I går var det stor spelmusikkväll på Kulturstudion i SVT2. De sände dokumentärer, mellansnack och avslutade med en något nedbantad version av spelkonserten SCORE i Berwaldhallen från tidigare i höst.

Undertecknad var med pÃ¥ ett hörn och babblade spelmusik sÃ¥ gott jag hann med – men jag tänker att det kan vara pÃ¥ sin plats att fylla ut det korta minutpladdret lite med nÃ¥got djupare inblick i det jag pratade om.

Jag blev som sagt inbjuden till SVTs Kulturstudion att prata om spelmusik och dÃ¥ upplägget var bÃ¥de seriöst och hyfsat pÃ¥kostat tyckte jag att det kändes som en trevlig idé. Andra gäster i studion var alltid lika tydliga och uppriktiga Johanna Nylander frÃ¥n Dataspelsbranschen och även landets kanske vassaste trombonist, HÃ¥kan Björkman – som dagen till ära dessutom drog med sin trombon, som han själv gjort diverse coola hacks pÃ¥; det visade han mig i pauserna.

Kvällens första dokumentär var Logga ut för fan, en beklämmande historia om hur kvinnor bemöts i spelindustrin. Jag har själv inte jättestor kunskap i ämnet varpÃ¥ jag egentligen inte hade nÃ¥got riktigt bra svar pÃ¥ frÃ¥gorna jag fick efterÃ¥t – vilka inte verkar finnas med i SVTPlay-reprisen (fanns de med i den ordinarie sändningen, tro?).

Men filmer som denna är viktiga, inte minst för att öppna ögonen på oss som inte upplever det dagligen.

Jag var väl mer pÃ¥tänkt att kort kommentera spelmusikens framfart i kulturens korridorer – och inför dokumentären Blip blop, ett namn jag kanske inte tycker är helt lyckat eller särskilt originellt, fick jag nÃ¥gra minuter pÃ¥ mig att göra lite exemplifierande nedslag i vad jag tycker är fascinerande med spelmusik. Även efterÃ¥t – inför spelkonserten SCORE med min gode vän Orvar Säfström – fick jag och HÃ¥kan Björkman möjlighet att prata lite om orkestrar och spelmusik.

Rob Hubbard, legendarisk spelmusikikon.

En vinkel jag gärna lyfter fram är innovationskraften i spelmusiken, vilken trots allt är en genre som bara funnits i cirka 35 år.

Att jag tryckte pÃ¥ den tekniska innovationskraften beror framförallt pÃ¥ att det inte ens var självklart i början av 80-talet att spel ens skulle komma att ha musik. Arkadspel handlade om att fÃ¥ folk att ödsla mynt pÃ¥ att spela, de bjöd inte pÃ¥ musik av annan anledning än att fÃ¥ dig att lockas spela – och stanna kvar.

När sÃ¥ hemdatorerna tog över delar av arkadspelens betydelse sÃ¥ överfördes inte bara koncepten game over, liv och krediter – utan det föddes även en vilja att lÃ¥ta spel försätta dig i en viss stämning, och givetvis att du skulle välja en viss titel framför andra när du sÃ¥g dem demas i butiker av olika slag.

“Riktiga” datorer som IBM och Apple II erbjöd inga större ljudmöjligheter – men det utvecklades ändÃ¥ spel till dem. Med billigare hemdatorer som ABC 80, VIC 20, ZX Spectrum och Commodore 64 följde kompetenta ljudkretsar med och erbjöd ljud- och musikmöjligheter till den kunnige. Du var i början tvungen att kunna programmera Ã¥tminstone lite grann för att göra musik som var njutbar, men dock – spelmusiken var Ã¥tminstone ett faktum. Mer om detta gÃ¥r att läsa i min bok, Generation 64, men ocksÃ¥ i min korta tilläggsartikel online (alla kapitel i boken har sÃ¥dana) som finns här.

Jag hoppar friskt bland Ã¥rtalen i inslaget men med möjligheten att sampla digitala ljud – till skillnad frÃ¥n att generera dem via hemdatorns inbyggda vÃ¥gformshÃ¥rdvara – föddes en ny innovativ längtan, nämligen den att fÃ¥ spel att se ut och lÃ¥ta som film. Jag nämner spelet Xenon 2 som har Bomb the Bass gamla klassiker Megablast som huvudtema – mer om detta kan du läsa här. Popmusiker och spel blev väl aldrig nÃ¥n fantastiskt framgÃ¥ngsrik kombination – även om Lisa Miskovsky gör ett bra jobb i Mirror’s Edge och musikspel som Guitar Hero och Singstar gjorde vad det kunde för att fÃ¥ spel och pop/rock att generera intäkter ihop.

Jag hade vid mer tid i studion kanske nämnt Loom frÃ¥n Lucasarts som inte bara använder sig enbart av Svansjön som stämningssättande musik, utan faktiskt helt och hÃ¥llet är ett spel om musik. Du interagerar i Loom inte med ord utan enbart med musik – pÃ¥ den svÃ¥raste nivÃ¥n visas inte ens tonerna du ska spela, vilket kräver nÃ¥got slag av bra gehör för att bemästra.

Kanske hade jag pratat mer om spel som använder sig av klassisk musik – eller varför inte spel och jazzmusik? Jag och HÃ¥kan Björkman snackade en del om jazz i pauserna, dÃ¥ han som skicklig trombonist givetvis spelar även i sÃ¥dana band. Jag hade vid mer tid över kanske även flikat in anekdoter som den om spelet Way of the Exploding Fist och kinesisk samtida klassisk musik eller om hur Wagner för alltid etsade sig fast i hjärtat pÃ¥ fans av Magnetic Fields spelserier, däribland Lotus-spelen.

Framförallt tycker jag att det är synd att vi inte hann prata om Lucasarts fina gamla musikmotor iMUSE – för mig är detta första gÃ¥ngen ett kommersiellt spel försöker sig pÃ¥ att sömlöst förändra musiken för att ge stöd Ã¥t berättelsen. Den introducerades i The Secret of Monkey Island 2 och blev spelmotor för flertalet titlar frÃ¥n studion i mÃ¥nga Ã¥r framöver. Extra kul hade det varit dÃ¥ musiken till föregÃ¥ngaren, The Secret of Monkey Island, faktiskt fanns med i SCOREs repertoar samma kväll.

I vår blir det dock inte spelmusik jag fokuserar på utan rollspel, i och med boken om Äventyrsspel som ju är ytterligare ett intresse jag och Orvar delar. Om du vill träffa oss och snacka spelmusik eller rollspel så finns numera ett schema på bokens webbsajt.

Jimmy Wilhelmsson, Dan Algstrand (formgivare) och Orvar Säfström. Foto: Ylva Bergman.

Om du vill boka mig eller Orvar för att medverka på event/radio/tv eller annat, mejla boka@aventyrsspel.com.

Ha en fortsatt härlig söndag!