Under året som gått har jag inte bara arbetat på att färdigställa och ge ut Generation 500, min senaste kaffebordsbok om Amiga 500-ungdomarna. Jag har också mejslat ut ett nytt arbetssätt för att få ut fler nostalgiska, vackra, djuplodande generationsböcker till massorna.

Jag kan nu avslöja att jag arbetar på två böcker samtidigt – och att jag dessutom vill knyta band med fler författare som vill vara med på resan.

Trots att vi lever i informationsöverflöd finns det mängder av saker som inte hittas på nätet. Det kan handla om unikt bildmaterial som aldrig publicerats eller ens digitaliserats. Det kan handla om berättelser som bara en eller ett fåtal personer känner till och som ingen tidigare frågat om.

Det kan också gälla ett intressant sammanhang: att dra streck mellan punkter för att få fram en historisk, underhållande och nostalgisk poäng. Det är den här typen av fantastisk, rolig och nostalgisk underhållning jag skriver. Den som inte hittas – men som många vill veta mer om eller återuppleva.

När jag försöker förklara en ny bokidé är den vanligaste feedbacken att det låter roligt men att för få förmodligen bryr sig för att det ska vara mödan värt att skriva och trycka. Mitt svar är varje gång att komma tillbaka med STORYN. Berättelsen som gör boken större än summan av dess sidinnehåll – samma roliga lilla hake som ibland håller dig fast vid en dokumentärfilm trots att du inte är intresserad av ämnet. Spelpappan-böcker är tänkta som dokumentärfilmer i pappersformat.

Efter att ha skrivit tre nostalgiska, nördiga och djuplodande kaffebordsböcker inser jag att fler popkulturella fenomen förtjänar att lyftas fram på detta vis – ur grundlig research som bakas ihop till rappa texter och sjukt snygg design. Men jag kan inte göra allt själv. Det finns såklart andra som också skriver, se bara på Finna dolda ting, Svensk videospelsutveckling eller Insert Coin. Men jag vill få ut fler oberättade stories – jag sitter på tjugotalet bokidéer jag inte hinner ta tag i. Och är säker på att det sitter femtio villiga författare som var har tjugo stories de inte får ur sig.

De två böcker jag skriver just nu kan jag inte riktigt avslöja några detaljer kring riktigt än. De handlar inte om retrodatorer eller rollspel, möjligtvis kanske indirekt. Men det är nördigt, researchtungt, lättsmält, grafiskt, vackert och nostalgiskt – precis som allt du vant dig vid här på Spelpappan.

Jag skriver dessa två böcker tillsammans med två olika medförfattare och det är ett tillvägagångssätt jag gillar. Tidigare har jag skrivit boken om Äventyrsspel tillsammans med Orvar Säfström och det gav mersmak. Det är inte Orvar jag jobbar med just nu – men för min del finns det inget som hindrar att vi gör roliga saker tillsammans även i framtiden.

Det jag däremot söker är fler medförfattare – antingen som kan hjälpa mig med mina idéer eller som kommer med egna bokidéer och behöver hjälp av mig. Jag drömmer om en framtid då det inte släpps en Spelpappan-bok vartannat år utan kanske två eller tre gånger om året. Just nu är det bara en dröm. Jag behöver förlagshjälp för att ro det här i hamn – och diskussioner förs – men inget är klart ännu. Men det här är alltså ambitionen.

Att skriva nostalgiska, vackra, grafiska och djuplodande Spelpappan-böcker är svårt. Det är rent ut sagt jobbigt som fan. Ibland plöjs timmar ner på en liten ledtråd som av en eller annan anledning kanske visar sig inte hålla eller av andra skäl inte kan användas. Ofta leder dessa timmar till något slags insikt, en ny kontakt eller något annat jag kan ha nytta av längre fram – men ibland är det bara bortkastad tid. Ibland läggs bokidéer ner på researchstadiet. Eller ja, rätt ofta faktiskt.

Att skriva och ge ut den här typen av böcker är asjobbigt. Och publiken är stenhård. Men mot slutet av dagen är det ändå värt det när du håller resultatet i din hand och får höra läsarresponsen. Vissa är besvikna, andra är överlyckliga – men om du innerst inne vet att din story är bra och håller för din egen kritiska måttstock så är det hårda jobbet klart mödan värt. För att inte tala om kulturgärningen.

Vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, att fortsättning följer. Det blir fler böcker från mig (och andra) och jag kommer att lämna fler detaljer senare i höst – men jag vill också komma i kontakt med alla nostalgiförfattande nutidsarkeologer därute som sitter med värsta nördiga storyn mer potential att få vetgiriga läsare att skrika högt av lycka. Eller andra som kan tänkas hjälpa till.

Det var DET jag ville säga. Du kommer i kontakt med mig HÄR.

Den fina kattbilden ovan? Den är fotograferad av Kristian Tjessem!

Ha en fortsatt härlig lördagkväll!