som Mutant, men N och T har ömsom förlängningar och ömsom inte.

Klart är att typsnittet Klas Berndal använde till Mutant-loggan är samma som på Stålpojken-omslaget. Det är också klart att Mutant inte var ensamma om att förlänga versaler, men det är oklart hur de gick till. Var det, som Klas Berndal berättade, ett fasligt bry med skalpell som gällde?

Jag började leta efter fler exponeringar av samma typsnitt – och det visade sig vid en ganska ytlig koll inte vara svårt alls. Mutant-loggans typsnitt återfinns på alla möjliga ställen och avslöjade en typografisk självklarhet, som jag själv – en hopplös lekman – inte hade någon aning om.

Det visade sig nämligen att samma typsnitt användes till en hel drös skivor, filmer och tidningar som var tänkta att osa 70-tal i allmänhet, och blaxploitation i synnerhet. Samma förlängningar förekommer i nästan all användning av typsnittet, dock är det ingen som tänkt på att förskjuta rastret på samma vis som Berndal gjorde.

På den här tiden laddades inte typsnitt hem som digitala character sets, utan köptes i fysisk form, antingen som gnuggbokstäver eller genom metoder som på ett eller annat sätt innebar manuellt arbete. Det är därför antalet heltidstjänster i ateljén på förlag som Äventyrsspel var lika många som på redaktionen. Eller som Stefan Thulin på Äventyrsspel uttrycker det:

Jag kan fortfarande stänga ögonen och känna lukten av Letrasets gnuggbokstäver. Även när vi fick in datorer i arbetet handlade det om hårt jobb.

Efter ytterligare lite efterforskningar visar det sig att logoypen i fråga heter ITC Pioneer No. 2 och är skapad år 1970 av Ronné Bonder och Tom Carnase. Båda dessa två herrar är tydligen hyfsat kända för den som är bevandrad i reklam- och/eller designvärlden. Faktum är att Klas Berndal själv kom från en välkänd designerfamilj; hans pappa Bo Berndal var något av en gigant inom den svenska reklambranschen med flera typsnitt på sitt samvete.

Duon Bonder/Carnase hade flera andra typsnitt i portföljen, däribland ITC Bolt, ITC Gorilla, ITC Grizzly, ITC Grouch, ITC Honda, ITC Machine, ITC Medium, ITC Milano Roman och ITC Tom’s Roman. Flera av dessa typsnitt har använts till andra kända logotyper, till exempel Top Gun, Blockbuster eller varför inte utmärkta b-rullen Tremors?

Ronné Bonder verkar ha varit någon slags allkonstnär som ursprungligen invandrade från Italien till USA på 50-talet. Om efterforskningarna stämmer gick han tyvärr bort i november i fjol, ungefär samtidigt som vi fick boken om Äventyrsspel från tryckeriet och just skulle till att ha släppfest.

Tom Carnase ska däremot fortfarande vara i livet och är dessutom kanske den mest kände av de två. Han ska ha varit med om att skapa logotyperna till välkända konsumentvarumärken som ABC, CBS – och Coca-Cola(!)

Vad typsnittet ITC Pioneer No. 2 var tänkt att användas till är oklart, men det blev mest känt för att skrika 1970-tal – vilket är lite ironiskt då 70-tal förmodligen var det sista just rollspelet Mutant ville liknas vid. Allt ligger ju som bekant dock i betraktarens ögon och samspelet med färgen lila, Carl Lundgrens illustration och rasterförskjutningen kanske förtar känslan av blaxpoitation.

Även mysteriet med de förlängda versalerna löstes på ett tjusigt vis när jag grävde mig längre ner bland typsnittsarkiven. Det visar sig nämligen att med typsnittet följer ett antal variationer som är fria att använda efter behov (efter att du köpt typsnittet, givetvis). Samtliga variationer passar in på alla användningar av loggorna jag presenterat ovan – och förklarar också varför M och andra bokstäver ser olika ut i Mutant-loggan jämfört med andra användningar.

Slutligen är det bara att beklaga att originalet tyvärr inte finns kvar. När saker och ting skulle digitaliseras hände det att original kastades av utrymmesskäl, eller för att det helt enkelt kändes förlegat. Enligt typsnittsexperter finns alltså ITC Pioneer-typsnittet inte kvar, annat än i digital form.

The original ITC Pioneer is one of those casualties of digitization. Many of its alternates were lost in the transition from film to digital. Here are two phototype versions showing the extra ascending/descending glyphs.

Vill du vara riktigt lustig när du spelleder Mutant: År Noll kan jag rekommendera att smyga in en artefakt vid namn Big Muff Pi, en så kallad dist för musik. Den borde ge brydda igenkänningsblickar och locka till leenden.

För övrigt lät vi den fantastiske Dan Algstrand, formgivare av boken om Äventyrsspel, återskapa den legendariska Mutant-loggan i fråga. Den ägs och förvaltas fortfarande av Fredrik Malmberg, medgrundare och VD på Äventyrsspel, och faktum är att han inte heller kände till den här historien. När jag frågar honom om det hela minns han inte detaljerna om själva typsnittet eller loggan, men däremot om tiden då det begav sig.

Klas satt och skar ihop Mutant-loggan med överlägg för raster i en lokal på Linnégatan, där han för övrigt satt bredvid Stefan Thulins styvfar, Ove. Det var precis efter det att svarta Drakar och Demoner gått till tryck och vi bestämt oss för att bilda TAMB Äventyrsspel som eget bolag; det var Lars-Åke Thor, Johan Arve, jag och Klas Berndal – initalerna bildade TAMB. Hans lokal låg runt hörnet från Tradition på Storgatan, så jag brukade springa dit efter stängningsdags. Det blev ofta middag på Samurai, men inte för Klas då han knegade.

Ha en fortsatt härlig fredagkväll!