I höstas tog jag med mig ett stänk klassisk musik på några av mina föredrag om C64-musiken, bland annat på Retrospelsmässan i Malmö men också till ett seminarium för musikvetare i Lund.
Klassisk musik gör något med spel, det adderar en kontrast och ett värde som få titlar använder sig av nuförtiden. Det symboliseras inte minst av Magnetic Fields klassiska intro.
Att klassisk musik letat sig in i 80-talets spel är inte så konstigt med tanke på att royaltyn var fri, det kostade alltså inget att använda sig av själva musiken så länge du inte snodde enskilda orkestrars inspelningar. Om detta blev jag även kort intervjuad av Sveriges Radio för knappt två år sen.
Men det är något särskilt med klassisk musik och spel på 8- och 16-bitarsdatorerna. Det är precis som att den verkliga världen med den fina och erkända musiken i ett flyktigt ögonblick svepte förbi och stänkte glans åt en industri som aldrig riktigt fick det erkännande den tyckte sig förtjäna. Det talades aldrig om att den klassiska musiken fick en ny dimension av att medverka i spel – utan enbart om att spelen drog nytta av den ibland månghundraåriga kraften i en melodi från ett klassiskt verk.
Tydligast är det kanske i introt som ackompanjerade flera spel gjorda släppta av Gremlin Graphics och utvecklade av studion Magnetic Fields. Intro figurerar i spel som Lotus Turbo Challenge 2 och Super Cars 2 och skänker en vindpust av förväntan och allvar i den efterföljande spelintroduktionen.
Stycket – eller snarare introduktionen till stycket – är kanske inte bland de mest superkända klassiska verken och därför var det få av oss som i början av 90-talet visste var det kom ifrån. Det var svårt att kolla upp sådana saker utan Internet och digitala ljudjämförelser så de flesta levde i ovisshet kring vad det var för inspelning som rullades ut som Magnetic Fields egen ”signatur”.
Upphovsman är i vilket fall Richard Wagner och stycket heter Siegfrieds Begravningsmarsch och är hämtad från operan Ragnarök (Götterdämmerung). Just den stump som används i spelet återfinns cirka 1:24 in i stycket nedan.
Det finns spel som än i dag använder sig av klassisk musik men argumentet kring att den är gratis är inte lika intressant längre eftersom den ändå måste skrivas om, ofta i mer avancerade former än som kanske behövdes på 80- och 90-talet. Spel behöver inte längre klassisk musik för att förtjäna respekt och erkännande men medge att korsningen ändå är kittlande och klart outnyttjad om vi jämför med exempelvis filmbranschen, som verkligen tagit klassisk musik till sig och framgångsrikt använt den i hundratals bra exempel.
Det är inte utan att jag nästan önskar mig en remake av LucasArts musikäventyrsspel Loom…
11 svar till “Wagner och datorspelen från Magnetic Fields”
Kommer ihåg att jag hoppade till då den trudelutten var med i inledningen av Excalibur.
https://www.youtube.com/watch?v=x7XGaoOlar8
Spel som använt sig av klassisk musik är väl Beethovens Moonlight Sonata som använts i Resident Evil och Shadowman samt Jet Set Willy, Mozarts Requiem som är med i Bioshock Infinite, Clair De Lune av Debussy är med i Evil Within.
Toccata & Fuga i Dm av Bach är väl med i en massa gissar jag men tänker mest på Gyruss först och främst.
Yep, det är alldeles riktigt – och bra att du tog med en videolänk till Excalibur, jag glömde faktiskt helt bort den referensen när jag skrev texten.
Fler spel med klassisk musik finns här: https://spelpappan.se/2012/07/spel-med-klassisk-musik/ och här: https://spelpappan.se/artiklar/eurogamers-topplista-spel-med-klassisk-musik/
Det intressanta sker när spelaren först inte inser att musiken är lånad från stycken som ibland är två århundraden gamla. Det händer alltmer sällan – men fortfarande ploppar det upp små ”avslöjanden” att musik man gått och nynnat på egentligen är klassiska verk. Vad jag vill komma till är helt enkelt att den klassiska spelmusiken kanske blir allra kraftfullast när den används för hur den låter, och inte bara för att ”den är känd”.
Se gärna även MSO:s Volymblogg + FB-sida som brukar diskutera just hur klassisk musik återkommer i spel.
Gällande bearbetning, torde det gått åt ungefär lika mycket arbetstid som idag att koka ner partitur från en symfoniorkester till tre ljudkanaler i SID-varianten, något större friheter om man använder samplingar med Amigas fyrkanliga DMA-ljud. Jag har själv i modern tid t.ex. kokat ner tema och två variationer ur Elgars Enigmavariationer till SID, absolut inte den bästa möjliga konverteringen men jag fick med det mesta av melodi och harmonier.
Också ett bra inspel – MSO Volym borde dessutom upp på Läsvärt-listan här till höger. Jag är väl medveten om dem; hade ett möte med MSO i höstas inför Joystick 7.0 och bekant med Alexander som väl i stort sett på egen hand driver bloggen?
Borde kanske dock följa den lite mer regelbundet. Öht borde jag läsa bloggar i allmänhet lite mer regelbundet men jag har sällan särskilt mycket tid över… gah! :O
Oj vad jag letade efter det där stycket i min ungdom.
Att det var Wagner listade jag ut men sen skulle man ta reda på vilken opera och vilket stycket det var också utan andra medel än att fråga sig fram…
Det tog ju ett tag och en och annan Wagner-skiva köptes väl också, framgångslöst, på chans…
Eller hur? Dessutom känns stycket som en inledning så även om du sitter där och spelar inledningstrudelutter hade du missat det :)
Det här skrevs lite på vinst och förlust; rätt många på webben vet redan vilket stycke det rör sig om men få sidor identifierade både musiken och spelade upp den – kul att så många hört av sig och är glada över att äntligen få veta.
Nu handlade ju den här artikeln om en specifik trudelutt, men överst på min lista över klassisk musik i ett ”klassiskt” spel ligger WingCommander och Pirates!.
Fanns det klassisk musik med i Pirates!? Är inte det mest småstumpar som kommer vid vissa tillfällen – är något av dessa klassiskt? Jag frågar helt ärligt – för jag hade ingen aning om det skulle vara så.
HVSC räknar upp flertal jinglar av Johann Sebastian Bach och Georg Friedrich Händel i Pirates!
Wow, det stämmer. Det hade jag ingen aning om – då har jag ändå spelat Pirates! till leda *och* är ett litet Bach-fan, så där som man högst amatörmässigt kan vara :)
Bra – då har vi nästa Retromusik-artikeln där!
Jag har t.o.m. för mig att det fanns en hel meny bara för att lyssna på ”låtarna”.