-
Retrospel för dummies: arpeggio
I ämnet retrospelsmusik har många uppfattat att termen arpeggio är ett sätt att beskriva hur du kan skapa flerstämmiga ackord med en enda stämma. Det hela handlar om att lura örat att höra ljud som inte finns. Men …ibland refererar folk till arpeggio som om det vore exklusivt för retromusiken, vilket ju är helt galet. Arpeggio är ett klassiskt sätt…
-
Skön retromusik: Dragonworld (C64, 1984)
Äldre spelares fascination för textäventyr tycks aldrig falna. Kanske beror det på att vi nostalgiskt kan se tillbaka på en genre som troligtvis aldrig kommer tillbaka i någon bredare skala – och därmed inte kan förstöra den förskönade bild många av oss faktiskt har? Men mest beror det nog på att det var med textäventyren…
-
Skön retromusik: Hollywood Poker Pro (A500, 1989)
Strippoker är en datorspelsgenre som sällan lyfts fram när det vankas retrospelsföredrag. Av hyfsat förklarliga skäl, kanske. Möjligtvis stack Hollywood Poker Pro till Amiga ut lite grann genom att faktiskt bjuda på helt okej musik – av Chris Hülsbeck dessutom.
-
C64-eliten ordnar nytt ljud i skällan
Generation 64 släpps i dagarna på engelska. Det har varit en ganska lång process att översätta boken och att få till en version den internationella publiken kan tänkas vilja ta del av, men nu är vi alltså här. I denna veva vill jag uppmärksamma några exempel på att den svenska C64-eliten än gör väsen av…
-
Skön retromusik: The Elder Scrolls II: Daggerfall (PC, 1996)
The Elder Scrolls symboliserar för mig den del av datorspelsfloran jag alltid älskat mest; sandlådespelen som tillåter mig som spelare att ensam – utan onlinemöjligheter – undersöka och skapa min egen berättelse.
-
Spelmusik, SCORE och kultur
I går var det stor spelmusikkväll på Kulturstudion i SVT2. Undertecknad var med på ett hörn och babblade spelmusik så gott jag hann med – och här är mina tankar efteråt.