En av de författare jag gärna låter mig inspireras av är Brian Bagnall. Han drar sig inte för att vända på alla stenar och minutiöst gå igenom varje story till dess den antingen håller eller förefaller vara en myt.

I dagarna är Bagnall tillbaka med andra delen i sin bokserie om Commodore. Den heter The Amiga Years och dyker upp hela åtta är efter föregångaren. På vägen har vi dessutom hunnit ha lite kontakt.

Januari månad har varit episk. Dels sitter Orvar Säfström och jag upptagna med Fandrakes första Kickstarter-kampanj för boken om Mutant. Och dels sitter Adam Evertsson och jag och försöker avrunda och stänga boken om serietidningsreklam. Båda går att backa eller förboka redan nu – men tänkt på att Kickstartern för Mutant-boken stänger på fredag den 26 januari kl.12:00.

Glädjande nog kan jag dessutom meddela att vi kommer att ha båda böckerna – plus kanske några titlar till – med oss till Bokmässan i slutet av september! Om du någon gång planerat att åka dit – så bör det bli i år!

Men … i fredags ramlade Brian Bagnalls bok Commodore: The Amiga Years genom brevinkastet. Den har funnits ute ett tag men jag fick inte mitt fysiska exemplar förrän nu. Jag har inte heller hunnit läsa den än, men jag kommer att återkomma med en recension, precis som jag gjorde med föregångaren Commodore: A Company on the Edge som handlade om åren fram till och med Commodore 64.

Det jag däremot hann göra var att ha lite kontakt med Brian Bagnall, inte minst förra våren inför slutförandet av min egen bok om den svenska Amiga-historien, Generation 500.

Min fråga handlade om den märkliga episoden kring Joe Pillow som finns att läsa både på Wikipedia och en mängd andra ställen.

Joe Pillow är alltså den fiktiva person som reste på flyget mellan Amiga-ingenjörerna RJ Mical och Dale Luck. Legenden säger att Joe Pillow i själva verket var Lorraine (första prototypen av Amiga) med en jacka på sig och kudde där huvudet skulle ha suttit på en person. Sällskapet ska ha varit på väg till allra första avtäckandet under Consumer Electronics Show i januari 1984 – och Lorraine var för ömtålig för att placeras i en väska, därav tilltaget.

Jag var på väg att plocka med berättelsen om Joe Pillow i Generation 500 innan jag haft en diskussion med Brian Bagnall om det. I en tidig förhandstitt av boken visade sig Joe Pillow-berättelsen nämligen vara helt olik den som cirkulerar på Internet. Jag skrev följande till honom:

The one thing that struck me the most is that the story of Joe Pillow that we can read about on the Internet is quite different from what you tell here. Apparently, the flight was not in January to the CES show in Las Vegas – but in March? And Joe was a bunch of bags and not Lorraine?

Han svarade:

The Joe Pillow story had me confused to be honest. The reviewers and myself had some discussions about it and I am wondering if there are two parts to the story, namely first pillows that they drew a face on, and then later they started buying a ticket for Joe Pillow when carting prototypes around.

Bagnall lovade att ta upp ärendet i nya intervjuer och det gjorde han också. Det visade sig att Joe Pillow mycket riktigt inte var Lorraine alls, utan ett flygplanskämt några månader senare på en resa hem från mässan Softcon i New Orleans. Värt att notera är att Joe Pillow är en av de 52 namnteckningarna på insidan av en Amiga 1000.

När Bagnalls bok började bli klar skrev han en post om att Sverige hamnade på femte plats bland hans backare, bakom USA, Storbritannien, Tyskland och Australien.

Han kommenterade i Kickstartern:

I shouldn’t have been surprised by Sweden punching above its weight so much given the high English literacy there. When you add together all the Nordic countries, they handily beat out Germany. Sweden is mind blowing! Almost same population as Switzerland but 10x more sales.

Kort därefter kom det ett nytt mejl till mig från Brian Bagnall där han gick in på det ytterligare:

Brian here, I’ve chatted with you through email before and bought your book ”Generation 64”. You also generously mailed me a copy of Generation 500, which looks fantastic. Not sure if you saw my update but I did some musing about why Commodore was so popular in Sweden: https://www.kickstarter.com/projects/1462758959/commodore-the-amiga-years-book/posts/2021174

Jag svarade då:

Well, the relationship between Sweden and Commodore was the main reason I decided to write my two books in the first place. I worked a lot with tech startups and after a few beers most discussions ended up with Commodore in one way or another. Most Swedish engineers born in the 70s have had a C64 or Amiga or both. A few went into the Atari universe, but quickly realized how lonely it was. Very few had Spectrum or other brands.

The reason behind it? Well, Commodore had no representation of their own in Sweden at the time, they did not enter our domains until 1985 – right before the Amiga came out. The main distributors of Commodore product was called Handic – and they started out as a distributor of surfing equipment and radios, so they had access to other channels than most computer companies. Remember, computers were not appliances at the time – few wanted one, and even fewer had one.

The reason the Commodore 64 gained such large popularity was due to its specs, its pricing by Handic, and the amount of games without copy protection. Sweden has (or at least had) a large population of engineers and their kids often got a computer. The first real prank they learned was to crack games – and this behavior was cheered among others once the demo- and cracking scene emerged around 1985-86. When the Amiga came out, the C64 had a few years left of its heydays – so the switch was slow. Amiga was popular in Sweden, but it got nowhere close to the C64 – but today Amiga and C64 belong to the same ”family”, so people who bought your first book about the Commodore years will most probably by the second also, that was the case for me.

Another thing was a computer magazine called DatorMagazin. It started out in May 1987 and was unique in that it only wrote about Commodore computers. Most other magazines tried to write about all brands, which stretched them out – both contentwise and readerwise. DatorMagazin quickly became the largest computer magazine in Scandinavia and was read by Danes and Norwegians alike. It lasted until 1995 when Commodore also left the scene – it was born and died with Commodore, even though Commodore itself never liked the idea about a magazine about their tech that they could not control. Still, the owners of DatorMagazin publish retro issues that are widely popular here: https://www.datormagazin.se/retro/

So … in Sweden, Commodore is a myth that people like to talk about still. Sure, Nintendo is the largest retro brand there is – but mainly for lamers, i.e. computer illiterate people kids who couldn’t differ assembler code from a cake recipe. Commodore is seen as the stupid company who always did their best to go against its user base, but who made the most awesome technology. It was open, free to meddle with – and had no limits. Which is, ironically, also one of the reasons it’s not around anymore.

I know this is not a definite answer – but history’s hard to analyze :)

Något tillspetsat, kanske? Ja eventuellt – men så tillhörde det från början en privat mejlkonversation också, då blir gärna saker lite extra oslipade än när något från början är skrivet för att läggas ut publikt. Men jag såg ingen anledning att ändra på det jag faktiskt skrev, så …

Well, that’s it för nu. Nu ska jag sätta mig och fortsätta avrundningen av de fantastiska berättelserna i Fandrakes första bok, SERIETIDNINGSREKLAM! Och om du inte redan förbokat den så hoppas jag verkligen att du kommer att göra det.

Inom kort kommer jag dessutom att beskriva vad förbokningsmaterialet kommer att bestå av, den där mystiska katalogen jag tidigare hintat om. Den kommer att bli riktigt, riktigt roliga den också – och väl värt förbokningen.

Ha en fortsatt härlig söndag!