Den eviga jakten på omslagstecknare

2 maj, 2019 av: Jimmy Wilhelmsson  

Ibland när du läser en reportagebok späckad med fakta är det lätt att tro att författaren haft all information pÃ¥ sitt bord och bara skriver om den. Sanningen kan dock vara att minsta lilla “självklara faktum” krävt timmar eller dagar av research.

Nästan alla våra böcker och deras innehåll kommer till så. Vi gräver efter minsta detalj som kanske bara blir en rad eller en bildtext.

VÃ¥r övertro pÃ¥ Google och webben är stor. Det känns ibland som att saker bara finns där – men det är oklart hur de kom dit. Även fakta pÃ¥ wikisidor har ett ursprung, en eller flera källor och en eller flera upphovspersoner. Har uppgiften bara legat där tillräckligt länge räknas den som “sanning” som “alla” alltid vetat.

Väldigt mÃ¥nga av de uppgifter vi väljer att skriva om pÃ¥ Fandrake (och här pÃ¥ Spelpappan) har inga sÃ¥dana källor. Ingen vet att de existerar. Att de ibland dyker upp pÃ¥ wikisidor beror pÃ¥ att vi eller nÃ¥gon annan hittat dem. Det är ett tungt jobb, men det är ocksÃ¥ otroligt belönande – inte i pengar, utan i ren och skär upptäckarlusta. Jag har smÃ¥ Indiana Jones-moment nästan varje dag.

Ett sådant evigt arbete är jakten på omslagstecknare till de klassiska ALGA-spelen. En del är kända, men framförallt spel som är över 50 år gamla har namnlösa och okända konstnärer. Detta är innan fotografierna började ta över på reklam- och produktionsbyråerna, så många omslag är vackert målade i akvarell eller olja.

Vi skriver ju just nu på en bok om ALGA-spel. Och vi har snart identifierat nästan samtliga konstnärer till de gamla fina spelen.

Ett exempel på mystisk omslagskonstnär är spelet Jägersro som konstruerades av Jan Jangö på 1950-talet. Omslaget visar galopphästar i full fart och användes från första upplagan fram till dess ALGA gav ut en ny version 1992, då omslaget tecknas av Anders Jeppsson.

Av en slump upptäckte jag en dag i vÃ¥ras att det fanns nÃ¥got pÃ¥ lÃ¥ngsidan av spellÃ¥dan som vagt pÃ¥minde om en signatur. Eller ocksÃ¥ var det gräs – men det verkade konstigt att mÃ¥la gräs pÃ¥ en galoppbana? Det märkliga var att om det vore en signatur, sÃ¥ är den klippt mitt itu. Jag öppnade locket och kikade pÃ¥ insidan, och faktiskt fortsatte den märkliga signaturen pÃ¥ insidan dÃ¥ det glansiga papperet med omslagsmÃ¥lningen krängts över kartongen och fortsatte ett par centimeter pÃ¥ insidan.

Jag fotograferade båda delarna och satte ihop dem i datorn för att försöka på rätsida på den märkliga signaturen. Den såg då ut så här:



ANNONS

ALGA-TRÖJAN är det säkraste sättet att få folk att le på jobbet, middagen eller festen!

Välj mellan ALGA-loggan, ALGA-barnen från 1970-talet, ASSASSIN!-loggan eller JAG ÖVERLEVDE DRAKBORGEN-märket. Storlekar från S till XXL.

Pris: 239:- styck
Modell: Gildan Softstyle 100% bomull

Beställ den på Fandrake för gratis frakt!




För hundrade gången började jag klippa, knåpa, analysera och gissa bokstäver i någons signatur. Det var inte superlätt, men heller inte högsta svårighetsgraden, detta var ett slags medelsvår uppgift. Där kunde stå Winge, men det gav bara vaga träffar. Där kunde stå Wing, Wine, Wille, Willy och andra kombinationer. Inga gav några direkta träffar.

Liling Nyströms signatur som bekräftar att han målat Jägersro.

Liling Nyströms signatur som bekräftar att han målat Jägersro.

Slutligen hade jag fastnat och började om. Prickar brukar vara tydligt utsatta i signaturer, så det var definitivt ett gement i i mitten. Men det kanske inte var ett W i början. Var den andra bokstaven också ett gement i? Vad var då första? Ett versalt I? Eller kanske … ett gement l? Kunde någon heta liling?



ANNONS

BOKEN OM ALGA är det mest heltäckande och rikligt illustrerade verk om ALGA:s klassiska sällskapsspel som någonsin getts ut. Boken är full av foton, prototyper, originalmålningar och unika berättelser om spelen och deras skapare. 200 sidor sprängfyllda med rolig spelkunskap!

Pris: 319:-
Inbunden, 200 sidor, utgiven 2019

Beställ den på Fandrake för gratis frakt!



Det kunde någon heta. Liling Nyström var en svensk målare och illustratör som föddes i Nora 1913 och utbildade sig utomlands. När han kom tillbaka till Sverige började han arbeta på förlaget Åhlén & Åkerlund där han blev känd för sina illustrationer i Husmodern, Damernas Värld, Året Runt och Vecko-Revyn.

Åhlén & Åkerlund ägdes av familjen Bonnier. Familjen Bonnier ägde även ALGA. Vi hade vår konstnär.


Sedan dess har vi även lokaliserat och funnit originalmÃ¥lningen. Den hänger pÃ¥ hemlig plats och kommer att fotograferas för boken. Det är ett praktfullt konstverk frÃ¥n en tid dÃ¥ det inte fanns tanke pÃ¥ att sätta simpla karikatyrer eller fotografier pÃ¥ spelomslag. Det skulle vara pampigt och tjusigt i de flesta fall – och sÃ¥väl logga som eventuella slogans sattes dit för hand i en lÃ¥ng och komplicerad formgivningsprocess. Ibland mÃ¥lades spelets namn direkt pÃ¥ tavlan, sÃ¥ icke i detta fallet.

Men tänk gärna pÃ¥ detta nästa gÃ¥ng du läser vÃ¥ra eller andras böcker. Det ligger ibland lika mycket hÃ¥rt arbete bakom processen att hitta berättelsen bakom – som det lÃ¥g i att faktiskt skapa spelet en gÃ¥ng i tiden!

Ha en fortsatt härlig torsdag!

 


Vill du stötta Spelpappan?

jimmy@spelpappan.se

123-3758166

patreon.com/spelpappan




Jimmy "Spelpappan" Wilhelmsson har lång erfarenhet av Commodore, datorspel, tv-spel och rollspel - och går att boka som föreläsare.
Han har gett ut ett flertal böcker om spel, nördigheter och populärkultur - och driver sedan 2017 förlaget Fandrake tillsammans med Orvar Säfström.




Kommentarer

5 kommentarer till “Den eviga jakten pÃ¥ omslagstecknare”
  1. Andreas D skriver:

    SÅ tråkigt att detta inte kommer som nyutgåva. Hur många gånger jag spelat detta med mina syskon minns jag inte men kul var

  2. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Mejla ALGA och ligg på, vetja. De ger ut nyutgåvor av sina spel om de känner att det finns tillräckligt intresse.

  3. Anders Grenhult skriver:

    Spännande och respektingivande. Det här visar ju hur mycket slit som ligger bakom vad som kanske bara blir nÃ¥gra raders text. Vad jag dock inte riktigt förstÃ¥r efter att ha läst Mutant-boken är vad som gör ett “original” sÃ¥ spännande och magiskt. Varför det exempelvis är hemligt var ett original förvaras ger ju sken av att det nästan är heligt. En riktigt högupplöst visar ju motivet precis lika bra. De utmärkt Ã¥tergivna bilderna i Mutant-boken är ju själva ett bevis pÃ¥ det.

    Fast man kanske måste jobba med original för att förstå tjusningen med dem. Jag gör det tyvärr inte.

  4. Jimmy Wilhelmsson skriver:

    Tja, originalet är ju ursprunget – det är den fysiska version som upphovspersonen faktiskt hÃ¥llit i och arbetat med. Det är väl inte sÃ¥ konstigt att den anses värd att bevara och studera av mÃ¥nga. Den riktige Elvis var väl roligare att se och lyssna pÃ¥ än en kopia? Mona Lisa är väl roligare att se än en plansch? Och en äkta kronjuvel blir lite pampigare än en plastkopia. En högupplöst bild kommer alltid att förändra ljus- och färgförhÃ¥llandena pÃ¥ nÃ¥got vis, oavsett hur noga du är. En kopia kan aldrig bli exakt. Ett original är som det är.

    Ett original är dessutom bra att spara om du någonsin ska ge ut produkten igen. Att scanna eller fotografera högupplöst är något som låtit sig göras riktigt bra först på 2000-talet. Många av de dior som togs tidigare på ett verk är helt enkelt inte bra nog, vilket vi märkt när vi framställer canvaser till våra Mutant-backare: vi har varit tvungna att plocka in originalen igen för nya foton, vilket förlängt processen.

    Ytterligare ett argument är att slutprodukten kan vara klippt eller beskuren, som i fallet Jägersro. Tavlan är komplett, den är hel – medan bilden pÃ¥ spelet är klippt. Ett original är alltid ett original. Det finns penseldrag och andra tredimensionella aspekter som inte gÃ¥r igenom i en kopia – och givetvis inte heller i en bok, tyvärr. Det är därför jag helst hade sett ett ALGA-museum sÃ¥ prylarna kan visas upp.

    Att en plats för förvaring anges som hemlig beror på att ägaren av olika anledningar inte är intresserad av att stå med namn eller berätta var originalet finns. Det kan beror på många orsaker, inte nödvändigtvis att originalet är hemligt. Det får man respektera, särskilt som alternativt kan vara att jag inte får se originalet alls. Det finns många samlare som inte är intresserade av att skriva ut namn och adress till platsen där grejerna finns.

    Sen ska man komma ihÃ¥g att de här originalen ofta är värdefulla av helt andra skäl än annan konst. Detta Jägersro-original är förmodligen inte värt mÃ¥nga hundringar, det är inte det ekonomiska värdet vi generellt brukar prata om. Med dagens bisarra samlarkultur är det ofta bara de ekonomiska värdet som är relevant, vilket vi alltsÃ¥ struntar i. Vi kommer i ALGA-bokens slut (och jag planerar även att göra det här pÃ¥ Spelpappan) förklara att alla är välkomna att höra av sig med sina märkliga och ovanliga ALGA-spel till oss – kanske är det nÃ¥got vi aldrig sett. Däremot kommer vi aldrig att värdera saker, det finns det andra som gör.

  5. Claes skriver:

    Hej!

    Jag har forskat en del om det här med analogt/digitalt och hur vi förhÃ¥ller oss till original, kopior och simuleringar. Den gamle forskaren Walter Benjamin skrev en känd artikel med titeln “The work of art in the age of mechanical reproduction” att original har en “aura” som kommer av att artefakten/objektet har levt, har en historia. Kopian är och förblir precis en kopia, en reproduktion. Även om den teoretiskt perfekta kopian fanns sÃ¥ har den liksom inte samma känsla av historia, denna “aura” med andra ord. Därför är originalets Mona Lisa fortfarande värdefull även om det skulle finnas 1000 molekylärt exakta reproduktioner.

    /Claes Thorén

Kommentera