av Jimmy Wilhelmsson (arkivlänk)
Publicerad på Eurogamer.se lördagen den 16 februari 2013
Den som är gammal nog har eventuellt mer än en association till varumärket Renegade. I detta sammanhang menar jag då alltså inte den tv-serie som såg till att Lorenzo Lamas kapsejsade skådespelarkarriär stannade på havsbotten efter det att Falcon Crest-yran mattats av.
Det Renegade jag vill belysa är istället det samarbetsprojekt mellan de upphaussade speltillverkarna på Bitmap Brothers och ett av 90-talets trendigaste skivbolag, Rhythm King.
Under 80-talet bestod spelmusik som bekant mest av enkelspåriga slingor som ofta endast skickliga programmerare lyckades bemästra, då det på datorer som C64 inte fanns ordentliga sequencerprogram att skapa musik med.
Amiga 500 och Atari ST var två populära hem- och speldatorer som båda lanserades under senare delen av 1980-talet, och med möjligheten att spela upp samplade ljud ökade också medvetenheten att spelbranschen tog små steg mot att låta som ”riktig” musik på listorna.
Ett sådant viktigt steg togs under den eftermiddag Eric Matthews, Mike Montgomery och Steve Kelly – grundare av Bitmap Brothers – lyssnade på Bomb the Bass debutalbum Into the Dragon på bilstereon. En av låtarna på skivan var Megablast (Hip Hop On Precinct 13), som i sin tur är en remix av ledmotivet till den gamla John Carpenter-rullen Assault on Precinct 13 från 1976.
På kort tid hade killarna fått kontakt med Bomb the Bass-medlemmen Tim Simeon och ett samarbete var inlett – och spelhistoria skriven. Megablast användes i shoot ’em up-klassikern Xenon 2, och det nya greppet med hiphop-rytmer i spel blev allmänt uppskattat bland spelfansen.
Förmodligen hade berättelsen kunnat sluta där, om inte Bitmap Brothers varit de provocerande tjurskallar de faktiskt var. De retade sig nämligen på den växande filmlicensmarknaden och vägrade se på när spel blev en del i marknadsföringen av en film, istället för produkter på egna ben.
”Det är det enda sätt som filmföretagen ser det på. Jag tycker att 70-80 procent av licenserna är skräp. De kväver kreativiteten. Ungarna blir blåsta”, ondgjorde sig Eric Matthews – vars farfar förresten var svensk.
Bomb the Bass var listade på skivbolaget Rhythm King och där fanns också en lovande rap- och poptjej vid namn Alison Moira Clarkson, på den tiden mer känd som Betty Boo. Något år tidigare hade hon slagit igenom i framförallt Europa med singeln Doin’ The Do (ja, vissa saker åldras bättre än andra) och ansågs ha framtiden för sig. Bitmap Brothers och Rhythm King slog sina påsar ihop och bildade spelutgivaren Renegade och hann under sina fem år i rampljuset släppa retrokanoner som Gods, The Chaos Engine, Fire & Ice, Sensible Soccer, Flight of the Amazon Queen – och Magic Pockets.
Magic Pockets var bolagets andra spel, efter succén med Gods, och även om själva spelmekaniken inte fick massorna att jubla så utmynnade samarbetet med Rhythm King och Betty Boo i ett stort fall framåt för spelindustrin. Det gick att visa för omvärlden att spel också kan innehålla ”riktig” musik; det gick att förstå att det enda som begränsade datorerna vid denna tid var teknisk prestanda – det gick upp för många att speldatorer på allvar hade en musikalisk framtid.
Doin’ The Do-slingorna är nästan kopierade rakt av i Magic Pockets introsekvens, och även om varken musiken eller spelet lär bli ihågkomna som några mästerverk betydde Renegades tilltag mycket för branschen som helhet. I dag är det självklart att spel har professionellt gjord musik, kanske såpass självklart att det börjar gå slentrian i skapandet och mycket låter lika generiskt som i filmer? Oavsett vilket är spelmusik nuförtiden lika mycket ”riktig” musik som allt annat som florerar i tv, radio och på webben.
Vad som hände sen? Warner Interactive köpte 1995 upp Renegade och när de förra i sin tur blev uppköpta av GT Interactive, som i dag heter Infogrames, lades varumärket helt enkelt ner.
Som avslutning kan det vara passande att nämna att processen numera fungerar även på andra hållet. Om du i slutet av 90-talet dansade på nattklubbar till tyska bandet Zombie Nations hit Kernkraft 400 bör du veta att slingan är direkt hämtad ur C64-spelet Lazy Jones från 1984.
Tänk så det kan bli.